Nix. Han är rumsren.
Det där är egentligen inte mitt husdjur, som heter Pelle förresten. Det där är Pelles dotter.
För ungefär en månad sedan hörde jag ett konstigt ljud i köket i gryningen när jag satt här vid datorn. Det var en talgoxe som kommit in. Jobbigt, tänkte jag. Det brukar ju bli läskigt när fåglar kommer in. De får panik och flyger mot rutorna och det är ett helvete att få ut dem. Men nejdå. Han flyttade sig för mig, men han var inte rädd. Flög från rum till rum utan problem och slog sig ner på olika möbler. Till slut lyckades jag styra honom ut genom det öppna fönstret.
Efter en kvart hör jag det konstiga ljudet igen. Jodå, han är inne igen och nu flyger han omkring med nåt som ser ut som en nöt i näbben. Han tappar den på fönsterbrädan när han flyger ut och jag går och kollar.Det var en sötmandel. Har så klart legat i någon springa och han spottade den. Då klykade jag. Brukar alltid ha köksfönstret åtminstone på glänt när jag sover, men sedan stänger jag för det mesta, för det drar på ryggen här där jag sitter mest. Ska det öppnas öppnar jag i det här rummet istället. Han har så klart varit in och provianterat hela sommarn. Alltid står det väl nån assiett med lite smörrester eller kanske något ostflarn på diskbänken. Det var därför han var så hemtam och inte fick panik.
Så jag började lägga fram ett par mandlar på köksbordet. Varje morgon var de borta. Nu har han sin egen tallrik där det finns solroskärnor och ibland lite ost. Han tar osten först, han är smart! Numera brukar han slå sig ner på fönsterbrädan, den på insidan alltså, och brösta upp sig och kvittra en liten truddelutt när han kommer. Jag visslar lite tillbaks så han ska veta var jag är. Det verkar han uppskatta, för visslar jag inte på en gång fortsätter han tills jag gör det.
Så idag hörde jag det där ljudet igen och där flög han omkring i köket. Tyckte det var konstigt, för han brukar bara hoppa dit han ska. Jag hör klattret av hans klor även när jag ligger i sängen. Konstigt att nåt så litet faktiskt kan klampa så pass!
Ännu konstigare blev det, för när jag gick ut i köket verkade den inte hitta ut genom fönstret och flög runt lite i rummen och testade olika fönster. Inte rädd nu heller. Så satt den sig på en lagerhylla bredvid det öppna köksfönstret. Plötsligt satt en annan talgoxe på fönsterbrädan. Då började den första genast med sånt där tiggbeteende, hukade och vibbade med vingarna, ni vet. Alltså är denna fågel Pelles dotter som han tagit med på visit!
Tanken slog mig redan för ett par dar sedan, för då var det fullt med fröbitar på köksbordet och Pelle har hela tiden varit otroligt prydlig. Ingen spill alls, man märker att han varit inne bara på att det är färre frön på fatet. Men inte trodde jag på allvar att han tog hit ungarna!
Och nej, inget bajsproblem, berittis! Sedan jag började mata honom har det varit två pyttesmå visitkort, alldeles torra, såna där man kan plocka upp med fingrarna. Så det är inte talgoxarna som gör de där blafforna på utemöblerna. Det måste vara sparvarna.
Det är ivf jätteroligt! Fast hur det ska gå i vinter, det vete sjutton.