Fetbobbas Forum

Det här blogginlägget tycker jag beskriver väldigt bra hur det kändes när min världsbild plötsligt vändes upp och ner efter att ha varit mer eller mindre medvetet inskränkt.


http://shitmybraintellsme.wordpress.com/2013/11/17/cognitive-dissonance/ (http://shitmybraintellsme.wordpress.com/2013/11/17/cognitive-dissonance/)

Ja, hjärntvätten är rätt äcklig. Ibland tycker jag bara samma fraser upprepas från allas munnar. Maten vi är skapade för att äta, t.ex. Bla bla bla.

håller med. Intressant vem eller vad som ligger bakom det hela. Kan det möjligtvis vara inkomstbehov?????
Det som är kärnan bakom det hela...   :whink:

Jag tror, eller i alla fall hoppas, att det inte är ett vinstintresse som ligger bakom. Jag tror snarare det handlar om ordspråket "Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner."

I de fall som Kostdoktorn svarat på blogginlägg så är ofta innebörden att de bör lägga ner groll för att man har samma mål - dvs folk ska må bra och då behöver man inte bråka om petitesser (som att det finns vetenskap som backar upp eller inte). Min tolkning är att Kostdoktorn och för den delen även AD är så övertygade om LCHFs magiska förmåga att de väljer att inte läsa sånt som talar emot om de nån gång läser nåt som går emot så har deras hjärna redan bestämt sig för vad som är rätt eller fel. Av nån anledning får jag alltid Ancel Keys och fettdebatten i huvudet när jag tänker på det här...
 :whistle:

Jag håller med rätt mycket. Fast jag fattar inte då varför man tjatar så mycket om petitesserna som insulin, tex. Så jag lutar åt att kostdoktorn är helt medveten om att han använder en skev/ felaktig modell - men han har ingen sann modell som är lika lätt att berätta på ett enkelt och övertygande sätt. Att ha en sammanhängande enkel berättelse gör att folk "förstår" och förenklar för dem att hålla sig till kosten, och att hålla sig till en restriktiv kost gör att man lättare går ner i vikt.

Som att prata om tandtroll för barn - vi vet att det inte finns några troll, men det kan få ungarna att öppna munnen om vi lurar dem. Det är min teori i dagsläget.

Nämen det tror inte jag. Det tror jag inte ens själv. Bara för att det finns hål i insulinteorin betyder det ju inte att den är totalt fel. Insulin kanske inte spelar så stor roll så länge det funkar som det ska, men de allra flesta som är feta har nog förhöjda insulinnivåer och det tror jag visst inverkar.

Tja, kroniskt förhöjt insulin eller förhöjt fasteinsulin är ju en konsekvens av att något har blivit fel i kroppen. Det är ju kopplat till mer viktuppgång.
http://diabetes.diabetesjournals.org/content/46/8/1341.short

Men högre nivåer av insulin efter glukostoleranstest / efter måltid är tvärtom kopplat till mindre viktuppgång, så att insulinet skulle vara en orsak till viktuppgång verkar jättekonstigt.
http://jcem.endojournals.org/content/80/5/1571.short

Enligt min uppfattning är det inte bara "hål" i teorin, utan den är verkligen totalt fel.

Men du säger ju själv att kroniskt förhöjt insulin orsakar viktuppgång.

Jag säger inte att det är insulinet som startar karusellen, det kan jag inte bedöma. Man när den väl är i gång tror jag det är det en bra idé att hålla insulinet nere. Om du menar snacket om maten vi är skapade för och att högt kolhydratintag generellt skulle orsaka diabetes och hela metabola syndromet håller jag fullständigt med dig. Det faller ju på sin egen orimlighet.

Även om man köper hela paketet är det ju absurt att en tillfällig insulintopp skulle kunna orsaka någon större fettinlagring. Det är lite som med 5-procentsregeln. Folk verkar inte kunna bedöma vad som är rimligt. En vindruva kan släcka hela fettbrasan liksom... Man har svårt att se att det är den totala mängden som är viktig. Antingen det gäller kolhydrater i maten eller glukos och insulin i blodet. Har svårt att förstå att det skulle kunna vara på något annat sätt.

