Tänk vad enkla saker kan vara användbara. Jag har ett jättefult litet bord, ett lågt avlångt ett. Som ett avlastningsbord kan man väl säga. Jag fick det av en bekant när jag flyttade från mitt studentrum. Han hade skruvat ihop det själv till en av sina ungar en gång. Det är typiska sextiotalsben. Varje ben består av 3 svarta metalltrådar (eller vad man ska kalla det) som går ihop i en spets nedtill. Ni fattar nog vilken stil jag menar. Dessa är då fastskruvade på en enkel skiva som är gråmålad.
Jag tyckte det var skitfult när jag flyttade till min andrahandslägenhet som jag bara hyrde halva av, men jag var ju glad ändå för jag hade ju inte många möbler. Det fick bli stereobänk.
När jag flyttade till egen lägenhet tänkte jag slänga det, men hur det var fick det hänga med. Stod väl på vinden i 10 år. Hittade det vid nåt tillfälle och fick idén att det kunde bli matbord till katten. Så sen stod det i köket med kattens matpåsar och skålar på i närmare 17 år.
När katten dog för en fem år sedan åkte det in i mitt pyttelilla sovrum (pigkammare). Jag har haft tvättkorgen på det vilket har varit rätt bra eftersom vi har lite problem med pälsängrar här. Inte hittat nån i smutstvätten sedan den flyttade från golvet.
Nu håller jag på att plantera om och klippa ner alla övervintrade pelargoner och det blir jäkligt trångt i fönsterbrädorna. Så nu har bordet befordrats till blomsterbänk nedanför fönsterbrädan och det är riktigt fint.
Det lustiga är att nu har det gått så lång tid att det skitfula bordet har blivt riktigt retrochic. Utom skivan, för den är fortfarande skitful. Slängs det nån gång så kommer jag i alla fall att spara benen.
Lite konstig historia det här, men jag blev lite filosofisk när jag insåg att denna enkla möbel som säkert bara kostade ett par kronor att tillverka har varit i nästan konstant användning i 50-60 år och till så olika och himla praktiska saker liksom, trots att samtliga inblandade tyckt att den är hemskt ful.
2024.11.24 - 17:03:10
