Jag blandar mig i lite... det låter inte som snack om Sd, men jag kommer dit.
Jag har Finland och Sverige att jämföra med, inte mycket mer.
I Finland var det fortfarande ordning på ungarna i skolan.
Lärarna var uppskattade ( det är verkligen dom bästa som kommer in,
till min högskola sökte 3000 till lärarprogrammet, 200 togs in i en heldags inträdesprov med bla. obeseverade guppdiskussioner om givet ämne och en personlig intrevju, 60 kunde börja på utbildninen)
Föräldrarna och lärarna hade en " pakt" det är vi som bestämmer tills du är stor nog att bestämma själv.
Det var mest lärarledda lektioner, ibland grubbarbete.
Men mina sexor var ändå fullt kapabla att genomföra ett längre friare arbete om australien och sedan guida ettorna genom vår utställning, måla hela klassrummets fönster på motiver från forna egypten, det var aldrig någon som störde lektioner, bara lungt och arbestro, de bakade sålde bakelser på skolan innan en konsert, ordnade upp med allt från växelpengar till prissättning, och jag kunde sitta i lärarrummet och vila en stund, och sedan kunde jag bara komma och se det färdiga. klassresa blev det på 3-4 dagar till en spahotell ,med både slalomåkning, besök på renfarmen, traktorsåkning och pimpling mm.
Ungdomarna sov lungt på nätterna , det var bara vi vuxna som busade med dom under en natt
Här i Sverige kändes det som det var inge hejd på ungar, alla från små till stora tyckte att de var bäst och vackrast och hade hela tiden rätt att rätta alla vuxna och göra presis det som dom tycker passar dom.
Hälften av klassen sköter sig bra, men den andra hälften gör inte det.
När man frågade barnen om dom kunde spela någon instrument, räkte flera upp handen,
när jag sedan frågade lite mer och om de kunde tänka sig att spela något , kom andra svar,
nej, jag spelade fiol 4 år sedan ett år och har inte längre fiolen kvar, eller en annan som kom och
spelade typ "gubbe noak" på piano. Alla dessa tyckte att dom " kunde" spela piano.
Jag anser att många barn har tappat verklighetsuppfattningen, dom har ju alltid hört " oj, vad du är duktig" om
allt de gör oavsätt vad dom gör. ( jag kan kommentera en " dålig"teckning genom , så bra du är färdig, eller kommentera någon intressant detalj som intressant , det är också ett sätt att bekräfta barnet utan att sätta värde på resutatet)
Barnen har ingen auktoritet som de kan luta emot, utan ska vara starka individer och klara allt själv.
Det är typiskt Sverige för mig, mängder av individualister som tror att de är universums centrum och allt löser sig för mig , jag behöver inte anstränga mig.
Nu börjar vi landa på politiken sakta.
Enligt mig är Sverige så demokratiskt att många inte vågar stå på sina värderingar alls, att allt som kommer från höger eller vänster är bara bra. Mantran om allas lika värde står på allas läppar.
Folk har inte värderingar och egna rötter, man bara lullar och accepterar och välkomnar allt som kommer,
för " alla har rätt att vara och göra som dom vill"
Inte ens LCHF har en sådan motstånd här som i Finland. Där är det våldsamt vad folk försvarar sin rågbröd och light-produkter. Här är det ingen som reagerar när man säger att man äter kolhydratreducerad.
Detta vill jag påstå är rätt unikt för Sverige.
Många andra västerländska demokratier har katolismen som någons slags ryggmärg, normen, även om jag vet att de flesta struntar i det i praktiken. Usa, bygger mycket på nationalismen och festliga traditioner ( som jag har uppfattat det, är ingen expert här...) Muslimska länder har religionen en självklar plats och Förr i värden hade kommunistiska länder sin ideologi ( vissa länder fortfarande), många av andra länder har en diktator.
NU, kommer vi till punkten enligt mig ( högst personligt)
Sverge välkomnar oskyldigt allt, alla är duktiga, alla är fina , alla kan allt.
Jag tycker att invadrarpolitiken är inte bra sköt. Till min högstadieskola kom en tjej från italien, efter ett år pratade hon flytanden finska ( som enligt svenskar är så svårt
).
Det går att lära sig ett språk om man vill, inom 2-3 år för de flesta.
SFI-lärarna ska värderas högt , för dom är nyckeln till det hela.
Självklart ska det vara obligatoriskt att delta på språkkurser och komma till någon bestämt nivå.
Man ska sätta krav.
De flesta invandrare är starka individer, men en stark övertygelse om något. De svaga och fattiga får lida i sina länder, dom har ingen chans att fly.
SD har sina rötter i nazismen, det tror jag. Så som den rörelsen växer runt i Europa.
Nu välkomnar Sverige allt även SD och deras åsikter om människor, vi välkomnar även muslimer.
I både grupperna finns det mycket fina lugna kärleksfulla individer , men inne i både " rörelser" 'finns det extremism och fanatism som utnyttjar sina medlemmar om så behövs.
Folk från andra länder och SD har sina starka ideér och har kraft att mobilisera det.
Det flesta svenskar tror på godhet, vanlig vardag och respekt, men är najiva ( hur stavas det?)
genom att tro att alla andra tänker likadant.
Ett tag kommer det vara lungt med SD, men i tidsperspektiv 10 år vet jag inte vad dom hittar på.
Jag är rädd att dom utnyttjar vår lathet ( att vi inte orkar debatera med dom) och acceptans till
något som vi inte alls vill i sikt.
Svaga och sjuka människor har ingen människovärde längre i Sverge enligt alliansen, dom ska slussas till socialen och glömmas.
Jag är väldigt rädd för något ännu värre med SD i makten... Extremism i allt är farligt enligt mig ( även LCHF-rörelsen
) för mig är SD en extrem extrem-parti trots att de har rätt att invandrarpolitiken inte är rätt hanterat i Sverige.
Har någon orkat läsa hela inlägget, grattis!
2024.04.27 - 03:11:39
