Fetbobbas Forum

Ingen risk för mig då, men jag tyckte vad Mark Sisson säger här (http://www.marksdailyapple.com/why-you-shouldnt-burn-more-than-4000-calories-a-week-through-exercise/#axzz2AgYgrEcY) var intressant ändå.

Jag ligger under jag med.

Fast jag tyckte det var konstigt de där exemplen han tog upp, att man kan cykla dubbla sträckan som man springer. Cykla är ju inte tillnärmelsevis så jobbigt, så det borde man ju kunna göra mycket längre. Stäckan beror ju också på vad man har för cykel. En gammal militärcykel och en landsvägsracer är ju inte riktigt samma grej.

Det borde ju vara tiden man håller på vid en viss ansträngningsgrad, eller hur?

Intressant inlägg och jag tror det ligger mycket i det. Fast jag har själv den senaste månaden testat något som jag egentligen inte skulle rekommendera till någon just pga av kalorirestriktionen. Jag har kört något som heter Fitness Fighten, fast jag kör Kickstart så det finns inga avslöjande bilder på nätet som tur är.  :whink:

Jag har i alla fall tränat 1 timme varje dag sen första oktober och det är ingen lättsam träning utan både cardio och styrka. Till det följer ett kostprogram på enbart 1500 kcal per dag för kvinnor. Fettsnålt, lågkolhydrat och mycket protein i form av keso och kesella. Fast jag ska säga att jag har ätit mer kalorier än planen, framför allt kolhydrater eftersom jag vill undvika att hamna i samma situation som under min LCHF-tid.

 :puke1:

Hur mycket behöver du gå ner? Jag trodde du var rätt normal. Och hur äter du normalt sett? Jag trodde du åt kolhydratreducerat men inte så till den milda grad att det blir LCHF.

Subcalva, det där låter inte nyttigt. 1 timme om dagen!!!

Blir det inte svårt att hantera vikten när du väl gått ner, alltså, hur ska du äta efteråt, samma kost?
Nyfiken, hur gick det när du åt lchf?

Ja så tänker jag också, alltid när jag gått ner genom späkning har jag sakta men säkert gått upp igen när jag återgått till mitt vanliga liv.

Behöver och behöver gå ner. Det är ju ett relativt begrepp men under våren och sommaren så har de där extra kilona gjort att jag gått från strax under 25 i BMI till strax över. Det mesta har satt sig på magen för jag kan fortfarande ha de flesta byxor men att göra plogen i yoga är plötsligt väldigt ansträngande igen eftersom jag knappt kan andas.

Det är egentligen det som är viktigt för mig snarare än kilona och BMI-uträkningarna som egentligen bara är ett mått. Känslan av min kropp i rörelse när jag vägde som minst är det som räknas. Det var problem att ligga i plogen och andas eller att göra nån vridning utan att känna att magen tar emot. Likadant med den funktionella träning eller cirkelträning jag kör. Även om det är inriktat på styrka så har det ju ändå ett visst mått av kondition och varje extra kilo kräver ju mer syre.

Är det nyttigt? Nej jag tror inte att det är nyttigt att köra en hel månad med en timmes träning varje dag på 1500 kcal. Just därför har jag valt att äta lite mer av fett och framförallt kolhydrater varje dag. Det slumpade sig också så att vi var bortbjudna tre lördagar av fyra i oktober och då åt jag av det jag ville inklusive efterrätt och söta drinkar.

Jag tror inte det är farligt att träna en timme om dagen om omständigheterna är rätt, dvs om man äter tillräckligt mycket för att ha till återhämtning och på den här kosten äter man mycket protein och grönsaker, vilket är ett plus. Tredje veckan kände jag mig lite sliten så jag hoppade över träningen helt och hållet på lördagen. Jag funderade länge på om jag skulle gå en långpromenad för att göra något men bestämde mig för att vila helt och hållet den dagen.