Nä, jag säger inte alls att kroniskt förhöjt insulin orsakar viktuppgång. Det hänger ihop statistiskt, men jag tror inte att det är ett orsakssamband. Höga insulinnivåer kommer av insulinresistens, som tycks bero på inflammation.

Oavsett detta med hönan och ägget så är det ju effektivt att se till att sänka insulinnivåerna när detta tillstånd är ett faktum. Metoden funkar ju även om fundamentet den vilar på är skakigt.

Fast jag tror ju inte att det är grejen att man äter mindre kolh o får mindre insulin (efter måltid) som gör att det funkar. Man får mindre inflammation, kanske för att man spontant äter mindre när man inte äter industrikäk, och/eller för att man råkar utesluta något som man inte riktigt "tål", fodmaps eller gluten, tex.

Kolhydrater kan inverka så att sjunkande blodsocker kan göra att man blir sugen på att äta, plus att om man är insulinresistent kan man minska symptom om man äter kolhydratsnålt. Men det i sig gör inget åt grundproblemet. Tror jag.

Kan bara tala för mig själv jag och jag fördubblade mitt kaloriintag och jag blev frisk. Inte smal, men frisk(are).

Men hallå, nu resonerar du ju lika nipprigt som KD och kompani! Klart metoden funkar, men det gör ju alla dieter mer eller mindre.

Och jag tycker det är riktigt illa om läkare verkligen är medveten om att teorin är felaktig men ändå väljer sälja på folk en metod utan att verkligen veta varför det funkar. Och samtidigt håna de som säljer in andra metoder som fungerar lika bra eller lika illa.

Alltså, nu tänkte jag på hälsa och inte på viktminskning. Vi pratade ju om insulinresistens och det. Ego som vanligt, det funkar ju inte på vikten för mig, inte som enda åtgärd ivf. Kan ju bero på att jag lätt och "automatiskt" kan äta nästan dubbelt så mycket på fettkost.  :biggrin1:

Nej, inte alla dieter fungerar. på MIG fungerar det att dra ner på carbs, men hos en annan inte. Tycker, och det har jag sagt fler ggr, man försöker förklara allt men det går inte för vi är alla olika, vi är inga maskiner som fungear 100% lika alla gånger.

Sorry men jag tror inte du är representativ.

De flesta har ingen aning om hur många kalorier de äter. Själv blev jag jätteförvånad när jag mätte mitt dagsintag på LCHF och hamnade mellan 1450 och 1850 kalorier om dagen. Jag som vräkte på med smör och ändå blev det inte mer. Kolla tex hur mycket TT redovisar varje dag. i ett inlägg från 14 juli där han rapporterar om absolut minsta vikt sen han började LCHF så skriver han att vikten sett bra ut under veckan trots att han legat över 2000 flera dagar. Det är inte mycket med tanke på att han är man och enligt SLV borde ligga på cirka 2500 kalorier om dagen. Och då går han ju rejäla långpromenader på det också.

Kom på en sak (om mig så klart!) som kan vara ganska intressant faktiskt. Jag gick ned rätt bra och faktiskt spontant med GI (halvhjärtat montignac-stuk, inga viktklubbar), vid två skilda tillfällen t.o.m., men kände mig inte friskare än vad som motiverades av viktnedgången. Med LC mådde jag otroligt mycket bättre men gick upp några kilo.

Men det är väl ingen som sagt att alla dieter funkar för alla?

Jag vet det, subbis. Men det visar ju bara att välmåendet inte beror på varken minskat intag eller tappad vikt, eller hur?

Det är många som mår bra i början när stresshormonerna går igång.  :nod-yes:

Jag har mått bra i 8 år nu...  Tror inte ökade stresshormoner ger påtagligt resultat till det bättre på labvärden heller.

