så underbara ni är, knäppgökar
Då måste jag ju avslöja.
Jag har pratat lite med mig själv om vad jag gjorde runt den tid då viktnedgången äntligen började. Efter lååång tids stillastående.
Och den enda nyhet som infann sig just då var mitt beslut att lyssna på kroppen vid pms. Finns där sug efter choklad? Ät choklad! Finns där sug efter ost? Ät ost!
Så åt jag innan jag blev sjuk. Viss om att min kropp nog visste vad den gjorde när den ropade.
Efter så här lång tid på lchf och en kropp som blivit rejält friskare var jag lite less på att vågen stod så still och kände att det var dags att våga lita på kroppen. (I stället för att "leta fel" via KiF (som t.ex. äter jag förlite/för mkt) ) Och därmed
kanske få den att våga släppa vikt också...
Inte vet jag om det var därför,
men ack så mycket roligare jag har
och vågen tickar stadigt, men långsamt, på...