Matmässigt så är det som sagt var fettsnålt men det är inga små mängder man ska stoppa i sig. Det ska gå max tre timmar mellan målen och man ska äta frukost, två lagade mål mat samt proteinrika mellanmål på lättkeso eller lättkesella. Jag har haft fullt sjå att få i mig allt på jobbet och dessutom tajma det med träningen.

De senaste två åren kan jag nog inte säga att jag ätit direkt kolhydratreducerat. Senaste året har jag snarare ökat mitt socker intag genom frukter, honung och apelsinjuice.  Mitt mål har sen länge varit att testa fettreducerat men det har jag inte lyckats genomföra tidigare och jag tänkte att nu är väl ett tillfälle så gott som något.

Första veckan körde jag nog som mest fettsnålt och då kunde jag ibland på kvällen känna ett sug högt upp i magen som jag kände igen sen förr. Ingen riktig hunger, för tro mig - den mängd mat jag ätit har varit enorm, men mer ett sug på nånting mer. Det försvann dock när jag ökade fettet något, dvs la till en tsk kokosfett i gröten på morgonen och stekte kycklingen i smör. Jag har också fortsatt med en liten skvätt grädde i teet på kvällen istället för lättmjölk som programmet föreskriver. Egentligen vet jag inte hur många kalorier jag ätit varje dag eftersom jag utgått från de 1500 kalorierna och sen bara lagt till fett och kolhydrater här och där.

Jag har egentligen ingen plan för hur jag ska fortsätta framåt. Lite funderar jag på att börja experimentera mer med grönsaksrätter för att maxa mängden näring per kalori. Vi är rätt dåliga i min familj på att äta riktiga grönsaker till maten utan det blir ofta en slentriansallad som inte ger särskilt mycket näringsmässigt. Jag kommer fortsätta träna tre dagar i veckan med funktionell träning eller styrketräning och de dagarna tror jag är bra om jag får i mig mer protein som mellanmål på eftermiddagen. Jag skulle kunna tänka mig att försöka köra fettreducerat må-to och sväva ut lite mer på helgen.

Blev ni chockade? :hm-hm:

Ja.  :max-shock:

Nä, inte chockad, men ganska förvånad. Jag ville fundera lite och sen glömde jag bort det. Har varit lite fullt upp här med hantverkare och skit.

Så jag blir inte utesluten ur församlingen i alla fall?  :whink:

Sitter med fingret på bannaknappen...  :tongue:

Nä, men jag undrar över varför du gör det. Är det ren experimentlusta eller?

Ja det är väl nån slags experimentlusta som styr men på flera olika plan. Att jag testade just fitness fighten är egentligen mer för musklernas skull än för att minska på vikten. För cirka 6 år sedan började jag få så ont i ryggen att jag vaknade på natten och knappt kunde andas för att musklerna krampade så. Jag gick hos sjukgymnast för att förbättra hållningen som då var ren katastrof. Efter det började jag på gym men gick nästan bara på yoga i början. Jag gick pliktskyldigast till gymmet i omgångar men orkade aldrig hålla i nån längre stund. Men det ändrade sig nånstans på vägen. För nästan 2 år sen testade jag ett stationspass med en jättebra instruktör som var extremt noga med hållningen i övningarna. Jag orkade nästan ingenting i början men sakta, sakta känner jag att det går framåt. Och viktigaste av allt är att jag tycker det är roligt!

I augusti körde jag två pass med en annan instruktör som PT som också är sjukgymnast och det gav ett jättelyft i träningen. Övningarna i Fitness fighten fokuserar också på hållningen. Många som ser före och efter bilderna på deltagarna säger att det är klart att magen ser mindre ut när man rätar upp sig efterbilderna men det är ju en del av hela grejen. Ska man träna utan att skada sig måste man ha bra hållningen och då måste det komma först. Nu efter fighten kommer jag att köra ett yogapass och två stationspass i veckan normalt sett men jag funderar på att få till ett pass med lite tyngre vikter också.

