Fetbobbas Forum

Jag kokade rimmad oxbringa i går kväll, var väl klart vid 7-snåret. Ställde det att kallna på diskbänken och glömde bort det. Åkte in i kylen vid 12 idag. Det blir 16 timmar. Bäst att slänga va?  :worried:

näe, smak först  :cool:

Men det smakar ju inte dåligt på en gång. Det är ju därför smörgåsbord på krogen kan vara vanskliga.

Jag skulle koka soppa på den goda buljongen.  :cry:

jag skulle använda det. Eller värma det på nytt, buljognen går ju att hetta upp igen!

För sent! Jag hällde ut det.

det var synd. Förr hade dom ju inga kylskåp, så dom värmde allt på nytt. buljong skulle jag sparat hursomhelst och sen kokt upp... Nästa gång!

Sant. Men jag har fullt i frysen så buljongen skulle ha fått stå i kylen tills jag kommer hem igen. Kändes risky.

aah, ja då förstår man!

Jag tvekade länge! Men matförgiftning är ingen höjdare så visheten segrade över snålheten.   :lol1:

Nä va trist. Du gjorde rätt som slängde. Inte kul med matförgiftning.

Det var inte så himla mycket, men det retar mig för det var ju en massa jobb med det. Alltid trist när mat förfars, men det är banne mig inte ofta det händer, speciellt inte med kött.

 :club_idiot: hade du kokt upp den igen så försvann ev. bakterier och sen satt in
 det i kylskåpet.  :smack:
Det är vådan att ha för mycket i frysen.. min katt hade glatt käkat upp det  :whistle:

Jag skulle ha skickat ner det till dig då. Med B-post.  :tongue_wag:

eller skaffat dej en katt  :loony:

Du e inte klok! Det är ju jobbigare när djuren är magsjuka än att vara det själv. Förresten åt min katt ingenting i fråga om riktig mat. Här ska det bara vara hundar framöver.  :vovve:

Min hädangångne hund åt allt..   :dog-lick:

Hund å hund, det var ett arv från min dotters far och det var en tax...  :redface:

Mina hundar har också ätit allt, men det gjorde inte kattskrället.

finns också kräsna hundar....

Jag tor det är MYCKET mer ovanligt och då har nog jyckens ägare ställt till det. Kattar kan vara egna i sig.

Det var så jäkla jobbigt med ett djur som måste ha sin egen mat, särskilt som det enda hon alltid åt var såna där kulor, torrfoder. Hon var skållad redan när jag fick henne som unge. Hos den jag fick henne av hade hon bara levt på mjölk, grädde, välling och enstaka kulor som godis. Jag förstod ju inom några dagar att hon var laktosintolerant - ständig äckeldiarré och pytteliten var hon. Då blev det pip och gnäll när hon inte längre fick mjölk och hon skrek när jag plockade fram tetran till mitt thé. Hon åt nådigt några kulor, men fortsatta vara liten i maten hela sitt liv och såg ut som en unge när hon var vuxen också, vägde kanske 2 1/2 kg. Hon åt rå strömming och räkor men ratade de flesta andra fiskar, kokt åt hon absolut inte och inte heller kött i någon form om det inte var självfångat. Försökte svälta henne för att bryta det, var ju van att koka hundmat själv, men gav upp efter en fem dagar. Hon skrek konstant och magrade påtagligt. Sen blev det kulor.

Pratar du om katten nu, hemul? Lät ju som det, men man vet ju aldrig. Katter är bedrövliga! Alltid! Spelar ingen roll vad man gör. De ger en alltid skuldkänsklor när det kommer till mat.

Så klart jag pratar om katten. Vad annars?  :club:

En hund?...  :shy: Det pratades ju mycket om sådana också.  :confused3:

Kommer ihåg när jag skulle göra quish loraine (eller hur det stavas) och tappa skålem med ägg, grädde och ost på golvet, tror ni katten ville hjälpa till och städa. Nä hade jag haft labradorerna hade det varit rent på nolltid.

Just det! Såna är de!  :fork_off:

Men kan nu begripa att jag lyckades hålla en kålpudding kyld på tåget och allt i nästan två dygn? Var inte ett dugg orolig när jag åt den och det gick ju bra också. Tänken var att jag skulle ha den som kvällsmat första dagen, men jag blev ju bjuden på mat så det fanns inget behov. Därmot slängde jag tre kokta ägg i SJs papperskorg. De var väl OK de med, men det kändes löjligt att släpa hem dem när jag inte åt upp dem.