Danska GMO-svin blir gödsel för svenska eko-grödor

[hemul]

Fast jag blev så besviken när jag var på Bondens egen marknad för första gången för nån månad sen. Nästan bara svindyra fingrejer. Köpte en burk honung i första ståndet. Blev sådär att jag skämdes att inte köpa nåt när jag hade provsmakat allt och frågat en massa och så. 65:- för en LITEN burk. Det var mest honung, ost, rökt och gravad fisk, chark och hantverk de hade och allt var superdyrt. Väldigt lite råvarror och noll kött, fast det står på sajten att det ska finnas En sålde grönsaker, men de var dyrare än ekogrönsaker i butik. Längst ut stod en tant som hade mer rimliga priser och hon hade potatis och morötter och sånt också. Tyvärr hade jag just bunkrat det. Men jag ska gå dit en annan gång och köpa av henne. De står en månad till tror jag.

[Tina]

I Stockholm säljer de kött, ost, smör och en underbart god surkål.

[kwidell]

Var någonstans i stockholm håller de till tro? skulle gärna vilja besöka en sådan marknad för att se vad som finns! 

[Ninnan]

Vad jag förstår har inte matpriserna stigit i samma nivå som lönerna.
Däremot har en ökning skett i konsumtion av annat; heminredning, tekniska prylar osv.
Jag tycker man sabbar matproducenterna; allt ska vara till lågpris och man bryr sig inte om kvalité.
När jag flyttade hit för 25 år sedan körde bönderna till kl 22.00 på kvällen.
Nu håller de på till 02.00 under höskörden.
Jag köpte "fel" sorts ägg i veckan  de ekologiska har en helt annan smak.

[hemul]

Fast när de tar upp det där så brukar de jämföra hur stor del av lönen som utgörs av matinköp. Det blir ju lite missvisande. Jag vet inte vilken lön de utgår från, men jag tror nog lönerna generellt sett har ökat. Folks har det bättre (om de jobbar). Så bara där är det självklart att matkostnaden utgör en mindre del av lönen.

Dessutom "behöver" vi mer saker nu, fler grejer räknas som normalstandard. Om man jobbar förväntas man ha bil och åka på utlandssemster eller motsvarande "stor" semester årligen. Alla ska ha tvättmaskin, diskmaskin, dator(er), mobiltelefon. Allt det där saker som inte alls var standard (eller inte ens fanns) på 60-talet som man ibland jämför med. Diskmaskinerna började komma, men det var långt ifrån standard. Utlandssemester var det bara de mer välbeställda som åkte på och oftast inte årligen. En "jobbare" betalade sin hyra och åkte till moster i Säffle på semester för det mesta. Tvättade gjorde man i tvättstugan och bil var inte lika vanligt.

Vad jag försöker säga är att en låg lön förväntades inte räcka till mycket mer än hyra, mat och kläder och lite fickpengar. Idag anses det vara misär att leva på en sådan nivå. Pengarna måste räcka till så mycket mer. Därför blir givetvis tårtbiten för varje utgiftstyp en mindre del av hela kakan. Så jag tycker det är missvisande.

[Ninnan]

Uhhh.. det visste jag inte förrän nu    jag lever i misär.
Ska utveckla lite mina tankar senare när jag hinner.

[hemul]

Nämen, vad har hänt? 

Jaså, nu fattar jag! 

Jag med, men jag förväntas göra det för jag jobbar ju inte.

[Mynlen]

Interessant detta, eftersom jag redan för ca 15 år sen skrev något sånt i en tidning. Mins inte riktigt hur det började men i en insändare i en dagstidning handladet det om att allt blev så dyrt. Just då levde jag på bidrag och hade 2 små ungar. Jag blev iallafall ganska irriterad på att det klagades så mycket eftersom jag blev trött på att alla tyckte sig ha "rätt" till allt möjligt. Att röka, dricka, fina hus, bilar, ny heminrednign vartannant år, godis, nya märkeskläder osv. Jag skrev att jag var glad att jag hade en soffa, även om jag hade ett gammalt gardin som överdrag till den. (saken var att det var jättesmidigt med ungarna hahahah, bara att slänga den i tvättmaskinen när den blev för smutsig). och att mina barn var lika lyckliga med begagnade kläder osv.

Nästa vecka (det var en veckorubrik) bjöd folk på hela kassor med kläder och soffor och vet jag vad,men jag fick hämta dom själv. Jo jag tackar, hyra bil och släp och köra 5 mil för en soffa jag inte behöver och kanske inte gillade alls. Visst var det SNÄLLT, men folk fattar inte.

jag jobbar nu, och har bil. Men utlandssemester är inte att tänka på och så har jag så usel lön att jag ibland inte klarar av månaden.... så att köpa dyra saker bara för att dom är närproducerade klarar jag tyvärr inte.

-slutklagad. Det kom upp igen när jag läste detta-

(begagnade lädersoffor nu men dom är jättefina ännu, golvet är slitet på vissa ställen men jag dör inte av det. Datorer har vi men ofta också äldre från andra... men dom fungerar och DET är det viktigaste. Dock... relativt dyrt internet :))

[Ninnan]

Det är väl lite som mynlen skriver; sin egen lilla historia.
Jag har arb. åtta år heltid.
 Resten 80%. När min dotter var liten, fram till skoldags och sedan när hon var svårt sjuk. Jag har tyckt det varit ett bra val i mitt liv och egentligen inte jämfört med andra.
En lyx har vi haft! ridhästar men med billig stallhyra i byn och sen fanns det aldrig
något behov att fylla lediga dagar eller semester med annat.
Sedan tog jag beslutet att studera "på äldre dar" och förstod att med studieskulder
skulle det inte bli någon hit med pengar. Men är ändå nöjd med de beslut jag tagit.
Jag har väl blivit för gammal för att förstå vad man behöver mer än tak över huvudet, mat och hela rena kläder.
Jag har ändå aldrig upplevt mig som fattig i ekonomiskt hänseende, men det är jag säkert 

[idalinda]

Jag tackar för trädgårdsodlingar ett varv till och det faktumet att jag bor i princip på landet och kan handla direkt från bonden!

Jag har små inkomster ( sjukpansionär) och maken har inte jättemycket heller, vi har aldrig varit på flygsemestern med familjen.
Men vi har åkt båt många somrar, ibland veckor på stöten. Vi åker inte ens till Finland varje år där vi ändå har släktingar.
Vi har köpt kläder på loppis och på halva rea redan under tiden då inte " alla andra" hade upptäckt dom.
Vi avväger våra inköp mer och mer....
Vi har prioriterat två saker, maten och datorer. Alla barn har fått var sin burk, men först när de har blivit tonåringar, typ.
Och vi vuxna delar på en.
Drömmen är att på på landet med väldigans små utgifter, så att man fixar livet även om el-priserna blir sjuhöga, bensinen kostar 100kr / liter och smöret tar slut på butikerna.