Fetbobbas Forum

En sak som jag tycker är rätt intressant är den psykologiska laddning mat har. Mat är liksom heligt. Och var och en verkar bli salig på sin tro. Vi har väl alla någon gång märkt hur känsligt det kan vara att prata om mat. Vi talar om vilka vi är genom vad vi äter. Och äter man konstig mat är man lite konstig.
 
 

visst är vi konstiga, än så länge.
Jag undviker vissa matsituationer, eller säger att jag har precis ätit och ta bara te .
För att förklara för andra hur man äter  :ignore:( inte socker, inte laktos, inte gluten, nästan inte kolhydrater och hälst ekologiskt och utan tillsatser )
hoppsan, de flesta vanliga hembjudningar blir det problem på en gång, för det är bara allt ovannämt som finns på bordet. :badtongue:

Jag har kommit närmast  med tänket med vegetarianer, trotts att vi LCHF-folk "äter bara bacon och kött och fett :tongue:).
Det hårdaste motståndet har jag hittat hos en mamma med en starkt överviktigt son med diabetes-1  och hos idrottare ( kolhydrater är heliga)
Samtidigt som man kan överraska dom  med att berätta om Jonas Colting och livet som triatlonist ...

Jag har redan som vana att fråga folk vad de äter och inte  för ja känner att det är så normalt att  " matvägra". Jag tror att det enda allergi som jag inte har någon erfarenhet av är ägg och fisk- allergi ( men letar även snällt sådant som fungerar för dom) svårare är det om någon är så känslig att man inte ens kan laga maten i samma  kärl som annat mat eller inte vistas i ett hem där det finns nötter / annat i skafferiet
Nu blev det lite off-topic, men
Jag tror att många av oss har hittat denna "annorlunda" kost pga.  problem med allergier, hälsa mm.

Ja, en gammal fettälskare som jag har ju alltid känt mig udda, även innan fetthysterin. Att äta grönsaker och magert kött var "fint" redan innan. Att gilla fett kött var nog lite lågklassigt - om det inte var i form av utländska delikatesser som salami, mortadella, paté och Boursinost förstås.  :rolleyes:

Jag håller med dig Hemul. Men mig passade det magra köttet helt utmärkt, jag har aldrig gillat fläskränderna... men jag lär mig. Idag går det bra att äta randen i kottletterna :shock: (om jag hittar kottletter med fettrand) och kalopsköttet utan att pilla bort allt som kan tänkas vara fett. Men det är inte fint att sleva i sig fet mat.

Tugga i sig brosket på fläskbitarna är också lite udda, va?  :shock:

Mina barn vill alltid ha alla ben , och brosk, och skal och fett och skit från min tallrik när  vi äter rådjur eller kyckling :max-shock:.

Det är liksom en fajt om dom  :guns: :smack_head: här hemma.
Detta hände långt innan vi började äta LCHF.

Konstiga ungar man har , vi både föräldrar äter hälst bara fina bröstfileér och snygga köttbitar, med vitlökssmör.

Du verkar ha sunda barn, Idalinda!
Min son vill ha rent kött, allt fett och alla hinnor måste putsas bort. Men han har alltid gillat smör som tur är.

Häromdagen på jobbet satt vi och pratade mat, och jag råkade nämna att brosk egentligen är nyttigt att äta. Kom in på det där med att koka egen buljong för att få i sig nyttiga ämnen. Men jag såg ju de äcklade minerna hos mina arbetskamrater.

fniss jag har  alltid  äääälskat  svålen o fettranden o  alltid  ätit upp allt  på  kött o  fläsk  o  tittat  suget  på andras  fettränder  fnisss men inte  vågat

Tänk om du skulle ta steget och be om att få det gottaste nångång... ;)