Jaha, jag missförstod det med kaffet. Men jag står fast vid min ståndpunkt. Om jag som bara drack kaffe tillfälligtvis reagarar så starkt på det nu är det en fuckin drog.
Jag håller med dig. Jag började få hjärtklappning av kaffet, och et var inge kul alls. Så då blev det att jag drack mindre och mindre. Och sen var det bara en ynka kopp kvar. Så abstinensen från den var inte särskillt svår gissar jag. Inget jag märkte av i den totala misären i alla fall.
Käkar du fortfarande betablockerarna eller har du slutat med dem också? Det här med dieten, du måste alltså utesluta det där till 100%, så t.o.m. grädde och smör innehåller för mycket kasein?
Nä, betan tog jag bort redan i våras. Och ang kaseinet blev jag rådd att utesluta helt i minst ett halvår för att se om kroppen läker. Men det suger fett att inte ens få smör och grädde. Inget är roligt att äta. Har tappat 2 kilo på kuppen av ren depression tror jag.
Men öppet köp låter ju bra. Om 60 dar kanske det går att köpa den nya i Sverige så kan du lämna tillbaks den här. Eller du kanske kan beställa den från utlandet. Vad kostar frankensteinpinnen förresten?
Ca 3500 kroner blev det för den. Det var en bra idé att se om jag kan beställa den nya och lämna tillbaka den här.
Det ska jag undersöka.
Är din man korkad förresten? Fattar han inte att man så klart testar allt rimligt när man har det så där?
Nej, han fattar. Och jag har stöd. Men det är inte lätt för honom heller. Medan jag funderar och läser om hur jag ska gå vidare vet han ingenting. Och sen släpper jag bomben i knät på honom. Jag tycker det är jobbigt med den där initiala sucken. Men sen fattar han ju ändå. Han behöver bara få smälta och försöka lära sig och så.