Jag blir så trött på alla dessa dessa historier om någom som trillar in på LCHF, till sin förvåning märker att det funkar och går ner 20-30-40-50-60 kg på rekordtid, utan att röra på sig och utan utan att vara hungrig. Visst, det är fantastiskt för den lycklige det händer, det är inte så jag menar. Det är kommentarerna som retar mig. Bra jobbat! Stongt gjort! Vilken uthållighet! Hä? Man har ju just läst en historia om hur den f.d. tjockisen bara la om kosten och sen flöt späcket bort utan ansträngning eller umbäranden. Visst, jag säger också grattis. Grattis till den tur du haft att kosten passade dig så perfekt och att det gått så lätt för dig. Men duktigt, strongt, uthålligt o.s.v är inte riktigt ord jag tänker på i sammanhanget.
Hoppas jag inte låter bitter, det är inte meningen. Jag missunnar inte dem det händer. Måste vara fantastiskt. Det är attityden hos andra som retar mig. Ju lättare det går, desto duktigare är man tydligen. Om jag vinner på Triss och står där i TV och skrapar fram 50 000 i månaden i 25 år, kommer alla att ropa att jag är duktig, stark och uthållig då? Nä, de skulle (på sin höjd) gratulera mig till min tur. Och det skulle de göra alldeles rätt i.