Jag har faktiskt fortsatt med stärkelsen. Var tvungen att köpa ett nytt paket potatismjöl. Tar det lite pö om pö och är uppe i 2 tsk 2 ggr om dan nu. Fortsätter det att gå bra ska jag öka intaget snabbare. Första gången jag provade fick jag diarré och ville inte riskera det igen.
En tanke slog mig helt plötsligt. Efter att jag var akut sjuk, alltså för snart 30 år sedan, så ändrade sig magen på ett lustigt sätt. Tidigare hade jag, tro det eller ej, aldrig rapat förutom en gång när jag var fruktansvärt nervös och redan kände mig väldigt bortgjord, då lyckades jag i den mest olämpliga situation att göra det. Jag förstod faktiskt inte varför folk höll på och äcklade sig med det där. Däremot brukade gaser komma ut den andra vägen, men inte i tid och otid. Framåt läggdags brukade det vara dags för en "långprutt", annars i princip aldrig.
Vad som hände var att jag helt slutade prutta. Gjorde de inte alls på många år. Nu händer det då och då, men det kan gå dagar emellan. Däremot fick jag ett bissart behov av att rapa. Det var problematiskt, för jag visste inte hur man gjorde. Ibland slutade det med att jag kräktes upp luft, för trycket gjorde mig illamående och jag kunde inte få till en rap. Det var mycket luft och det var ofta. Nu har det också normaliserats, men jag rapar fortfarande relativt ofta, ivf för mig.
Jag har aldrig fattat hur det här kunde komma sig av att jag var sjuk. Först helt nyligen som en tanke slog mig. De tryckte i mig 3 eller 4 antibiotikakurer på raken, rygg mot rygg så att säga. Den sista fick jag avbryta för jag fick överkänslighetsreaktioner, utslag över hela kroppen. Naturligtvis tog det kål på min tarmflora och det gjorde att gaseriet blev annorlunda!
Efter det har jag ätit antibiotika två ggr mot UVI. Efter den första märkte jag inga förändringar. Efter den andra, den som också mirakulöst botade min presumtiva IBS
, fick jag lite småproblem med bajseriet. Inget "man går till doktorn" för, men det kan vara lite åt ena hållet ett tag och sedan lite åt andra och det är periodvis dålig fart på det eller hur man ska uttrycka sig. Alltså även om det inte är hårt så är det lite bestyr med själv utförseln. Det blir hela tiden bättre och det är ju inte säkert att det var antibiotikan som var boven, det kan ju ha varit "IBS-bakterien" som ställde till nåt också.
Flera år efter IBS-incidenten fick jag hålla magen igång med surkål. Det behövs inte längre. Men jag tänker återinföra det nu när jag fått upp RS-intaget.
Vet inte, men omöjligt är det väl inte att min tarmflora aldrig hämtat sig efter dunderantibiotikan och det kan ju vara värt ett försök, även om mina besvär inte är stora. De flesta skulle nog inte betrakta dem som besvär ens. Men för mig som tidigare haft "torpedbajs" som en pojkvän så finkänsligt uttryckte det, är det irriterande att behöva ägna tid åt detta öht. Jobbigt att ge sig ut innan man hunnit göra morgonbestyren o.s.v.
Vad jag märkt hittills av RS-intaget är att det faktiskt är lite mera fart på bajseriet, precis det jag eftersträvar. Plus att jag noterat lite mer gas i rätt ände och möjligtvis mindre i fel.
2024.04.27 - 07:37:32