De flesta dieter innebär att man äter mindre sk skräpmat och mer av oprocessad mat som inte innehåller några smakförstärkare så det är ju inte så jättekonstigt att man tycker det är lätt att äta sig mätt.

Och om det funkar ska man självklart fortsätta med det.
 
Men gärna utan skygglappar mot den skakiga grunden...  :whink:

Och om man nu verkligen vill lära sig någon om insulin, som att det är muskeluppbyggande och aptithämmande, så kan jag varmt rekommendera James Kriegers serie. Kom igen nu Hemul, läs ALLA delarna!!!

http://weightology.net/weightologyweekly/?page_id=319 (http://weightology.net/weightologyweekly/?page_id=319)

Nu generaliserar du. Alla som mår bättre åt inte så, även om jag kan hålla med om att många säkert dragit ner rejält på sockret. Vad gäller oprocessad mat gjorde jag en lite elek tråd om någon som tyckte det var toppen att käka LCHF på IKEA igår. En del käkar ju bacon typ 3 ggr om dan också.

Klart vilken diet som helst som förbjuder en att äta socker och skräpmat funkar - på dem som åt sådant i någon större omfattning. På de andra borde den inte ha någon effekt alls.

Det är intressant. Du verkar ju få bättre mättnad med mer kolhydrater än strikt LCHF. Det kan ju bero på att det behövs lite insulin för mättnad efter måltid, men det finns ju en massa andra system för att generera mättnad, och flera som påverkas av kolhydrater, så det är omöjligt att säga. Jag tror ju att du blev friskare för att det var något du slutade äta som du inte mådde bra av, alternativt något som du började äta mer av som du hade brist på. Insulinet hade nog ingen betydelse (om inte för lite insulin gjorde att du inte blev mätt förstås).

Jo, det är troligt att det stämmer, det med insulinet. Jag blir ju råhungrig om jag försöker äta LCHF-style. Med potäter går det bättre. En ytterligare orsak är nog någon slags food reward-effekt. Det är alltid fettet som varit min pryl. Släpper man det fritt så...

Uteslöt, pja, skulle vara spannmål då. Dock uteslöt jag det inte helt i början iom att jag bakade Kwasniewskibröd som innehåller vete, även om i små mängder. Och jag känner ingenting om jag tillfälligt provar på, men det har ju varit rätt små mängder, typ en skiva bröd, ett korvbröd, ett wienerbröd. När jag körde GI var spannmålet kvar, även om mindre mängd vete än tidigare kanske. Bakade eget surdegsbröd, malde t.o.m. säden själv den sista perioden.  :whistle: Nån som vill köpa en sädeskvarn till Assistent?  :biggrin1:

Nej, nu ljög jag! Eller tänkte fel. Det var nog större andel vete. För jag åt nästan utestlutande knäckebröd förut. För att få surdegen att jäsa upp alls hade jag en hel del vete i.

Klart jag generaliserar, det är svårt att göra något annat när man pratar allmänt om dieter. Det finns alltid någon som kan äta helt "fel" och ändå må jättebra. Och det är kanske egentligen inte så konstigt. Det behöver ju inte vara maten som gör oss sjuka. Jag tror det lika gärna kan vara stress som utlösande faktor eller annat som inte alls har med mat att göra.

Jag glömde förresten skriva att det kan ju också vara annat matrelaterat men snarare genom maten vi äter inte innehåller lika mycket näring som tidigare och inte beroende på mängd macronäring. Det kan ju också vara att vi får i oss sånt som inte är bra genom maten tex tungmetaller och annan skit. P-piller är nog inte heller särskilt nyttigt för oss.

Men när man nu sitter där med metabola syndromet? Jättefet, blodsockret i tårna och insulinet i topp. Vad tycker ni då man ska göra åt det? För att navelskåda vad som kanske kanske inte kan ha orsakat denna situation och ägna sig åt akademiska diskussioner på nätet i åratal löser inte det akuta problemet.

p piller är nog inte bra nej, men att bli gravid varje år inte heller  :whink:

Livet är jämnt een tunn lina mellan vad som är bra och vad som är möjligt osv.

