Han får vara i vårat sovrum ännu så länge. Vi bär kissarnas dofter fram och tillbaka så de lär känna varandra lite sakta. Och Isa har fortfarande struten, så det känns lite elakt att utsätta henne för en direkt träff. För att inte tala om Murphy, som är en riktig liten blyger. Men senare under dagen idag gaskade han upp sig lite i alla fall. Jag sov ett par timmar på eftermiddagen, och då kunde jag se hur han hade knallat omkring på makens sida av sängen och spanat på mig. Vi är redan ganska bra kompisar.
Alla är begeistrade för att han jamar och svarar på tilltal. Det gör nämligen inte Isa. Men troligen kommer vi önska att han var lika tystlåten som Isa snart.
2024.04.19 - 10:11:51
