Idag blev det en hemmaochåterhämtasig-dag. Igen. Helgen var intensiv och härlig. Det straffar sig. En svidande, brännande migrän som nästan fick mig att
flera timmar i natt.
Syjuntagruppen jag är med i firade 11-års jubileum i lördags. Meningen var att vi skulle ha varit hemma hos en av de andra tjejerna. Men deras kök och vardagsrum är försenat och under återuppförande. Så vi hamnade hemma hos mig. Gubbe och barn fick förpassa sig iväg till andra vänner under tiden. Det blev fantastiskt trevligt. 11 stycken damer som lagade 3-rätters i vårat lilla kök som knappt klarar att 2 stycken lagar mat samtidigt. Men innan vi lagade maten hade vi en föreläsare på besök, som heter Eva Helmersson. Hon berättade sin historia. Hur hon lyckas känna sig frisk, trots att hon fick diagnosen MS för typ 16 år sedan. Jag håller på att läsa hennes bok nu. Stå upp, sitt ner, gå vidare heter den.
Jag försökte verkligen att det inte skulle bli för intensivt. Men det blev det givetvis. Förmiddagen städade jag toaletterna och dammsög hela huset. Plockade gjorde jag redan på fredagkvällen. Så det var klart. Sen hann jag sitta ner och vila en halvtimme, innan de första gästerna kom med kassarna med mat och finporslinet. Så jag hade inte behövt handla och planera innan. Bara se till att det såg trevligt ut här hemma. Jag klarade det ganska bra. Fick bara spänningshuvudvärk under kvällen. Det motade jag bort med ipren och alvedon. Det funkade ganska bra.
Sen på söndagen hade vi bestämt att det sista av golvet skulle läggas. Så älskade svärfar kom hem till oss och så sprang jag emellan golvläggningen och barnens läxläsning. Det gick också bra. Fast jag kände mig mör efter kvällen innan. Jag fick ett rejält blodsockerfall mitt på dagen och kände mig allmänt darrig och eländig. Men annars rätt ok. Framåt kvällen började spänningshuvudvärken göra sig påmind igen. Men den här gången gick det bort med yoga och en varm dusch. Ordningen återställd. Trodde jag.
Halv ett i natt vaknade jag med en skalle som brann. Ingen medicin hjälpte. Det brukar det inte göra när den har hunnit igång så mycket. Så jag fick ligga stilla på sidan och försöka att inte spy. Men när värken blev för olidlig vände jag mig och låg blick stilla på andra sidan, till det var dags att vända på steken igen. 3 timmar i helvetet innan jag fick somna ifrån några timmar.
Men nu mår skallen relativt ok. Men axlarna värker. Och så ömmar det i kroppen. Jag hade hoppats på att åka till jobbet imorgon. Men det kanske inte är så smart...... jag får se hur det blir....
Tja, det här skrev jag mest som en dagboksanteckning för att jag ska komma ihåg. Jag orkar inte skriva spirituellt eller inspirerande idag.
Jo, jag satt och kollade runt lite och tänkte att jag skulle läsa på lite om fibromyalgi. Det var kanske inte så smart när man har en dag då allt värker. Jag lovar mig själv att jag inte ska läsa om hjärntumör, för då ställer jag säkert den diagnosen med.
Jag återgår till att läsa min nya bok istället. Kanske jag får några uppryckande tips där så jag kan känna mig frisk trots att jag känner mig överkörd av tåget.