Fetbobbas Forum

Forum för folk som tycker
fett är fint!

 

Vi har förstått att kostråden är alldeles galna. För mycket kolhydrater och för lite naturligt fett gör oss sjuka. Gifter och tillsatser gör oss sjukare.
Vi vill äta naturlig, näringsrik och opåverkad mat.

Tapatalk enabled RSS feed 2020.10.19 - 17:52:17 *
Välkommen Gäst. Var snäll och logga in eller registrera dig som ny medlem.

Logga in med användarnamn, lösenord och önskad sessionslängd
 
   Startsida   Hjälp Sök Kalender Logga in Registrera  
Sidor: 1 2 [3] 4 5   Gå ned
  Skriv ut  
Författare Ämne: Anna Hallen!  (läst 11911 gånger)
0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
hemul
Administrator
*****

Smörklickar: 62
Offline Offline

Antal inlägg: 30991



Hemsida
« Svara #30 skrivet: 2011.04.09 - 22:42:00 »

Nä, jag försöker sluta också. Men det går inte så bra.  :shy:
Loggat

Fett är fint! | Marit Paulsen, go home! | Sverige ut ur EU! | Fat is the new thin.
Glucose is the energy of life - Robert  Lustig
Ninnan
Superhuman
*******

Smörklickar: 16
Offline Offline

Antal inlägg: 2504


« Svara #31 skrivet: 2011.04.09 - 23:32:01 »

Du har rätt i att det inte är ett beroende om man ätit kolhydrater. Jag upplever att jag är "inlärd" att äta bröd, potatis för att inte äta för mycket sovel.
Jag har inte ätit bröd på tio år, kände det la sig i magen som om jag blev däckad.
Däremot gick jag över till glass, sent på kvällen och det var den som gjorde att jag gick upp i vikt.
Jag gick ner mina överflödskilo men hur mycket fett jag än äter nu, så är jag ofta hungrig(och det stämmer inte med andra lchfare)
Mitt problem är att jag har en autoimmun sjukdom och därför äter jag inget gluten.
Det fungerar bra.
Loggat
hemul
Administrator
*****

Smörklickar: 62
Offline Offline

Antal inlägg: 30991



Hemsida
« Svara #32 skrivet: 2011.04.10 - 02:27:08 »

Jupp. I mitt fall åt jag som jag blev tillsagd och hatade varenda tugga och se hur det gick. Man undrar hur dum man får bli. Eller hur lydig.  :worried:
Loggat

Fett är fint! | Marit Paulsen, go home! | Sverige ut ur EU! | Fat is the new thin.
Glucose is the energy of life - Robert  Lustig
Fjällmor
Superhero
******

Smörklickar: 18
Offline Offline

Antal inlägg: 1808



Hemsida
« Svara #33 skrivet: 2011.04.10 - 07:53:01 »

Jupp. I mitt fall åt jag som jag blev tillsagd och hatade varenda tugga och se hur det gick. Man undrar hur dum man får bli. Eller hur lydig.  :worried:

det är ju just det som är det viktiga

att inse hur många av oss som faktiskt ätit oss till fetma och/eller sjukdom pga att vi faktiskt följt kostråden, gjort som man ska!

 :angrywife:

Oavsett om man utvecklat ett beroende på vägen eller ej är det ju kolhydratsmängden i kostråden som ställt till det tillsammans med övertron på fullkornets förträfflighet

Loggat

Peace, love and all that jazz!
/Fjällmor

Stolt 4-barnsmor som älskar att springa barfota över fjället och har ett passionerat förhållande till sin vedspis.

Viktreser från 106 kg till "må bra"vikt - dagsform? 75 kg!

Hälsoreser - dagsform? Obeskrivlig. Är värkfri efter 10 år med värk...
hemul
Administrator
*****

Smörklickar: 62
Offline Offline

Antal inlägg: 30991



Hemsida
« Svara #34 skrivet: 2011.04.10 - 17:31:11 »

DET håller jag med om, men jag tycker ju fokus på beroende överskuggar detta. :lol:

Alltså så här. Om jag fick kostråd från ett proffs förut förutsattes det att
jag åt skräpmat (nej)
jag åt godis och kaffebröd (nej)
jag tröståt (nej)
jag åt väldigt mycket fett (nej - normalt med fett och efter en tid fettsnålt)
jag inte åt fibrer (å jävvlar vad med fibrer jag åt!)

Efter att ha förnekat allt detta fick jag lik förbannat rådet att äta mindre fett och mera fibrer och vara försiktig med godis och kaffebröd.

