Jag syftade på min kommentar ovan.
För att återgå till ämnet så tror jag absolut på det här. Inte för att jag kan motivera varför, tycker bara att det låter vettigt. Folk tränar alldeles sjukt mycket och ofta ju!
Apropå detta så läste jag en rolig bok om cykling som heter Just Ride. Nä, jag brukar inte läsa cykelböcker, men jag hörde talas om den här och har läst en del artiklar på nätet som författaren skrivit och gillat dem. Han är en riktig anti-person och såna gillar jag. Trots att han är f.d. tävlingscyklist själv menar han att det har gått över styr när tävlingscyklister, hur de tränar och klär sig och vad de använder är måttstocken för vanligt folk. D.v.s. vanliga, knubbiga svenssons köper värsta racercykeln med trådsmala däck som ser ut som en åtta om man kör på en liten sten, hela lycrautstyrseln och obekväma spreciella cykelskor och sen tränar de som djur, så länge de håller. Han talar om att folk borde bli "unracers", cykla som de gjorde som barn, för att det är kul eller för att de vill komma någonstans. Jag tycker det här är överförbart på alla möjliga aktiviteter. OK, vissa saker kan man kanske bara se som träning, inte som nöje, men man kan ju ändå ta i med måtta.
Dessutom tar han upp detta med kortisolutsöndringen vid hård träning. Det är tydligen så att gamla tävlingscyklister lätt drabbas av benskörhet. De har kört hela sitt aktiva liv för allt vad de är värda och sedan ofta fortsatt på samma sätt fast utom tävlan. De har alltså haft högt kortisol ofta och länge under många år, samtidigt som cykling inte belastar benstommen på det sätt som bygger upp skelettet, det är inte stötigt som när man går eller springer. A lose-lose situation.
Jag tror det finns mycket sånt som man inte tänker på som kan göra överdriven träning skadlig.
2024.04.29 - 05:40:30