Sen är det kosten och där kan man väl säga att jag kommit så långt att jag är totalförvirrad.  :lol:
Vad jag har lärt mig är dock att det är inte så enkelt som att det handlar om att det är kolhydrater eller fett som är boven i dramat. För mig är det helt klart så att det handlar mer om mikronäringen som påverkar ämnesomsättningen. Jag experimenterar med diverse olika idéer för att upp ämnesomsättningen på topp med mätvärden som tex orka träna, hålla mig varm i hela kroppen, även händer och fötter samt att sova gott på natten.

Du hann aldrig drabbas av metabola syndromet va? Jag tror det är rätt stor skillnad då och att det är där kolhydratrestriktion kan spela roll. För egen del tror jag att jag är botad, men jag törs inte riktigt testa, för jag vill ju inte må dåligt igen.

Du vet redan att jag inte tror på ju-färre-kolhydrater-desto-bättre-tesen, men det kan ju vara så att vi som är eller var skadade bör fortsätta att hålla kolhydraterna relativt lågt resten av livet. Jag har målat in mig lite i ett hörn, fast jag lider inte så väldigt av att vara där. Jag har fått så stora hälsoförbättringar att jag törs inte riskera något, inte än i varje fall. Är det kolhydratrestriktionen som jag blev frisk av? Kanske, till en del ivf. Innebär det att jag måste fortsätta att hålla kolhydraterna lågt? Vet inte. Var det kanske istället uteslutande av något visst födoämne som blev följden av kolhydratrestriktionen som gjorde mig frisk? Mycket möjligt och det måste i så fall ha varit spannmål. De andra tänkbara bovarna konsumerade jag i så liten omfattning att de är inte rimliga kandidater. Ivf vet jag att jag inte är "känslig" för kolhydrater. Blir det dubbelt så mycket en dag så påverkar det mig inte på minsta vis.

Jaha, inspirerad av Subcalva öppnar jag kvällens anda öl. Min uppfattning är att ska man inmundiga spannmål så ska det vara i form av öl eller wienerbröd!  :cheers:

Jag vet inte riktigt om jag kan säga att jag hade metabolt syndrom. Jag var väldigt frusen och hade relativt höga fastevärden på blodsockret, dock aldrig över gränsen. Jag har aldrig haft någon ork och gymnastik och gympa har alltid varit ett nödvändigt ont fram tills nu. Jag lägger lätt på mig fett på magen och över ryggen och först när jag provade LCHF fick jag något riktigt resultat på viktnedgången, förutom när jag testad VV förstås. Fast jag gjorde rätt stora förändringar kvalitétsmässigt med LCHF framförallt genom att undvika så mycket e-nummer som möjligt i början. Jag hade bäst resultat på moderat LCHF och först när jag striktade till det fick jag ju problem igen med frusenhet och adrenalinpåslag.

Jag har väldigt svårt att acceptera att vi INTE skulle kunna få bättre ämnesomsättning igen om vi inte blivit så sjuka att vi börjat få autoimmuna sjukdomar. Dock tror jag att det är väldigt olika vad beror på och det är därför vi reagerar så olika på olika livsmedel. Fast jag tror vi kan bli friska även från autoimmuna sjukdomar fast det förmodligen är mycket mer av en balansakt.

Här slår vi till med rött vin och frasig parmesanpotatis till porchetta di fano ur senaste Buffé. Mumsigt!

http://www.alltommat.se/recept/Frasig-parmesanpotatis-19824 (http://www.alltommat.se/recept/Frasig-parmesanpotatis-19824)

Tycker det låter som om du hade om inte hela metabola syndromet så ivf insulinresistens. Kommer du ihåg svartbens "insulin meter"?