Jag vill inte att folk som jag i framtiden ska hamna i sitationen att de förutsätts vara socker- eller kolhydratsberoende när de bara ätit skiten av "duktighet" eller som nån annan nämnde, att de är uppfostrade så. Det är nämligen mycket jobbigt att bli behandlad som något man inte är i en situation då man behöver hjälp. Jag befarar att det är ditåt vi är på väg. En lika enögd syn på problemet som förut, bara från en annan utgångspunkt. Det är jobbigt nog att bli behandlad så av självutnämnda experter och besserwissrar på nätet.
Loggat

Fett är fint! | Marit Paulsen, go home! | Sverige ut ur EU! | Fat is the new thin.
Glucose is the energy of life - Robert  Lustig
Fjällmor
Superhero
******

Smörklickar: 18
Offline Offline

Antal inlägg: 1808



Hemsida
« Svara #35 skrivet: 2011.04.10 - 20:42:34 »


Alltså så här. Om jag fick kostråd från ett proffs förut förutsattes det att
jag åt skräpmat (nej)
jag åt godis och kaffebröd (nej)
jag tröståt (nej)
jag åt väldigt mycket fett (nej - normalt med fett och efter en tid fettsnålt)
jag inte åt fibrer (å jävvlar vad med fibrer jag åt!)

Efter att ha förnekat allt detta fick jag lik förbannat rådet att äta mindre fett och mera fibrer och vara försiktig med godis och kaffebröd.



och det här kunde vara jag  :nod-yes:
toppat med motion i mängd, tills jag blev för fet för att klara av det utan att gå sönder :shake_head:

(men det står redan i mitt blogginlägg iofs)
Loggat

Peace, love and all that jazz!
/Fjällmor

Stolt 4-barnsmor som älskar att springa barfota över fjället och har ett passionerat förhållande till sin vedspis.

Viktreser från 106 kg till "må bra"vikt - dagsform? 75 kg!

Hälsoreser - dagsform? Obeskrivlig. Är värkfri efter 10 år med värk...
Ninnan
Superhuman
*******

Smörklickar: 16
Offline Offline

Antal inlägg: 2504


« Svara #36 skrivet: 2011.04.10 - 20:44:55 »

Jag funderar :hm-hm: har du kommit fram till, så här efteråt, varför du gick upp i vikt?
Jag vet att jag åt för mycket av smör, grädde, kolhydrater och glass, allt på en gång :flirting:
Loggat
hemul
Administrator
*****

Smörklickar: 62
Offline Offline

Antal inlägg: 30991



Hemsida
« Svara #37 skrivet: 2011.04.10 - 21:33:33 »

Frågar du mig eller fjällkon? Jag svarar för mig ivf.

Jag *tror* att det gick till sålunda. Jag gick upp 15-20 kilo över en vinter när jag var allvarligt sjuk, varför vet jag inte.

Den sommarn vägde jag uppåt 75 och tyckte det var förfärligt mycket så klart, då jag vägt 56 i många år (normal kroppsform, storlek 36-38) och i ungdomen vägt sådär 52. Så, jag började följa kostråden. Motionerade som en tok, så gott jag kunde, mådde fortfarande inte bra. Bort med smör från mackorna, mera frukt och grönt. Pasta istället för potatis (nåja, det kom senare). En portion pasta innehåller jäkligt mycket mer kolhydrater en en portion potatis och ingen som helst näring för övrigt..

Nåt år senare vägde jag 85-90 . Kunde inte cykla längre (den motionsform jag valt). Nu började insulinresistensen sticka upp huvet. En bekant diabetiker såg problemet innan jag gjorde det själv och sa åt mig att gå och kolla sockret. Jag var, enligt honom, blek och verkade trött och lite "borta" före maten, men när vi ätit blev jag rödblommig och pigg. Sockret var då fortfarande bra. Men jag hade nu insett sambandet mellan tiden som gått sen jag ätit och hur jag mådde och började äta mellanmål, vilket jag aldrig gjort tidigare. Fettsnålt så klart, ofta bara torrt bröd rakt av. Men aldrig fick jag sug, jag kände mig inte ens hungrig. Jag mådde bara dåligt och lärde mig att det gick över ivf för en stund om jag åt nåt.

Så fortsatte det och blev förstås bara värre och värre. Efter ett tag visade det sig  också på blodsockret, men jag kom aldig så högt att jag klassades som diabetiker. I en en branchtidning i ett väntrum någon gång på 90-talet såg jag för första gången ordet "insulinresistens". En läkare beskev det förstadium till diabetes som vi alla känner till nu och propagerade för att patienters insulinivåer borde testas rutinmässigt för att man skulle kunna stämma i bäcken. Nu visste jag varför jag mådde som jag gjorde.

