Jomen, ni har rätt båda två.
Med dämpade skor sätter man i hälen först. Och meningen är att skon ska dämpa kraschen som blir när hela kroppsvikten dunsar i marken och stöten fortplantar sig upp genom benet och ryggraden.
När man springer barfota sätter man i framfoten först. Och om man tänker på hur foten är uppbyggd förstår man ju varför. Alla små ben och leder samverkar för att ta upp stöten som stannar i foten, mjukt och fint.
Skulle man sätta i hälen först, när man springer barfota, så slutar man illa kvickt med det för stöten är olidlig!
Vad som också händer är, att man med framfotalöpningen sätter i foten rakt under sig, vilket gör att kraften i löpsteget går vidare i framåtriktningen. Vid frånskjutet har man inte förlorat någon fart utan kraften går enbart åt till att föra kroppen framåt.
Om man jämför med hälisättningen. Där sätter man i foten framför kroppen. Och så bromsas farten, som måste tvingas upp igen vid frånskjutet. Otroligt ineffektivt och ett rent slöseri med kraft.
Blev det begripligt?