Såg jättesmarrigt ut! Får jag komma? Jag är skitsugen! :clapping:

Potatisen ser precis ut som min pepparrotspotatis som jag uppfunnit alldeles själv.  :cool: Har inte lagt ut det för det är ju, öh, potatis. Men du kanske vill testa.

Råstek potatis i mycket smör. Stek sakta, ska blir mer gyllengul än brynt. När den är klar så stö över massor, verkligen massor, med riven pepparrot. Salta efter smak och stek ett tag till så pepparroten blir lite knäckig. Mer smör om det behövs, får inte bli torrt. Urgott till grillat eller stekt kött.

ville skriva något här men är för trött. Får ta det imorgon om jag inte glömmer. Ska lägga mig i badet nu. Vi har nämligen flyttat Sari till hennes studiestad, ca 15 mil härifrån. Och handlat på IKEA och ätit där (byte ut pommesen mot grönsaker det gick bra) och sen inte mycket nyttigt mer....Hon följde med hem och ska upp (ja det ligger norrut , Groningen ) imorgonbitti igen.

Hemul, Jag tyckte Schwarzbeins tänk kring insulin och adrenalin var intressant men jag har inte lyckats klura ut till vilken kategori jag skulle tillhöra. Har du funderat på vart du hamnar? Skulle vara intressant att höra mer om hur du resonerar kring att du tror att du är botad men ändå inte vågar prova. Tror du då att det är kolhydraterna i alla fall?

Mynlen, jättekul att höra dina tankar också imorgon.

Jag hade det nog i fullt swing så att säga. 136 pannor och skapt som ett mumintroll, "förhöjt blodsocker" som det så vackert kallades. Var ett några tiondelar från diabetesdiagnos när det var som högst. Fick ner det till mer måttligt förhöjt med GI.  Blodsockerfall inom två timmar efter maten. Mådde allmänt piss. Jag tror inte jag har anlag för diabetes dock, för jag borde ha fått det för länge sen med tanke på hur länge jag hade högt socker och hur mycket nyttig pasta jag tryckte i mig. Min stackars kropp kämpade väl, måste jag säga.

Jag tror att jag kanske är botad därför att jag inte märker någonting alls om jag äter mer kolhydrater. Enda gångerna jag mått dåligt har jag ätit väldigt mycket för mycket på fastande mage och rent skit. Typ sånt kaffebröd som köps förpackat. Men jag mådde illa av sånt förut också, för länge sedan, när jag var fullt frisk alltså. Alltså, gick jag tillbaks till lass av nyttig pasta, skulle det säkert skita sig. Men jag misstänker att jag skulle kunna äta obegränsat av potatis och frukt, kanske bröd bakat på något annat än spannmål men med liknande kolhydratinnehåll o.s.v. Eller t.o.m. vanligt bröd men inte så många skivor per dag kanske.

Jag vet inte. Jag är inte klar än och jag tänker inte riskera bakslag genom att experimentera. Att vara liberal lowcarbare får räcka. Eller laktopotätpeleolit som jag hade i min sig ett tag på Paleodiet.  :lol:

Vilken kolhydratsnivå ligger du på nu då? Och kör du kaloribegränsat eller inte?

Jag ligger på 50+ för det mesta. Skulle jag tro. Blir det 3 äpplen en dag så blir det extra, jag tar inte bort en potatis för det. Jag försöker äta kaloribegränsat utan att räkna kalorier, men det går inte så bra. Jag tror jag känner var jag bör ligga, men jag åt upp mig över sommarn och nu blir jag hungig när jag äter mindre. Trött och sur på dan och så på kvällen äter jag ivf för att kunna sova. Så tillbaks till ruta ett liksom. Får väl börja räkna igen, men det känns lite jobbigt nu när jag inte gjort det på ett tag.

Slutade räkna kalorier i maj och det var ett stort, fett misstag. Vilket kan avläsas på min viktkurva.

