Fetbobbas Forum

Jag såg ett program i veckan om en psykolog som försöker komma tillrätta med övervikt (och undervikt) genom att fokusera på att bli lyckliga istället för att fokusera på sin vikt. Andra delen sänds på onsdag i kunskapskanalen.

Första delen finns här:
http://urplay.se/Produkter/175588-Att-besegra-matdemonen-Del-1 (http://urplay.se/Produkter/175588-Att-besegra-matdemonen-Del-1)

Tja resultatet ser man ju inte än men min reflektion är att ingen av människorna i dokumentären verkar ens när att vara lyckliga. Genomgående dålig självkänsla verkar det som. Med tanke på att överätning ofta är kopplat till känslor och säkert underätning också så kan det ju ha effekt kanske.
Ska bli intressant att se del 2 som de släpper kl 20:57 ikväll.

Jag har sett andra delen och tyckte den var bra och mycket tänkvärd. Det psykologen pratar om är att det är extremt svårt att göra livsstilsförändringar. För många är det dessutom kopplat till händelser långt bak i tiden.

Sant, livstilsförändringar är inte lätta alls. I detta fall var det ju en del psykologi inblandat och efter att ha sett andra avsnittet tycker jag väl att resultaten verkade hyfsade. Att komma på varför man äter och öka självkänsla verkar vara den stora grejen. Människorna i filmen bevisade ju att man iaf inte blir lyckligare av att äta.....
Tog en funderare om mig själv och vet ju sedan innan att ätandet är delvis känslomässigt, ett slags plåster. Delvis har det dessutom varit fysiologiskt, mer kolhydrater vill ha mer, stryp kolhydraterna och kroppen skriker efter kolhydrater rejält. Lite havregryn, ägg, grönt och smör och att slänga åt mig en frukt då och då verkar fint. Försöker att aldrig tänka på god mat etc som belöning.
Belöningen från lchf nu är att eftersom jag tog bort frukt och en del andra nyttga grön/rotsaker uppfattar jag dem som vansinnigt goda och det är dem jag blir sugen på nu och sällan godis. Annars kan jag ju köpa 5 kronorschokladkakorna från lidl för de var ju rätt äckliga.  :whink:

Jag tror det är helt rätt att försöka låta bli att se mat som en belöning vilket inte är en helt lätt förändring. Däremot försöker jag se till att verkligen njuta av det jag äter.

Det gäller speciellt om jag ska äta godsaker. Äcklig choklad går fetbort. De gånger jag väljer att äta choklad ska den vara riktigt god och inte innehålla en massa skräp. Jag köper hellre en eller två fina (gärna ekologiska) praliner för 10 kronor styck och äter dem med andakt och närvaro.

Word!  :nod-yes: Så resonerar jag också. Köpebullängder och läbbiga ballerinakakor lockar mig inte. Ska det vara sånt, ska det vara hembakt. Annars får det vara.

Det var roligt att se ändå hur positiva de lyckades bli! Jag skulle gärna vilja se dem efter ett halvår eller ett år. Och höra dem berätta hur de mår och tänker. Och så tänker jag på alla som går och är ledsna och har fastnat i sina negativa neråtgående spiraler utan att få hjälp. Vad är chanserna att få sån hjälp som den här gruppen fick? Att operera är lätt. Hon Catherine blev ju nästan övertalad av läkaren att göra operationen trots att hon inte ville. Hur många farligt överviktiga blir erbjudna psykologhjälp eller KBT jämfört med de som blir erbjudna operation?

Bra att ni petade upp den här tråden. Jag ville se programmet, men det har inte blivit av.

Kan inte se  :guns:

Du får väl titta på nåt holländskt program om ost istället då. :cheese:

Jag håller med hellre kvalitet men lite och det är också så jag har gjort många gånger. Bara det att den där chokladen fanns där just den dagen jag fått för mig att jag skulle fuska till det.... Åt inte upp allt men min vana trogen åt jag upp den när sedan när den andra godisen var slut. Vana och allmänt sockerbegär.
Inbillar mig att det inte smakar lika gott längre dock. Smaksinnet har vant sig vid frukt och annat istället. Önskar att man kunde vänja sig av helt vid att vilja ha smaken av godis men vi är väl programmerade och sedan tillvanda sedan födsel nästan till sött. Begäret kommer mer sällan särskilt när det inte späds på med det raffinerade sockret som jag inte längre har något hemma alls. Någon som känner någon som ALDRIG har sötsug?

Hemul.


Skrivet i Tapatalk

jag känner det för ofta.. tycker det är svårt ibland att inte "söka" på sötman.. eller hur man nu säger. Inprogrammerad, önskade jag kunde resetta min smak...

Ja! Vad vill du?  :tongue:

Ett tag uppfattade jag som att Sorla svarade på frågan om vem som aldrig har sötsug. Men det har väl du ibland Hemul?

