Jag har en helt fantastisk naprapat. Han har just tagit över efter min gamla trotjänare som inte heller gick av för hackor. Jag slet nog ut honom.
Hur som helst, den här nya. Om man bortser från att han är ung, vacker och vältränad och har en helt fantastisk empati och tar bort låsningar och masserar som en grekisk gud. Vi bortser från det. Så har han, av alla sjukgymnaster och naprapater jag har träffat, troligen hittat orsaken till mina ideliga nackspärrar och låsningar.
De där små musklerna som ska hålla skallen upprätt har, på mig, sagt upp sig. De jobbar knappt alls. Utan det är de stora musklerna som får sköta hela jobbet. Och det är de ju inte gjorda för.
De ska inte sköta det där statiska arbetet som det innebär att balansera ett jätte tungt huvud. Så nu har jag fått små övningar som är asjobbiga,
men som kommer ge mig mina pyttemuskler tillbaka, så jag kan hålla huvudet stolt och vackert.
Jag hoppas jag var hos honom för sista gången nu, på läääänge. Jag vill så gärna klara mig själv nu så jag kommer lite närmare mitt mål jag har satt upp.
Första kortsiktiga målet blir att
inte tvätta och dammsuga bilen. Och att
inte hänga vårgardiner.
Dammråttorna får någon annan jaga, om de ska jagas.
Istället ska jag promenera och hinna sticka några varv på mitt lapptäcke, garva åt ungarna som springer påskärringar
och bjussa på saltsmakande chokladbollar.
Heja på maken när han hänger gardinerna och snacka strunt med grannarna.
Så får påskledigheten blir för mig. Det är en bra intention i alla fall. Får se om det håller hela vägen ut.
Äh, jag behåller mina chokladbollar själv föresten. De kanske blir goda med lite socker utanpå. Annars får jag väl promenera ner till änderna och göda dem med dem.
2024.11.22 - 13:39:10
