Det känns inte så. Det känns helt normalt tills jag kommer till 90 graders böj. Då är det som det var en dörrstopp där. Räta ut armen känns mer som man väntar sig, att det tar emot och sträcker i musklerna.
Fick tag i sjukgymnasten nu och det visade sig att jag gissat rätt. Det blir en slags pålagring i själva leden. Hon förklarade det som att "hela leden läker". Det måste vara därför läkaren menade att man skulle var helgipsad 3 högst 4 veckor, annars kan det vara kört. Läste faktiskt max 3 veckor på landsingets sajt. Jag hade det 5 veckor och 4 dagar.
Hur som, jag kom på ett bättre sätt att göra övningen men var osäker på om det var lämpligt. Enligt instruktionerna ska utgångspositionen vara med armen rakt ut, typ hitlerhälsning fast med armen helt vårrätt. Sen ska man stödja under överarmen med andra handen. Den ställningen är så jobbig att jag lägger mer energi på att orka hålla den än på att göra själva rörelsen och måste ofta göra paus för att jag för att musklerna bränner - på båda sidor. Det kan ju inte vara bra.
Men jag visste inte om det med handen under överarmen var till för att stötta brottet, så jag tordes inte göra annat. Men jag provade lite andra varianter ivf. Nu visade det sig att jag kan göra hur jag vill. Ställningen var bara för att vara säker på att man verkligen böjer i armbågen. Om man låter armen hänga, som när man gör hantelövningar, var det riskt att man lyfte i axeln istället. Förstår inte riktigt det, då böjs ju inte armbågen och det lär man väl se? Jag provade ivf att sitta på sängkanten med en kudde över vänster lår och stödja armbågen mot kudden. Det var mycket bättre och jag slapp få ont i musklerna av utmattning. Det var OK att göra så, sa hon.
Sen hittade jag också en tränings-pdf från nåt rehabställe med precis samma övningar som jag fått men med kommentarer. Där stod att man kunde hjälpa till med andra handen för att liksom tvinga armen en bit till. Kommer ihåg att det var så pappa gjorde när jag bröt armen som barn och det var därför jag skrek. Inte för att det gjorde ont, det gjorde det inte, utan för att jag tyckte det var läskigt. Provade det 5 ggr och ställde mig sen framför spegeln och böjde armen av egen kraft. Då kom den för första gången en liten bit över 90 grader!
Det var också OK bara jag var försiktig. Klart jag inte använder våld. Bara tryckte lite lätt med två fingrar, gjorde inte ont varken medans eller efter. Så nu ska det bli spännande att se vad det gör för resultat om jag gör så en hel dag (ska öva 4 ggr per dag).
Hoppas det kommer att funka. Har ju inte gått en vecka än ens, men det kändes ändå läskigt att det inte skedde några framsteg alls. Började få visioner av hur det skulle vara att inte kunna böja armen mer än 90 grader resten av livet. Väldigt mycket som inte skulle funka då. Hej då cykel t.ex. Sjukgymnasten sa att man brukade få snurr på böjningen, men att det däremot var vanligare att man inte fick tillbaka full sträckförmåga. Det är ju mindre handikappande även om det säkert är irriterande om man vill träna t.ex, typ armhävningar eller hänga i en stång och sånt, men i vardagen tror jag inte det skulle märkas så mycket.
2024.11.25 - 05:43:17
