Poängen här, är väl lite grann att om man ger kroppen det den skriker efter för tillfället, så går man ner. Spelar sen ingen roll om det är en enda ärta, två stora biffstekar, en flaska vin eller en liter beasås. Om man ger kroppen det den verkligen vill ha, och är sugen på, så går man nästan alltid ner. Detta innefattar såklart också två minuters promenad eller en halvtimmes vild dans, om det är det man känner för. Men, och det är det stora men:et, det gäller ju att sluta när kroppen är mätt på det den skriker efter. Vet inte hur många gånger jag har haft en mage större än en luftballong och samma dag blivit sugen på något "onyttigt". Efter att ha vräkt i mig av det onyttiga, så har jag ofelbart varit säker på att jag ska rulla fram, istället för att gå, dagen efter. Men icke, då har magen varit platt (så platt som den blir hos mig) och fin! Så jag tror visst att det har viss relevans att ge sin kropp det den vill ha! Men då ska det såklart också VARA sådant som kroppen vill ha. Inte bara sådant som man själv vill proppa i sig!