I samma veva fick jag höra talas om GI och läste Montignac. Körde på med hembakt surdegsbröd, bönor o.s.v. och gick ner en 15 kilo utan problem (från 119 till 104). Sen tog det stopp och jag orkade inte med allt krångel med bak och grejer. Så tillbaks till bröd- och pastaträsket. Nu steg vikten som en raket. Till slut blev det svårt att gå, t.o.m. att röra sig inne var besvärligt. Men nu hade det gått för långt. Blodsockret var i tårna 2 timmar efter maten och då äter man bara. Jag åt säkert periodvis för mycket för jag inte orkade hålla koll, men för det mesta åt jag nog inte så himla mycket totalt tror jag, bara ofta och "nyttigt". Hade ju ingen aptit. Maten blev som att ta medicin.

Något år innan jag började lowcarba (2005) tyckte doktorn att jag såg ovanligt fet ut och propsade på att jag skulle vägas. Jag hade ingen våg då, visste ju att jag gått upp det jag gått ner med GI men trodde att jag var tillbaks på knappa 120 som jag vägde när jag började. 136 pannor. Hi och hej. Då blev jag skraj och satte igång med surdegsbaket igen. Gick på ett år ner ungefär lika mycket som sist och vägde nu faktiskt 119 igen. Då hittade jag lågkolhydrat och fjällen föll från mina ögon.

Som alla vet tog det tid för mig att börja gå ner på LC, gick t.o.m. upp till 127.5 som mest, men blodsockret, det fick jag bukt med snabbt och friskare och klarare i knoppen blev jag också.  :thumbsup:

Det blev längre än nödvändigt det här, så summa summarum: de första 15-20 kilona jag gick upp i samband med sjukdom vet jag inte orsaken till, men nåt gick väl snett i kroppen där. Min övertygelse är dock att den resterande viktökningen kom av att jag genom att följa de gängse råden skulle banta bort kilona jag ökat. Ju nyttigare jag levde, desto tjockare blev jag.


Till saken hör att innan, när jag var frisk, spontant åt, inte LC så klart, men ganska nära. Åt inte så mycket, inte så ofta och rätt fett. Inte många mackor, kanske 2 knäcke på morron med tjockt med smör på, det har jag alltid gillat. 1 eller 2 potatisar och massor med mjölk i teet, det var dagens kolhydrater för det mesta. Frukt enstaka gånger bara eller när det var pajsäsong. Jag har räknat på det och kan ärligt inte få det till att jag till vardags åt mycket över 100 g kolhydrater. Sen blev det ju mer när man var bjuden på tårtkalas, var ute och drack söta drinkar o.s.v., men det var ju undantag, inte regel. Så jag är extra förbannat, för jag tror att  hade jag bara hade fortsatt att äta som jag alltid gjort hade jag inte gått upp mer och kanske t.o.m. gått ner det där jag la på mig när jag var sjuk.   :bang_head:
Loggat

Fett är fint! | Marit Paulsen, go home! | Sverige ut ur EU! | Fat is the new thin.
Glucose is the energy of life - Robert  Lustig
Ninnan
Superhuman
*******

Smörklickar: 16
Offline Offline

Antal inlägg: 2504


« Svara #38 skrivet: 2011.04.10 - 23:26:49 »

Tack för din historia! Det ger så mycket när man läser hur olika vi fått vår sjukdomshistoria.
Jag håller med dig om att man måste själv "specialisera" sig med LC.
Jag har punktvis med kärlförträngningar, op tre ggr. och hoppas att kosten ska
minska inflammationerna? (om det nu är det som orsakar förträngningar)
Jag har haft en tuff kamp med läkare som inte har brytt sig, men för varje op. har jag lättare att gå.
Just nu har jag ngt i foten, den domnar när jag går, men har fått remiss från vårdc.
och jag ska ge järnet denna gången..
Det är av denna orsaken som jag inte äter ngn form av gluten.
Loggat
hemul
Administrator
*****

Smörklickar: 62
Offline Offline

Antal inlägg: 30991



Hemsida
« Svara #39 skrivet: 2011.04.10 - 23:36:52 »

Jag har sett att du nämnt nåt åt det hållet tidigare, har ivf förstått att det är mer än vikten för dig. Hur funkar det där? Blir det liksom stopp i relativt perifera blodkärl? Det låter inte som om det har med hjärtat att göra.
Loggat

