Hej på er alla!
Googlade mig hit sent igårkväll. Läste och läste.. och när jag skulle resa mig och ropa på John Blund hade nån hällt klister på stolen. Så inte är det mitt fel att klockan med råge passerade "anständig tid" och att ögonen svider lite idag...
Jag blev så glad. Tänk att det finns ett nätforum där man kan diskutera utan att bråka. Har plöjt igenom många av era debatter utan att hitta ens tillstymmelse till mobbing, elakhet, "gängslagsmål" och "trolleri". För det ska ni alla ha rosor...
Att man sen får garva gott, att tonen är lättsam och ibland lite "respektlös" på ett positivt sätt, ja det är grejt!
Jag är 53, gift tonårsmorsa i glesbygd. När jag var ung för sisådär en 100 år sen (jag vet, matte är inte min bästa gren..) var jag slank såsom en vidja..även om jag inte tyckte det då. Sen blev kroppen min gammal i förtid (förslitningar, svår artros i fötterna redan vid 30 och som kronan på verket fibromyalgi..) och jag som alltid varit en vandrare kunde småningom inte motionera alls. Kilo lades till kilo och i dagsläget är jag kraftigt överviktig. Den estetisk/kosmetiska sidan av det hela berör mig rätt måttligt, men fy så tungt det är att bära runt på konsekvensen av all vällevnad. Bantat har jag gjort..på alla upptänkliga sätt och med varierande men alltid kortvariga resultat.
I juni fick jag nys om LCHF. Körde raskt igång och tappade ett par kilo på fem dagar. Sen ballade jag ur. Dels för att det var sommar (glass, fikafrämmande och picknickkorgar..), dels för att jag hade usel kunskap och inte visste riktigt vad jag skulle äta. Under sommaren har jag läst Skaldeman (han är min nya guru..
) och en massa annat om LCHF. Jag har fattat att det inte (bara) är en bantningskur utan en livsstil, och en mycket genomtänkt sådan. Så för prick två veckor sen tog jag nya tag. Nu vet jag lite mera vad jag pysslar med (nåja, allt är relativt och jag kommer att bomba er "gamla rävar" med frågor..) och är sjukt motiverad. Ber till den gud jag bara nästan tror på att det ska vara i evigheters evigheter. Näe, jag är bara bokstavligt blåögd...och jag fattar att svackorna kommer..
Jag vet. Usel på att fatta mig kort är jag....