Nu verkar jag ha landat på 63 igen. Inget jag sörjer alls!
Däremot sörjer jag annat. Nu är jag inne i slutfasen av det gamla jobbet. Förra veckan grät jag fyra dagar i streck. Inte hela tiden, men flera gånger varje dag. Denna veckan har jag klarat mig bättre, känner mig lugnare, men värsta dagen är på torsdag, då jag har mitt sista möte med mina entreprenörer. Jag har förvarnat dem att tårarna kommer att spruta, men det får de ta!
Jag ångrar mig alltså inte på något sätt, jag bara sörjer att jag lämnar. Ska bli fantastiskt kul att börja på nytt, sen efter semestern.