Om man vänder sig till folk med metabolt syndrom så är det ju ännu viktigare att man baserar sina teorier på de faktiska studier som finns och inte på något som är byggt på en minst sagt skakig grund.

Jag är inte emot måttlig lowcarb men jag är starkt emot LCHF som den lanseras av den inre kretsen i Sverige. De råd som ges när folk inte får resultat med LCHF är nästan alltid att bli ännu striktare, typ under 5 gram om dagen. Högst sällan ses råd om att prova att gå upp till en nivå mellan 50-100 g. Och detta byggt på hur ett fåtal kulturer som inuiterna (som mest levde på rå säl) och massajerna (unga krigare som levde på mjölk och blod) medan man totalt ignorerar alla övriga traditionella kulturer som levt på en kolhydratnivå som ligger på betydligt högre nivåer. Och mått bra på det!

Vad jag tycker man ska äta? Jag tror man ska minimera mängden fleromättade fetter eftersom de lätt härsknar och då ökar risken för inflammation i kroppen. I övrigt tror jag var och ska försöka hitta sin nivå inom NOLM.

Nu blev det lite dubbelt. Du har inget emot måttlig lowcarb men tycker inte man ska prova det i den situation jag beskrev? Varför inte i så fall?

Jag ser inget dubbelt i det. En måttlig lowcarb kan mycket väl rymmas inom NOLM.

Så bara man inte kallar det lowcarb är det OK?  :tongue:

Jag förstår att det är förvirrande speciellt i det svart-vita LCHF-landet och jag är tyvärr ofta sällan pedagogisk i mina texter. Jag tycker det är helt OK att kalla det för lowcarb och föredrar det för att särskilja det från det mer fastcementerade LCHF. Om man säger att man äter mellan 50 och 100 g kolhydrater får ju LCHF-folk fullständigt spelet och börjar ifrågasätta om det är lowcarb.

Har jag förresten sagt att jag älskar GoKaleo? Hon är min girl crush.  :nod-yes:

Jag slutade påverkas av deras kostråd innan de ens hittade på att kalla sin Atkinskopia LCHF, så jag har nog aldrig riktigt befunnit mig i det landet. Har du? Jag antog att vi pratade om lowcarb generellt, men har du hela tiden menat LCHF så blir det ju annorlunda.

Men eftersom det nu tydligen gäller LCHF specifikt, så har jag tänkt på på sistone att man ägnar sig åt en lustig form av russinplockning när det gäller sina egna förebilder.

När Lustig äter en bagel till frukost blir reaktionen att han inte lever som han lär. När har han sagt att man inte ska äta stärkelse? När har han sagt att man ska äta lowcarb? Kanske han har, jag lyssnar inte på allt och läser inte allt, men jag har fått för mig att han är riktigt förtjust i stärkelse/glukos.

När fettkaffet gjorde sitt segertåg så fortsatte man att äta extremt lite kolisar och drog även ner på proteinerna. Har inte läst boken, men mitt intryck, från spridda citat och annat, är att man inte alls förordar en nollvission, utan tycker 50g är lågt (från Jimmy). I intervjun som doc gjorde med Phinney säger han att han själv äter extremt lite kolhydrater - runt 35 g.

Jag hittade inte dit förrän våren 2008 nånstans och då var LCHF redan i full igång även om jag har uppfattningen att folk inte var fullt lika restriktiva då. Våren 2009 mådde jag fortfarande toppen och vägde som minst men till hösten började problemen hopa sig och jag hoppade över till extra-allt i december samma år. Numera äter jag ju varken LCHF eller lowcarb (det trodde jag du visste?) eftersom jag är väldigt rädd om min metabola status så det är förmodligen därför jag förvirrar diskussionen.

Men om du inte följer deras kostråd varför är DU så rädd att äta mer kolhydrater?

LCHF är väl inte synonymt med lowcarb.

