Jag måste bara lägga in här en
insändare som publicerats på Politiskt Inkorrekt, allt det jag inte har lyckats formulera i mina inlägg i denna tråd, finns klockrent uttryckt i nedanstående inlägg:
Det nuvarande läget i svensk politisk historia är unikt därtill mycket glädjande och det av flera anledningar. Många är det liksom jag som i flera år har gått omkring och insett att den svenska demokratiska modellen med konsensustänk och likriktning är smått kväljande. Det har dock inte funnits något tangibelt att ta på, mest en magkänsla. Nu har dock Sverigedemokraterna jagat ut alla spöken ur garderoben. På ett närmast magiskt sätt träder nu den svenska modellen fram i all sin tydlighet som den bästa av tänkbara öststater. En stat där den enda accepterade åsikten är den som torgförs av den allenarådande överideologin som är socialdemokrati i olika skepnader.
Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har gett oss en situation där konsensusmedlöparna i sin iver att överträffa varandra i politrukplattityder framstår som regelrätta mobbare. Vad är det då dessa ”kärleksprofeter” är så upprörda över, så upprörda att det gapas om nazism, främlingsfientlighet och rasism i en aldrig sinande ström från alla håll?
Jo, Sverigedemokraterna vill begränsa invandringen i dess nuvarande form som de menar är en för stor påfrestning på Sverige både kulturellt och ekonomiskt, en fullt legitim uppfattning. De har dessutom en kritisk inställning till islam som ideologi. Det senaste är intressant eftersom det är en liberal tänkare av stora format, Tingsten, fd chefredaktör på Dn och professor i statskunskap som på 40-talet lanserade tanken att ideologier kunde granskas objektivt och vetenskapligt. Därav hans kritik mot nazismen i en tid när den övervägande delen av svenska politiker var vänligt sinnade till Hitler. Även socialdemokrater, vilket vi har kunnat läsa i den föredömliga artikelserien här på PI.
Än idag i Sverige lever tusentals människor som utsatts för socialdemokratins nazi-influerade omänskliga övergrepp. Till skillnad från andra länder som har haft en befolkning som utsatts för övergrepp av regimen har det i Sverige inte förekommit någon sanningskommission eller liknande, inte heller någon offentlig ursäkt från de ansvariga. De drabbade får fortsätta lida i tysthet. För med samma frenesi som media och andra aktörer nu engagerar sig i att smutskasta Sverigedemokrater ägnar de sig åt att tiga ihjäl de övergrepp som en självtillräcklig socialdemokrati har utsatt befolkningen för i rashygienens namn från 20-talet och fram till 70-talet.
Vilken ideologi eller religion som helst har att stå ut med att bli kritiskt granskade i en demokrati. Det är inget främmande för kristna troende i olika församlingar i Sverige. Media och diverse debattörer tycks finna ett särdeles stort nöje i att förlöjliga och framställa kristna som skumma typer i största allmänhet.
Islam granskat som vilken ideologi som helst framstår som nazism med en nypa religion, dessutom med den explicita rollen av det arabiska folket som ”herre-ras” enär det endast är det arabiska språket och kulturen som accepteras som dogm i Islams mittfåra. Det kan inte vara främmande för någon som har ögon att se med och öron att höra med att Islam i sin grund är djupt diskriminerande, mot kvinnor, mot andra folk, mot andra trosinriktningar och mot andra ideologier. Islams heliga skrift och haditer berättigar politiska mord, våldtäkt, lögn och pedofili och hustrumisshandel. En legitim kritik av dessa dogmer kan tyckas vara självklart för varje upplyst och demokratisk sinnad människa.
Nu har vi dock i Sverige den smått bisarra situationen att om man uttrycker ogillande av dessa medeltida dogmer så framställs man som hatisk, rasistisk och framförallt som nazist. Den som vill påskina ett mer bildat uttryck påstår att man är islamofob, och då som skällsord naturligtvis. Vad dessa kulturletarger missar att inse är att med tanke på Islams absurda trosdogmer så är en fobisk rädsla för denna ideologi en fullkomligt rationell och förnuftig inställning. Det är snarare ett uttryck för förstånd.
Nu kan vi skåda hur dramaturgiskt utsvultna tonåringar anordnar massprotester mot de demokratiskt valda Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Den uppmärksamme undrar naturligtvis var dessa humanismens främsta bandiljärer var någonstans när barnen i Beslan mördades av islamister eller när döttrar regnar från balkongerna i segregerade invandrargetton. Var är dessa pubertala rösters protester, med ögon glödande av självgodhet och dramahunger, mot de tusentals djur som slaktas på ett plågsamt och inhumant sätt för att tillfredsställa medeltida dogmer.
Dessa som i febrig upprördhet menar att man ska släppa ut minkar och att det är berättigat att ägna sig åt sabotage mot slakteriföretag, var är alla deras protester mot det faktiska djurplågeriet som pågår dagligen på grund av halalslakt? Var är de tusentals feminister som demonstrerar mot att flickor utsätts för tortyrliknande omskärelse? För nog finns det mer behjärtansvärda kampanjer för den samvetsgranne att engagera sig i än att protestera mot att ett demokratiskt parti har fått röster i ett demokratiskt val?
Om man nu ska protestera mot ett parti i riksdagen varför inte protestera mot vänsterpartiet som är företrädare för den politiska ideologi som alltjämt i världen är den som har flest människoliv på sitt samvete och vars extrema program skulle förändra Sverige till oigenkännlighet om de fick tillräckligt med inflytande? Dessutom, och det kan ju knappast vara en nackdel i protestbranschen, är detta partis utomparlamentariska företrädare de våldsammaste i Sverige, med mordbränder, våldsamma upplopp och misshandel mot meningsmotståndare på meritförteckningen.
I samma smått absurda och infantila medlöperi som de av självgodhet uppeldade tonåringarna har Aftonbladet den otroligt fåniga kampanjen ”vi gillar olika”, vilket man får anta betyder ”vi gillar tvångsäktenskap”, ”vi gillar hedersmord” och ”vi gillar djurplågeri” osv. Jag ser då hellre att man med samma retoriska grepp skulle lansera en kampanj där man i stället för den semantiskt meningslösa fraseringen som Aftonbladet använder väljer att vara lite mer korrekt, till exempel ”vi gillar inte hedersmord” eller varför inte ”vi gillar åsiktsfrihet” eller ”vi gillar jämlikhet” eller mina absoluta favoriter ”vi gillar kvinnlig rösträtt” och ”slå inte min mormor”.
Aldrig har världen varit mer upp och nervänd, och ja, jag skriver anonymt. Jag har nämligen det under omständig-heterna orimliga kravet på tillvaron att mina barn ska kunna gå säkert till skolan. Jag har också fått för mig att jag och min familj ska kunna vara säkra i vårt hem utan att riskera påhälsning av humanismens och kärlekens främsta företrädare med molotovcocktail i ena handen och baseballträ i den andra.
Avslutningsvis är det med ett stort mått av glädje som jag tar del av röstresultatet, inte bara för att jag sympatiserar med Sverigedemokraterna utan också på grund av att Sverige för första gången på väldigt många år har fått en behövlig vitamininjektion för att vitalisera demokratin, helt plötsligt har politik blivit intressant, människor överallt diskuterar, alla är engagerade. Ett stort tack för det till Sverigedemokraterna, en enastående bedrift.
Jag kan inget annat göra en buga och hålla med. Fenomenalt väl uttryckt!
2024.11.23 - 02:18:16
