Han är nog mer ledsen än jag. Han tjatar om att ersätta mig för alla mina utlägg i samband med hans resa men det vill jag inte höra av. Maten blir ju uppäten ändå, det var ju besöket man såg fram emot. Han har ju redan förlorat 3500kr som biljetterna kostade, så han har ju gått mer back än jag.
Det bidde istället en romantisk middag för mig och älsklingen. Maten smakade helt fantastiskt och vi är båda överrens om att gå ihop oss för att tjuvskjuta en älg när vi får lite tid över.
Så denna helg ordnar sig ändå. Men jag förstår fortfarande inte hur en vuxen man inte kan se till att vakna, be folk väcka honom, eller vafan, låna polarnas mobiler så alla kan ringa och väcka honom. Vadsomhelst, bara man är säker att man kommer upp. Men men, ingen idé att gråta över spilld mjölk nu.
Vi får försöka ses nästa år någon gång, innan han åker tillbaka till Brasilien, beroende på bådas ekonomi. Bara att hålla tummarna.