|
kwidell
|
 |
« skrivet: 2010.11.12 - 01:13:19 » |
|
Mormor gråter
SCEN 1
(I vardagsrummet)
PAPPAN: - Såja, det blev ju inte så tokigt!
PUBERTETSSONEN: - Den är sned.
PAPPAN: - Inte då. Granar ser ut sådär.
PUBERTETSSONEN: - Den är ändå sned.
MAMMAN: - Seså, bråka inte nu.
FIA: - Jag vill hänga glittret.
YNGVE: - Nä, jag ska hänga glittret!
FIA: - Mamma, säg åt Yngve!
MAMMAN: - Yngve, bråka inte nu!
PAPPAN: - Nu slutar ni skrika båda två annars får ingen av er hänga glittret.
FIA OCH YNGVE: - GUBBJÄVEL!
PAPPAN: - Det avgör saken, det blir inget glitter alls i år.
MAMMAN: - Men Karl, gör dem inte ledsna nu.
PAPPAN: - De ska lära sig att inte gnälla.
PUBERTETSSONEN: - Den är faktiskt ännu snedare.
PAPPAN: (fräser) Det är den inte alls.
PUBERTETSSONEN: - Den är jättesned!
PAPPAN: - Det är den inte alls. Det är du som är i puberteten!
PUBERTETSSONEN: - Jag lovar att den kommer att välta.
PAPPAN: - Nu tiger du! Nu vill jag inte höra ett ord til från dig!
FIA: - Mamma mamma, mormor gråter!
PAPPAN: - Nonsens, det rinner bara från hennes ögon litegrann, det gör det på gamla människor.
MAMMA: - Ja, jag måste i alla fall gå ut i köket och griljera skinkan.
PUBERTETSSONEN: -När ska vi äta?
MAMMAN: - Jag vet inte, du får titta i Röster i Radio/TV.
SCEN 2
(I köket)
MAMMAN: - (ropar) Nu är maten färdig!
(Ingen kommer utom mormor)
MORMOR: - (in på rullator, gnälligt)Jaså, är det här ni är!
MAMMAN: - Nu ska det väl bli gott med lite skinka, mamma lilla. (ropar) Nu är maten färdig, nu äter vi!
YNGVE: - (kommer in till köket)Mamma, du får hålla käften! Kalle Anka börjar nu.
MAMMAN: - Men all maten!
YNGVE: - Vi får äta sen, begriper du väl. Förresten gråter mormor.
MAMMAN: - Inte då, hon har bara fått rök från stearinljusen i ögonen.
SCEN 3
(I vardagsrummet)
TV-VÄRDEN: - Och nu ska Kalle Anka och hans vänner önska alla en riktigt god jul!
PAPPAN: - Är inte bilden lite suddig? (går fram till teven och börjar skruva på inställningarna)
YNGVE OCH FIA: - Sluta, det är bra!
PAPPAN: - Trams! Jag ska bara...(bilden försvinner helt)
YNGVE, FIA OCH PUBERTETSSONEN: - PAPPA!
PAPPAN: - Jajaja. (fortsätter att vrida, får på nytt in en bild)
YNGVE, FIA OCH PUBERTETSSONEN: - Sluta nu, det är bra!
PAPPAN: - Är inte färgerna lite blaskiga"
YNGVE, FIA OCH PUBERTETSSONEN: - VI HATAR DIG!
TOMTEN: - Say mama!
DOCKAN: - Mamma!
TOMTEN: - Ho ho ho ho ho!
MORMOR: - (in på rullator) Jaså, det är här ni är.
YNGVE OCH FIA: - Mormor, du står i vägen för teven.
FIA: - Äsch, nu gråter hon igen.
PUBERTETSSONEN: - Granen är ännu snedare nu.
PAPPAN: - Fnys heller!
MOWGLI: - Äta myror?
BALOO: - Killar dödskönt i kistan!
MAMMAN: - Nej, om jag skulle gå och se till maten. (går)
PUBERTETSSONEN: - Jag lovar att den kommer att välta. Julgransfoten är för klen.
PAPPAN: - Nu tiger du! Hör du det!
(Granen välter)
PAPPAN: - Helvete också!
KOLOBRIERNA: - Zum zum zum zum zum zum.
PUBERTETSSONEN: - Vad var det jag sa!
PAPPAN: - Du sa ingenting! Hjälp till här istället! (tar tag i granen)
YNGVE OCH FIA: - Pappa, du är iväg för bilden! Kan du inte göra det där sen?
