Tanken var att vi skulle vandra men det blev mest lifta, fast vi gick ju mycket ändå. De stannade och frågade om vi ville åka utan att vi behövde visa tummen, så vad ska man göra?
Det var helt underbart. Vi var där en månad och bodde i tält hela tiden utom när vi blev hembjudna till folk vi träffade.
Vi hade tur med vädret. Det var sol vid två tillfällen.
Det ena var när vi var vid Lidarände. Gick man upp på en höjd kunde man se 3 glaciärer blänka i olika väderstreck - men bara vid klart väder. Det var en sån där syn som nästan får en att gråta.
Om ni läst Njals saga så är det samma Lidarände som Gunnar bodde på. Gården brukas fortfarande och heter fortfarande Lidarände. Det kan man kalla historiens vingslag, det! Farfar på gården underhöll oss med att peka ut platser ur sagan och berätta och gestikulera - på isländska. Vi förstod inte ett ord, men det gjorde liksom inget.
Sen bjöd han på fickljummen Svartir dödir. Jag gjorde stor succé som tog en slurk ur flaskan. Det var tydligen ett slags test att bjuda tjejer och se om de pallade, för att min killkompis drack verkade inte imponera ett dugg.
Jag tor du kommer att älska det, Lisbeth.