Åh här har jag nästan missat en jätteintressant tråd
Jag har delat in Arys inledande inlägg i som jag ser det tre delar. Ungefärligt.
1. Äta lite och ofta
Nåt man ofta ser i olika dieter för att hålla sig mätt och något som LCHF ser med lätt förakt på. Det motståndarna till LCHF menar är att man tömmer sina glukosreserver i levern och då ökar stresshormonerna för att höja blodsockret. Kortisol och adrenalin kan också varför många anser sig vara extra klartänkta och inte behöver sova så mycket.
En höjning av blodsockret är en fullt normal kroppslig reaktion och likaså den insulinutsöndring som följer. Det som inte är normalt är konstant förhöjda BS-värden men många gånger blandas detta ihop i LCHF-världen där man har en tendens att se allting i svart-vitt. Har man kroniskt förhöjt BS så bör man naturligtvis försöka få ner dem men det betyder inte att ju lägre är lika med desto bättre.
2. Inte äta samma sak flera dagar på raken.
Allergi – Det finns väl två falanger inom allergi”vetenskapen”. Den ena är att man blir mindre allergisk ju mindre man utsätter sig för något. Sen finns de som menar att man bygger upp en tolerans mot något man utsätter sig för regelbundet. Tex så är barn som bor på landet och generellt sett oftare har husdjur är mindre pälsdjursallergiska än barn i stan som inte är uppvuxna med husdjur.
Men jag skulle kunna tänka mig ytterligare en anledning. Ju mer varierad vår kost är desto större chans är det att vi får i oss fler näringsämnen och inte får brist på något. Om något ämne hämmar upptaget av något näringsämne så minskar ju också risken för detta om man inte äter det så ofta. Även om många vill se oss som köttätare så räknas människan till blandätarna.
3. Alla måltider ska innehålla fett, protein och kolhydrater
Jag tycker det hon skriver låter väldigt vettigt men det är ju också för att jag kommit över min kolhydratfobi (som tur är
). Jag brukar ju tjata om Kurt Harris som skrev på sin numera tyvärr icke uppdaterade blogg om J- eller U-kurvan som jag tror gäller det mesta. För lite av något eller att utesluta det helt kan vara lika farligt som att äta för mycket något. Det gäller bara att hitta sin optimala nivå och det enda jag är helt 100% säker på är att ingen mår i längden bra på att äta 0% kolhydrater.
Dessutom kan jag inte låta bli att dra mitt favoritcitat av KH angående glukos:
It is a fact that we do not require glucose in the diet, and that we can make it from amino acids if we don't eat it. However, rather than viewing this as evidence that glucose is not important, we should view this as evidence that glucose is so metabolically important that we have evolved way to make sure we always have it.
http://www.archevore.com/panu-weblog/2011/2/5/no-such-thing-as-a-macronutrient-part-ii-carbohydrates-revis.html