Äh, vet ni. Jag sket i att vara sjuk. Det var inget kul. Så jag åkte till jobbet på vinst och förlust i måndags morse. Fick ryggskott på vägen.
Men skam den som ger sig så lätt. Jag har bara gjort lättare saker. Men det känns så gott att vara välkommen och social och att göra lite nytta. Jag blir liksom bara sittande när jag inte kan göra något lätt ens. Trots ryggen har det faktiskt gått ganska bra. Ingen kräver särskilt mycket resultat av mig, så jag kan lägga in pauser när det behövs.
Jag vågade nästan inte berätta det här. Att jag jobbade.
Men psykiskt mår jag så mycket bättre att vara på jobbet när kroppen orkar det. Och jag har varit duktig att inte ta i för hårt. Armbågarna går åt rätt håll. Trots att jag jobbar.
Nu har jag äntligen fått träffa nya sjukgymnasten också. Hon lyssnade jätte bra och verkar förstå mig precis. Så nästa vecka drar jag igång på deras gym. Och man kan bada bastu efter träningen till och med!
Perfekt! Hon ska lära mig att inte ta i för hårt. Och trots att jag inte har någon diagnos så förstod hon mitt problem med att jag överbelastar mig. Hon verkade känna igen problemet och sade att allt har inte namn, men är ändå ett problem. Så skönt att jag inte är sjåpig i hennes ögon.
Ryggen var jag och knäckte tillbaka igår. Min ordinarie naprapat är ledig så det var en vikarie. Jag trodde han skulle vrida mig 180 grader. Han justerade varenda kota i en och samma vridning. Det kändes helt allvarligt som att jag skulle gå av på mitten. Men om ett par dagar ska nog ryggen kännas bättre igen. Hoppas jag.
2024.10.06 - 22:22:11