Fett är fint! | Marit Paulsen, go home! | Sverige ut ur EU! | Fat is the new thin.
Glucose is the energy of life - Robert  Lustig
Ninnan
Superhuman
*******

Smörklickar: 16
Offline Offline

Antal inlägg: 2504


« Svara #40 skrivet: 2011.04.10 - 23:51:15 »

Nä, inte hjärtat. Det bildas plack  :max-shock:på ett ställe så blodet har svårt att rinna igenom.
Op. i hals,bäckenet och låret.
Jag har mycket lättare för att cykla än att gå.
Loggat
hemul
Administrator
*****

Smörklickar: 62
Offline Offline

Antal inlägg: 30991



Hemsida
« Svara #41 skrivet: 2011.04.10 - 23:53:08 »

Det låter faktiskt väldigt läskigt. Det är inte risk att det sätter sig på farliga ställen då? Vet man varför du får det?  :sad:
Loggat

Fett är fint! | Marit Paulsen, go home! | Sverige ut ur EU! | Fat is the new thin.
Glucose is the energy of life - Robert  Lustig
Fjällmor
Superhero
******

Smörklickar: 18
Offline Offline

Antal inlägg: 1808



Hemsida
« Svara #42 skrivet: 2011.04.11 - 08:46:20 »

 :shake_head: så läskigt det låter med din sjukdom Ninnan  :flowers:

Jag funderar :hm-hm: har du kommit fram till, så här efteråt, varför du gick upp i vikt?
Jag vet att jag åt för mycket av smör, grädde, kolhydrater och glass, allt på en gång :flirting:

Jag har lite med tid idag. Om du vill veta mer om min resa så...
Har du läst mitt blogginlägg där min resa i snabbversion finns?

http://vidvedspisen.wordpress.com/2011/04/09/kolhydratism/

(jag menar inte att spamma med länken nu, jag vill bara ge Ninnan chans att få svar på sin fråga fast jag inte har tid att skriva)

Om du känner att du inte får svar på din fråga av inlägget så hojta.

 :nod-yes:
Loggat

Peace, love and all that jazz!
/Fjällmor

Stolt 4-barnsmor som älskar att springa barfota över fjället och har ett passionerat förhållande till sin vedspis.

Viktreser från 106 kg till "må bra"vikt - dagsform? 75 kg!

Hälsoreser - dagsform? Obeskrivlig. Är värkfri efter 10 år med värk...
Ninnan
Superhuman
*******

Smörklickar: 16
Offline Offline

Antal inlägg: 2504


« Svara #43 skrivet: 2011.04.11 - 19:47:37 »

Äsch, det är inte så läskigt   :w00t:  , mest att jag alltid älskat fysiskt arbete; såga ved etc.
Halspulsådern var nog det farligaste - blev i fem sek halvförlamad. Hade inte min syster varit hos mej och ringt akuten, hade jag själv inte brytt mej.
Jag gick över till lchf för att jag inte kunde röra mej tillräckligt mycket - för mej ger fysiskt arbete en mental kick och att lchf kan minska inflammationer.
Det är läkarna som är läskiga!  :max-shock: som inte brydde sig och särskilt om jag sa att jag rökte(men det säger jag aldrig nuförtiden  :crazy:  :ignore:  )
Nu har jag så att säga "en fot inne" hos kärlläkarna och talar om hur viktigt det är att de åtgärdar, jag har ett par år till i arb.livet och att de ser till att hålla mej frisk de åren!!  och pengar är en viktig sak för läkare.
Slaggen i ådrorna beror på inflammation, en variant av reumatisk sjukdom.
Fjällmor
Jag har läst din historia tidigare och tycker den är stor  :smile:
Loggat
Nizhoni

******

Smörklickar: 13
Offline Offline

Antal inlägg: 1256



« Svara #44 skrivet: 2011.04.11 - 19:54:46 »

 :shock: Oj det där låter riktigt skrämmande.   :max-shock:

Jag håller tummarna för att du får ner inflammationen och minskar på slaggen, själv känner jag att lchf verkligen får ner inflammationen så att morgonvärken i händerna dämpas och tillslut nästan försvinner. Det behövs bara lite 'fusk' för att värken ska komma tillbaka och därmed inflammationen, otroligt egentligen vad lite kolhydrater kan göra.  :blink:
Loggat

"Quality is remembered long after price is forgotten" - Aldo Gucci 1938


Sidor: 1 2 [3] 4 5   Gå upp
  Skriv ut  

 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.15 | SMF © 2006, Simple Machines Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!
Sidan skapades på 0.047 sekunder med 24 databasfrågor.