Subcalva, får jag fortfarande vara så nyfiken och fråga varför du slutade med lchf?
Bara ett kortfattat svar.  :flirting:

Det var för att jag började frysa så mycket igen. Jag blev aldrig varm om händer och fötter. Det plus att jag vaknade på nätterna med dunkande hjärta och kände mig väldigt uppstressad som om jag hade haft en mardröm. När jag googlade vidare hittade jag Matt Stone med ett citat från Atkins som varnade för att alla dieter (även hans egen) kan sänka ämnesomsättningen och sen var det liksom kört.  :whink:

När jag gjorde min håranalys sa näringstrerapephten (kan inte stava till det) att lchf var förkastligt vid låg ämnesomsättning, hon tyckte jag skulle äta mer åt gi. Eftersom jag vägrar spannmål och potatis inte är gi så kör jag lite mer med rotsaker och någon frukt ibland. Jag har ju så sakteliga börjat gå ner i vikt. Kör nog mycket efter Anna Haléns rekomendationer, protein motsvarande en handflata och lagom med fett, inte överdrivet, inte fettskrämt. Utöver det äter jag sköldkörtelstöttande tillskott och saltsyretabletter före måltid.

Jag ville alltså säga med det att det kan finnas belägg för att för mycket fett sänker ämnesomsättningen.

Kommer inte alls ihåg vad jag reflekterade över. Något med träningen tror jag det var. Förmodligen att det där med att hitta något man gillar och passar en är väldigt viktigt. Jag har inte hittat något jag gillar att göra några ggr i veckan. Orkar ännu inte ta tag i det. Hoppas denna månad få sitta på en häst och se om jag gillar det, kanske det är min sport då.... :)

Sen tror jag att vilken nivå man klarar på kh är väldigt individuellt. Jag blir litet trött på folk som säger att "alla ska äta LCHF för det är det enda nyttiga". Dra ner på socker och spannmjöl är jag övertygat om att det är nyttigt. Men inte alla behöver sluta med det helt. Jag mår bra på min nivå NU men kanske senare inte mer... vad vet jag. Då får jag anpassa det till MIN kropp.

Det finns inte EN sanning om hur ALLA kroppar fungerar!

Det är väldigt sant att den bästa träningen är den som blir av. Och har inte jag roligt så slutar jag efter ett tag. Fast jag tror en viktig del är att jag faktiskt orkar mer idag än när jag var på väg upp i vikt. Själva passen är lika jobbiga men jag får mer energi totalt sett på nåt vis. Förhoppningsvis för att ämnesomsättningen faktiskt funkar bättre.

Jag tror jag har fått bättre ämnesomsättning av fetteriet. Jag går ju ner på 1800 kcal. Inte en chans förut.

Det där med träning-gym etc är jag inte uppfödd med.   Men jag kan förstå det hela om man bor i stan.
Å andra sidan har jag tagit ridlektioner- dyrt men det var roligt. Heja på mynlen!
Jag har ett simhallskort men det tar aldrig slut-tråkigt att ligga där och simma fram och tillbaka..
Jag nöjer mig med att promenera-leta svamp- vad ska man plocka vintertid?? i naturen, göra kroppsrörelser genom arbete, hellre cykla och uträtta ett ärende(vilket jag inte gjort på länge och nu är det inte årstid för det.  :redface:
Jag vill göra rörelser för mitt livsuppehåll- snart ska jag kapa ved till min köksspis.
Till och med promenera kan jag tycka är mode-shit men jag vet att jag måste göra det för mina ben. Men det ska vara roligt allt med rörelse!!!!
Dans; riktig dans med orkester är också myycket trevligt. Alltså, ingen dans där man står i en grupp framför en ledare  :cool:

Jag skulle aldrig klara att gå regelbundet på ett gym. Det är för krångligt. Byta om, ta sig dit, byta om, duscha, byta om, ta sig hem. Gör man saker hemma eller ute kan man ju skita i det där. Man duschar innan man lägger sig. Däremot skulle jag vilja åt vissa saker som finns på ett gym. En stång att försöka göra pullups med och en vägg att bolla mot. Jag gillar bollar. Jag är lite sugen på såna där tunga medicinbollar med studs. Tror det är bra träning. Skulle också kunna tänka mig att stå och öva tennis mot en vägg. Tyckte jag var kul hela min uppväxt så det skulle nog funka nu med. Men jag vet inte om armbågarna pallar. Och jag har ingen vägg med stort nog utrymme framför.

