Har ni några träningsmål? Jag har just skaffat mig ett par.
Jag vill cykla minst 300 mil i år och det kommer jag nog att göra om vädret inte sätter stopp. Ligger på 107 mil nu. Det är 38 mil mer än samma tid förra året och då slutade det på 226 mil, så det känns rätt realistiskt tycker jag. Första året cyklade jag bara 110 mil, så det går ivf framåt på den fronten. Iofs berodde de futtiga milen ju delvis på att det var den där eländigt regniga sommaren, inte bara på mina kraftlösa små ben.
Och så vill jag göra ett par långturer som är längre än de jag gjorde förra sommarn. Den längsta då var drygt 52 km och då var jag bra slut på sluttampen. Jag cyklade 49.7 i helgen och var inte trött när jag kom hem, men lite segt i uppförsbackarna var det på slutet, så det verkar också ha förbättrats. Har en tur plottad som är drygt 7 mil. Kanske blir det den.
Mitt problem med längre turer är att jag är skitdålig på att ta paus. Jag inser att jag antagligen skulle orka längre om jag tog flera korta pauser och en eller ett par rejäla också. Jag gillar att cykla själv, skönt att glida fram i sin egen lilla bubbla, men det är urtråkigt att rasta själv! Blir bara ultrakorta kisspauser, inte en sekund längre än nödvändigt, och sen en matpaus om jag är ute tillräckligt länge för det. Då får jag tråkigt så snart matsäcken är slut. Behöver nog någon slags terapi för det här. Får hitta djup skugga någonstans och sätta mig och titta på Play kanske.
Ska ivf försöka jobba på det också, att ta det lugnare på långa turer så jag på sikt orkar riktigt långa turer och kanske flera dar på raken, typ cykelsemester.
Och så vill jag ta upp styrketräningen igen till hösten. Cyklingen gjorde att jag kom av mig med den, men musklerna har jag konstigt nog kvar. Jag läste om att styrketräning lämpar sig väl för periodiserad träning. Typ träna normalt på vintern och bara underhållsträna på sommarn så man inte tappar. Så därför får det bli i höst. Ingen idé att börja nu om jag ska lägga upp det så.
Och jag ska försöka gå mer, rent allmänt. Det bli att jag bara cyklar. Åtminstone en långpromenad i veckan med hunden ska jag försöka. 1 timme så där. Men det förutsätter att det inte är så bra cykelväder.
OK. Få höra nu om ni har några planer!
Jag har gått runt och funderat över din fråga. Först tänkte jag inte svara alls. Vaddå mål, vänkte jag. Alla jävlar snackar om mål. Chefen vill att jag berättar vad jag har för mål, på tv och i radio. Alla jäkla tidningar och så får jag mail från div coacher som jag någon gång har råkat lämna min mailadress till. Alla vill att man ska ha ett mål. Eller flera. Det går bra det med tydligen.
Men så tänkte jag att så jäkla svårt kan det väl inte vara att lyckas komma på något mål. Jag har verkligen funderat. Både angående jobbet och vad jag har för träningsmål. Förr har jag ju roat mig med att anmäla mig till tävlingar. Och har faktiskt tyckt att det har hjälpt mig med att fokusera på min träning. Men när jag närapå fastnade i väggen med migränen avbröt jag allt vad tävlande heter. Jag har försökt skala av alla yttre krav som går. Särskillt konstgjora krav, som tävlingar ju ändå är. Men nu, efter ett par år känner jag ändå att jag är lite sugen på att pressa mig lite. Det är ju ändå roligt med själva tävlingsmomentet. Och har man hunnit träna ordentligt innan blir det ju bara roligt. Fast jag är nog fortfarande inte mogen för tävling. Eller, det vet jag att jag inte är. Men jag tror att jag har börjat kunna formulera något litet mål ändå. För OM jag ändå vill kunna tävla i framtiden behövar jag ju klara av att utföra själva momentet jag tävlar i. Och det är ju löpningen.
Kanske är det faktiskt det som har varit mitt mål hela vintern, fast jag inte har fattat det. Men jag vill ju kunna springa igen. Och jag vill kunna paddla en hel helg, utan att få skador. I detta behövs ett antal delmoment som jag ska klara först. På vägen liksom. Av dessa är nog att bygga upp styrka i bålen och benen igen ett viktigt mål. Ett annat mål är att kunna dra ner betablockerarna utan att få mer migrän. När jag har fått ordning på dessa två mål, då kanske jag är mogen för att börja löpträna. Innan dess håller jag mig till försiktig styrketräning av riktade muskelgrupper. Med hjälp av sjukgymnast och min duktiga yogainstruktör. Jag har även funderat på att ta hjälp av en löparinstruktör för att komma igång med löpträningen utan att skada mig.
Under tiden just nu får konditionen får sitt med hjälp av promenader, simning och cykling. Det är faktiskt motigast, eftersom jag upplever att betablockerarna hindrar mig så mycket. Och jag är inte tillräckligt stark mentalt så att jag klarar att ta mig över tröskeln när jag tränar ensam. Där kommer min simmarkompis och ena paddelkompis in i bilden. Utan att hon vet om det är hon en oerhörd hjälp till mig. Hon och jag har dessutom utmanat varandra med paulokvartarna fram till mitten av Juli. Då har vi kört i en månad. Vi lär fortsätta ytterligare en månad efter det skulle jag tro.
När det gäller pauser som du nämner Hemul, så är jag nog din raka motsats. Jag har skitsvårt att kämpa på när jag är ensam. Hittar alla möjliga förevändningar till att ta pauser. De har jag däremot inte alls svårt med när jag är ensam. Man kan fota blommor, titta på kossorna i hagen, meka med väskor och allt möjligt annat. Eller varför inte ta en långfikapaus? Hittar man en mysig plats att vara på är det inga som helst problem. Är jag däremot i sällskap kan jag gneta på. Då vill man ju inte visa sig sämre. Liksom. Tävlingsinstingten slår till.
2024.11.26 - 08:38:10
