Grejen med KBT (som är förkortning för Kognitiv Beteende Terapi. Hade faktiskt aldrig hört talas om att det finns något som heter KPT. Man lär sig något nytt varje dag!
), är ju att man ska utsätta sig själv för det man är rädd för. Men dallrande fett, tycker jag går lite över gränsen även för det! Det enda man får med den terapin är ju kväljningar!
Åh, då har jag ju helt frivilligt sysslat med KBT alldeles på egen hand. Jag är nämligen väldigt duktig på att utsätta mig för saker som jag är rädd för.
Ibland får man ta sig i kragen rätt hårt för att lyckas, men det är alltid lika skönt när problemet är övervunnet för den gången även om jag vet att problemet (i mindre omfattning) finns kvar till nästa gång.