Jag är inte någon träningsmänniska i längden.. Jag har testat i perioder, tränade minst tre gånger i veckan på gym, och älskar det just då, men sen så blir jag alltid sjuk eller nåt händer och det blir inte av på några veckor som sedan kan förvandlas till ett år eller två där gymkortets autogiromoj får mig att få dåligt samvete och jag känner att jag MÅSTE träna och då vill jag absolut inte, haha.

Däremot så håller jag med om att såna där vardagliga sysslor som håller kroppen i gång är bäst! Som att promenera till och från jobbet även om det är dåligt väder och även om det tar en dryg halvtimma enkel väg. Och jag önskar att jag hade en stuga i skogen och kunde ta långa skogspromenader och hugga ved och klättra i träd. Men just nu är det i princip bara promenader, trappgång och lyft av barn och tunga väskor i min träningsvardag ;) Och om jag ska vara helt ärlig så tror jag på Sissons primal fitness. Att få kroppen i en form där den klarar att springa bort från en fara eller klättra upp i ett träd eller dra hem bytet. Och ibland villvillvill jag börja med crossfit för det hade varit häftigt med lite muskler som syns! (Fast jag har inte tid, håller med om att det är krångligt och bökigt att planera, byta om, ta sig dit, vänta på att det ska börja, ta ut sig rejält, duscha, byta om, ta sig hem, duscha och sedan även hinna äta inom en timma efter träningen.. hjälp.)

I våras hade jag en springutmaning! Jag fick för mig att jag skulle klara springa ett varv runt kvarteret här hemma. Shiiit vad jobbigt det var. Sprang mellan två lyktstolpar och gick mellan nästa två. Trodde att jag skulle döööö.. Men efter nån vecka eller två med dagliga rundor klarade jag hela sträckan! (Vad var det, typ 1,5km?) och nån månad senare sprang jag min första halvmil! Utan stopp! Sedan föll jag ihop i en blöt pöl i hallen hemma.
Det dumma med mig är att när jag väl nått målet så slutar jag. Jag vann liksom, och sedan hoppar jag på nåt annat. Som till exempel att jag ska klara 5 chins/pullups i rad nästa jul. (Om ett drygt år alltså, inte nu.) I dagsläget hänger jag bara som en slapp sak där under stången (ja, jag har en i dörröppningen hemma) och klarar inte att böja armarna ens litelite.. Wish me luck ;)

Och på tal om medicinbollar så klarar inte mina armbågar och handleder de smällar som blir när man tar emot och kastar bollen. Inte heller armhävningar..

Jag gillar också Sissons idéer om träning! Jag vill göra så när och om jag kan. Mina armbågar pallar armhävningar fast det blir ibland en farlig känsla i den ena, men än har det inte hänt nåt. Kan ju så klart inte göra på golvet, men om jag kommer så långt att jag kan det är jag ju mycket lättare så det blir nog inte så stor skillnad på belastningen.

Jag har gym på jobbet, annars hade det inte blivit någon träning. Springa är annars bra för det kan man göra hemma + att jag kan ta med vovven så han får sin motion samtidigt  :vovve:

DET måste vara perfekt, att ha det på jobbet. Då skulle kanske jag också också orka. Eller om jag öht jobbade skulle jag kanske orka om det fanns ett gym nära jobbet, men ingen extratur liksom.