Mynlen: Ja det mest effektiva sättet var tydligen att inte ha socker el dyl hemma. Suget uppstår iblan men ytterst sällan såpass att jag skulle gå till affären och handla bara för det. Min lathet räddar mig.  :tongue: Men så kan man bara ha det om man är singel antar jag... Har en deal med min granne bortåt vägen att han kan "langa" en dl socker om jag behöver det om man ska baka till besök tex.

Under tiden som jag har det så här kan jag rannsaka mig själv och jobba på det psykologiska.  :hm-hm:

Det gjorde hon. Nej, jag har faktiskt inte det. Åt inte godis ens som barn. Fick jag kunde jag ta en bi sen tröttnade jag, men oftast åt jag inte av det alls. Pappa fick äta upp godispåsarna som snälla tanter kom med. Det är det som gör det så sjukt att jag helt plötsligt började tacka ja till kaffebröd och skit. Mitt problem är snarare att jag alltid gillat riktig mat och speciellt fett. Nu när det är mer än tillåtet så blir det lätt för mycket.

Visst kan jag tycka nåt sött är gott ibland, som efterrätt, men inte så ofta så det stör och det är aldrig frågan om att jag bara måste ha. Och helst ska det söta vara tillbehör till grädden mera. Har aldrig gillat sånt som bara är sött. Rabarberpaj med vaniljsås och sånt gillar jag som har både syra och grädde. Budapestrulle har jag alltid tyckt varit alldeles för sliskig, på gränsen till äckligt. Så lite konstigt är det med mina excesser på sistone.

Spå du kan tycka om lite sött men längtar inte efter det någonsin? Mer som att halka på ett bananskal kanske....
Undrar hur det är när man redan som barn blev "hookad"...? Om man kan bli av med suget efter sött helt. Man borde på lång sikt kunna programmera om sig. Jag märker ju att jag lutar mer åt att vilja ha frukt och andra kolhydratskällor, att suget efter raffinerade sockerkällor är mindre ofta nu.

Det blev mycket bättre när jag käkade makrobiotiskt för många år sedan vilket innebär mängder av kolhydrater men inte raffinerade som godis, läsk, juice och kakor.
Det kommer inte en sockerpåse innanför dörren här på ett bra tag, kanske hjärnan hinner i kapp och slutar be om det med tiden....

Om det ändå var bara kroppen eller hjärnan man jobbade med, men det är båda på en gång.

Japp, precis så är det. Jag hade en skala för vad jag tyckte om att äta när jag var liten, så att folk skulle veta vad de skulle bjuda mig på.  :tongue: Först kom riktig mat, kött och potatis typ. Sen kom mackor med skinka och sånt, sen ostmackor, sen gräddtårta och paj. Sen tog det slut. Mormor brukade ha sån där slät längd jämt. Den åt jag bara om jag fick smör och ost på. Så lowcarb var som att trilla ner i grytan för mig och det är inte bra för kalorierna.

Köpte en glass häromdagen. Konsum säljer alla Triumf för 10:- maj ut... Så är det för mig, jag gillar att köpa en glass första riktiga sommardagen bara för att det är mysigt och betyder sommar att gå på gatan och slicka på en glass, men sen faller det mig sällan in att jag skulle vilja ha en. När nån drar igång en grill däremot så dras jag dit som en nattfjäril till ljuset...

När du säger paj så menar du inte pajer med mat i va? För det är ju jättegott!  :lick:

Jo jag förstår att kalorierna kan vara svårt att hålla på ändå på denna maten eftersom du tycker det är så gott. Vad som funkade för mig var att räkna kcal och kolla vad jag kan bli mätt på vilket med 2 måltider visade sig att vara så lite som ett snitt på 1400. Iom detta så äter jag bara mer om man blir bjuden eller om det är en friare dag som jag tar ibland (vilka iofs minskat nu igen). Men vardagar är det fler av så det funkar. Jag skulle säkert kunna äta mer till vardags, jag menar magen kanske inte skulle säga nej men jag vet att jag blir mätt på denna mängden. Att hoppa frukost minskar ju så klart ner de totala kalorierna.

Men du känner inte grilllukten ändå till dina nordliga breddgrader från mig va? Undrar bara om det är safe att grilla!?!  :whistle: Skoja bara jag lägger på lite extra till dig.  :lol:

Skämt åsido så är det ju iaf mat du är hookad på och inte tomma kcal.

Jo, det var så jag gick ner också, genom att räkna. Men sen började jag cykla så mycket för ett år sen och trodde jag skulle klara mig ändå. Det gjorde jag alltså INTE.

Nä men det kunde jag talat om för dig.  :sad: Såg en dokumentär där de skickade ut ett gäng 150-200 kilos engelsmän på hajk i några veckor, flera mils gång om dagen. Det som var experimentet var att de fick äta vad de ville. Flera gick ner ett par kilon och ngn gick upp ett kilo!  :eeek: Trots att de slitit hund, hela arbetsdagar.
Det var då jag insåg att man måste reglera kosten annars går det på ett ut eller plus - ja kanske mest för att det var det de sade.  :whink:
Deras matval var dock inget vidare, chips, läsk el bärs med lunchen och kanske en snickers. Men visst förbrukar man mer men tydligen ändå marginellt....