PAPPAN: - Granen har ju för helvete fallit på mormor!
FIA: - Ja nu börjar i alla fall Ferdinand.
PAPPAN: - Jaså i så fall. (släpper granen)
MORMOR: - Ouff!
FERDINAND: - (i falsett) Jag sitter hellre här och luktar på blommorna.
YNGVE: - Pappa pappa, mormor gråter!
PAPPAN: - Ja vad i helvete skulle inte du göra om du fått en gran över dig?
MORMOR: - Ouff!
PAPPAN: - Och en halmängel i munnen!
MAMMAN: - (in från köket, sur) Jaha, jag tänkte bara säga att nu har potatismoset kallnat. Nu får ni äta kallt potatismos. Det var allt jag hade att säga. (går)
SPEAKERN: - ...och han är såå lycklig.
SCEN 4
(Lite senare i köket, den sista scenen. Kalle Anka är slut och man sätter sig vid bordet för att äta.)
MAMMAN: - Jaha, nu passar det att äta. Nå, sätt sig allesammans, nu när maten blivit riktigt kall. Hoppas att ni är nöjda allesammans nu när ni har gjort mig så ledsen. Jag menar, här har jag stått i timmar i köket, här har jag varit vaken hela natten för att allt skulle bli så bra, men hugg för er bara, tänk inte på mig, säg inte tack. Varför skulle ni säga tack? Vem har någonsin tackat mig? En sån tanke! Gör som er far, se så girigt han tar för sig av skinkan! Allt jag kan tänka på är att denna skinka en gång satt på en lycklig gris! Allt jag kan tänka på är att denna skinka en gång satt på en lyckligt hoppande och skuttande gris som förnöjt grymtade och bökade i jorden! Allt jag kan tänka på är att också denna gris hade en mor som bar honom i sitt sköte. Vad allt drömde väl inte denna grismor att hennes barn skulle bli, vad allt hoppades hon inte, vad allt utstod hon inte...
FIA: - (börjar gråta) Jag vill inte ha nån skinka! Jag vill inte ha nån skinka! Jag vill inte ha nån skinka! Jag vill bara ha grönsaker.
MAMMAN: - Jaså, nu duger inte maten längre. Det var just snyggt. Så snällt av Fia att spotta sin mor i ansiktet på själva julafton.
MORMOR: - (in på rullator, gnälligt) Jaså, är det här ni är!
PAPPAN: - Nej nu äter vi. Nu låter vi maten tysta mun.
PUBERTETSSONEN: - Vem tuggar åt mormor?
PAPPAN: - Säg inte att kärringen glömt löständerna igen!
YNGVE: - Ja, jag gör det inte. Det är Fias tur.
FIA: - Det är det väl inte alls. Förresten ska jag inte ha nån skinka.
MAMMAN: - Så så, kivas inte nu. (reser sig) Jag tror att vi ska ha lite knäckebröd någonstans som vi kan blöta upp.
PAPPAN: - (spottar ur skinkan) Tvi vale! Den här skinkan är ju halvrå!
MAMMAN: - Ja, det var inte min idé att göra den i mikrovågsugnen.
PAPPAN: - Jaså, vems idé var det då? Min kanske?
YNGVE, FIA, PUBERTETSSONEN OCH MAMMAN: - JA!
PAPPAN: - Alltså, det här är så typiskt jävla dig, vända hela familjen emot mig!
MAMMAN: - Hör du du, om det här var en pjäs av Strindberg hade inte tvångströjan varit långt borta vid det här laget för din del!
PAPPAN: - Det är möjligt, men hade det här varit en pjäs av Norén hade du bara varit med som aska i en urna på spishyllan.
PUBERTETSSONEN: - Sluta båda två! Sådär kan man ju inte tänka. Jag menar, hade det här varit en pjäs av Gardell skulle jag ha varit fikus.
MAMMAN OCH PAPPAN: - Det här är en pjäs av Gardell.
PUBERTETSSONEN: - Shit!
MAMMAN, PAPPAN, YNGVE OCH FIA: - AHA!
FIA: - Mamma, mormor gråter.
MAMMAN: - Ja, vem vill inte gråta med en sån i släkten!
(Ursprungligen skriven för Aftonbladet/Kulturs julnummer 1990, bearbetad och medtagen i föreställningen "En pall, en mikrofon och Jonas Gardell" som hade premiär på Stockholms konserthus den 15 oktober 1991)
|
2024.11.24 - 15:36:55
