Hallojsan Corny
Ja du, nu har du ju ställt en fråga som jag går igång på, eftersom jag tycker det är så intressant och roligt!
Jodå, man kan säga att det är så som du säger, att man liksom bevisar att bruksegenskaperna finns hos hunden
En annan viktig parameter med proven är att sålla ut de hundar som inte lämpar sig för jakten. Jaktproven är ett redskap för avel kan man säga. Det är ett sätt att kontrollera att positiva bruksegenskaper nedärvs.
Förutom jaktegenskaperna, är mentalitet, exteriör och friskhet också viktiga delar som man måste ha koll på som uppfödare. Det kan man ju också tilldels kontrollera vid ett jaktprov.
Ett jaktprov för älghundar har flera olika moment, där man får poäng utifrån en skala från ett till tio.
Lydnad är ett av momenten.
Det finns också något som kallas för eftersöksjakt. Där handlar det om att man letar upp vilt som blivit skadade i trafiken. Det kan givetvis också handla om att en jägare har skadskjutit ett vilt.
Det finns regelverk för att man måste ha en utbildad eftersökshund vid alla typer av jakt och det finns tydliga kriterier för vad den hunden måste kunna. Det finns då givetvis prover även för att godkänna eftersökshundar.
Nu är det i och för sig inte nog med egenskaperna allena för att få fram en jakt eller eftersökshund. Det kräver mycken träning och även kunskap om viltet och naturen. Dels teori, men också mycket praktik.
Således, om man exempelvis skall träna fram en eftersökshund på björn, så måste man kunna ganska mycket om björnen som biologisk varelse, anatomi/fysiologi men även hur den lever och färdas i våra marker under olika årstider och hur den reagerar i olika situationer. Det gäller i och för sig för allt vilt, att man måste ha den kunskapen.
Det finns ju flera olika jakthundsraser i Sverige, men de mest vanliga är Älghundar, Stövare (jagar hare, räv), Små drivande hundar som ex Drever, Tax och Basset (jagar rådjur och hare) och Fågelhundar (finns olika typer fågelhundar för olika typer jakt).
Exempel på älghundar är ; Jämthund, Svensk vit älghund, Hälleforsare (svenska nationalraser), Norsk elghund grå, Svart elghund (Norska nationalraser), Karelare(Finland) och Laika (före detta Ryssland).
Vad gäller våra älghundar, så jagar de alla typer storvilt som låter sig ställas, det vill säga björn och älg för vår del.
Man släpper hunden och den söker ut och letar upp älgen eller björnen .. när den hittar viltet börjar den skälla ståndskall som vi kallar det. Den stannar alltså vid viltet och skäller, liksom för att säga till sin förare att "Kom nu, jag har hittat viltet".
Och då börjar det grannlaga arbetet med att smyga fram till viltet, med hjälp av rätt vindriktning och att röra sig alldeles tyst ..
I Norge är det också vanlig med något som vi kallar ledhundsjakt, det vill säga att hunden spårar i lina fram till viltet både med hjälp av spår på backen, men allra mest med att vädra i vinden .. och alldeles tyst visar sin förare var viltet står. Det är en alldeles fantastisk typ av jakt tycker jag.
Vi var iväg på kurs i fjol med några av de bästa på ledhundsjakt i Norge. Det är otroligt vilket samarbete de får till mellan hund och förare, och hur duktiga de är på att "läsa" sina hundar!
Det börjar nu också bli en del ledhundar i Sverige, beroende på att många inte längre vill släppa sin jakthund i områden där det finns vargrevir.
Nu har det också kommit till provverksamhet vad gäller vildsvin, och flera älghundar har jaktmeriter på vildsvinsprov, det vill säga att de lämpar sig för att jaga den typen av vilt.
Själva rasbildningen och registreringen av våra jakthundar kom till på början av nittonhundratalet och var faktisk början till det som idag heter Svenska Kennelklubben
2024.11.01 - 03:27:10