Som jag redan sagt, jag blev frisk. Jag är 57 år. Jag har varken tid eller lust att spendera de aktiva år jag har kvar på att försöka experimentera ut vad i lowcarbconceptet det är som har gjort mig frisk och riskera att tappa det jag har vunnit. Dessutom tror jag faktiskt, som jag sa något inlägg upp, att när det redan är kört och man uppenbarligen inte hanterar kolhydraterna man äter längre så är det en god idé att dra ner på dem. Jag var på gränsen att klassas som diabetiker i många år. Det är jag inte nu. Varför skulle jag riskera något bara för att bevisa att LCHF har fel? Jag äter ju inte ens efter deras hastigt hopkomna regler och har aldrig gjort, jo kanske den allra första tiden innan jag läst något alls egentligen och bara tog bort allt.

Va, är det inte???  :hm-hm:

Jag vet inte om man kan säga att Lustig är förtjust i glukos, kommer inte riktigt ihåg, men det han är rädd för är i alla fall fruktos om det inte är i frukt för då är det OK:


Jag måste erkänna att jag tappat bort mig diskussionen. Är vi överens om att lowcarb har en högre gräns för kolhydrater än vad LCHF har? Och att moderat lowcarb har en ännu högre min/max-gräns?

Nej, så ser inte jag det. Lowcarb är ett övergripande begrepp och inbegriper alltså LCHF, Atkins, Protein Power, Optimal Diet, Shwarzbein Principle bla bla bla. LCHF är en variant av lowcarb, en specifik LC-diet.

Jag funderar vidare på din anekdot. Ett alternativ till spannmålet skulle kunna vara om du började äta mer ägg. Äggulor är ju rika på kolin som är viktigt för att levern ska funka som den ska. Jag tror att kolesterol/ äggskräcken är ett riktigt stort problem.

Skulle jag äta mer ägg skulle det inte få rum nåt kött utan att proteindelen blev absurt stor. Dessutom skulle jag nog tröttna väldigt snabbt på en all egg diet.

Alltså jag menar om du började äta mer ägg med LCHF än på GI och att det kan ha gjort att du blev friskare? Fast du kanske fattade, och att du åt mycket ägg redan på GI.

Jaha! Nej, jag missuppfattade. Jo, jag äter säkert mera ägg, men jag åt inte lite ägg förut heller. Har alltid gillat äggfrukost.

Dessutom kom de stora förändringarna väldigt snabbt. Självklart kanske med det som är blodsockerrelaterat och mycket annat börjar kanske funka också när man kommer ut ur trötthetsdimmorna som ju är både fysiska och psykiska. Om musklerna alltid känns utmattade och svaga, kanske det inte är så konstigt att man får ont också och att värken försvinner när svagheten gör det o.s.v.

Men det finns mycket som inte är lika enkelt att förklara. T.ex. att jag fick tillbaks känseln i händerna, 20 år efter att skadan inträffade. Inte helt och den var aldrig helt borta heller, men jag tänker aldrig på det nu. Förut kändes det som att ha tjocka handskar, olika tjocka på olika delar av händerna. Märker inte av det i vardagslag, men jag tror att jag fortfarande skulle faila såna där test när man ska känna skillnad på föremål, som en knapp och ett mynt. Likaså att finmotoriken förbättrades markant. Kunde t.ex. inte använda lillfingrarna på tangentbordet, de löd inte och bara vek sig. Sånt som att skala potatis var lite svårt, inget bra grepp om knölen. Nu har jag lärt mig touch typing och skriver rätt snabbt för att inte vara proffs tror jag. Det var en otrolig känsla att lära sig det och märka att jag kunde! Detta med händerna kom inte på en gång dock, märkte det efter kanske ett halvår. Borde ha skrivit upp. Det enda jag fortfarande tänker på med händerna är om jag vill känna strukturen på något, som ett tyg. Då styker jag hellre med ovansidan av handen eller handloven för jag uppfattar strukturen bättre där än med fingertopparna.