Just nu känns det inte som att det går någe vidare. Har tvingats ta migränmedicin 3 dagar på raken nu. Har iofs hävt värken, så den inte har slagit omkull mig. Men det känns som ett misslyckande.
Och som grädde på moset har jag drabbats av ngn taskig muskelinflammation i knät. (min diagnos) Det har varit soffläge större delen av helgen.
Försökte ringa vårdcentralen på den väl tilltagna (30 minuter) telefontiden. Första 20 minuterna kom jag inte ens fram till telefonkön. Sen kom jag äntligen fram. Men efter att lyssnat på "piiip piip du har xx plats i kön" i 15 minuter och till och med lyckades avancera till först i kön, fick jag en upptagetton i örat och telefontiden var slut!
Nu väntar jag på att ngn sjuksyrra ska ringa upp mig. Men chansen att jag ska få träffa läkare idag är väl minimal.
Det är så förbannat typiskt. Lika....
jaha nu ringde sjuksyrran upp. Det finns inga akuttider och hon bad mig ringa på telefontiden imorgon igen. Gaaaaah!!!
Det är heeelt omöjligt att boka en akuttid till imorgon via henne. Jag måste ringa samma dag. Och då gåååår det ju inte att komma fram! Byråkrati i ett nötskal! Jag blir gaaalen!
Några bollövningar har det inte varit tal om. Och jag får ont i huvudet av att inte kunna ligga som jag vill när jag sover bara för att knät ska ligga på en kudde. Nu känns det som att det är jätte synd om mig... Fast knät känns lite bättre idag. Så är det i alla fall synd om mig.....Äh, jag går och lägger mig i soffan igen och ser om jag kan hitta något avsnitt med Simon och Thomas inspelat.
Bortse från gnället, jag återkommer när det känns lite roligare igen.