Fetbobbas Forum

Måste jag absolut läsa (om LCHF)?

Jag fick idag nys om att en kompis till mig ska semestra i Sverige igen.  :clapping:

jag har tyvärr inte råd att åka norrut, men jag har säkert litet råd att låta henne ta med några böcker. Om jag beställer dom tillkommer alldeles för mycket frakt, det vill jag inte.  :angry:

Jag har läst matrevolutionen,

vill gärna läsa en bok av sten sture skaldeman. Men vilken eller vilka rekommenderar ni? Och vilken mer tycker ni jag ska läsa? Jag har säkert 3 v kvar innan hon måste veta det. Fast annars kan jag nog skicka SMS också  :thumbsup:

Jag har inte läst så många böcker om lchf, bara MatRevolutionen och Ät dig ner i vikt, den senare är av Sten Sture Skaldeman. Hans böcker sägs vara lite tjatiga och det är även denna, men jag tycker att den är helt okej ändå, tjatig är han antagligen för att budskapet ska gå fram. Där finns också lite tips på vad man kan äta, sånt som är mycket enkelt att fixa, inget avancerat. Dessutom tycker jag det som omväxling är trevligt med en författare som inte är läkare eller annan expert.  :nod-yes:

det är därför jag vill läsa litet mer om det.

Ät dig ner i vikt.. *noteras som möljlig bok* Tänker inte köpa 500 böcker förstås.
Tack !
 :flowers:

Eller så är det för att han inte har så mycket mer att säga. Det är också en variant. För har man givit ut tre böcker om samma ämne utan riktig kunskap om vad som händer i kroppen, kan det bli så. Dessutom tycker jag också att man kanske skulle reflektera över att det kanske behövs lite mer kolhydrater när man har blivit smal, smärt och rörlig!  :nod-yes:

Ja boken hade blivit rätt tunn utan upprepningarna.  :lol1:

Men behövs det mer kolhydrater när man blivit smal, smärt och rörlig? Jag tvivlar på att jag tål kolhydraterna (att de inte skulle ge mig värk) bättre då än nu eller att jag behöver dem mer då. Tråkigt nog så tror jag dessutom att folk kommer att ha lättare för att respektera mitt nej till kolhydrater när jag är smalare, nu är jag bara konstig och korkad.  :glare:

Nej, det gör det såklart inte, men i vissa fall är det enklare att hålla vikten med mer kolhydrater och mindre fett. Sen ska man såklart inte fuska med fettet, för det ska vara riktig grädde alltid!

Trist att människor är på det viset!  :guns: Man ska få äta det man mår bra av utan att alla andra lägger aspekter på det hela! Det här med mat är så otroligt känsligt, och visst har jag åsikter om hur man bör äta, men det har alla. Hade det varit en människa som enbart levde på halvfabrikat, så hade jag undrat vad personen ifråga höll på med, men att äta vällagad mat med mycket fett är väl inte fel? Detsamma gäller i mina ögon vällagad mat med lite fett fö.

jaha SSS har skrivit 3 böcker..*lärt mig något nytt* men vilken har då mest information på minst yta. Tunnaste boken?

Den tanken slog mig också när jag läste hans första bok, den enda jag har läst. Det här hade rymts på en stencil...  :lol1: Jag tyckte det var jobbigt med upprepningarna. Tappade intresset och det blev bara en fråga om att ta sig igenom. När jag kom till kvinnokapitlet gav jag upp. Jag läste nog aldrig ut den.

Då tyckte jag bättre om Litsfeldts första, den enda jag läst av honom också, lite mer fakta där och 100 gånger bättre uplägg. Det är nog de enda svenska böcker jag har läst. Jag räknar kallt med att de andra är, ahem, upprepningar. Det är ju så uppenbart att de fått sina idéer från den utländska littaratur som redan fanns, så om du vill läsa svenska böcker för att du tror att de är annorlunda, så är det nog bortkastat tyvärr. Vill du det därför att du vill läsa svenska och hänga med i den svenska debatten är det så klart en annan sak.  :inlove:

Det är just andra människor som gör det så svårt tycker jag, igår var jag tvungen att äta (äckliga) pannkakor hos svärmor för hon ville bjuda på middag(!) och ingen fattar att jag inte kan äta sådant om jag ska må bra. Resten av kvällen var jag hunrig, irriterad och sötsugen. Idag har jag värk. Dessutom tror jag att hon är snål med äggen men har mer mjöl i, ofta mellangrädde också. Jippi, säger mina leder, NOT!

Vällagad mat är något sällsynt tycker jag! Visserligen gillar jag inte matlagning, men nog ska den mat jag serverar vara vällagad i alla fall. Jag tycker det är tråkigt att äta mat som inte är vällagad, det blir (dålig) bukfylla men inget mer.  :sad:

Men hördu, du måste nog lära dig att sätta ner foten. Ingen kan ju tvinga dig att äta. Jo, jag fattar att det kan bli otrevligt, men om du trycker på sånt som de kan relatera till, t.ex. att du får värk, så måste de ju fatta. Ingen vill väl äta något de får värk eller blir sjuka av.

Men de ser ju inte att jag har värk så de fattar det inte. Och vad ska jag äta när pannkakor är det enda som serveras? Sylt och bröd fanns också på bordet, samt mjölk. Jag visste ju inte att det skulle bli pannkakor innan jag kom dit.

Och jag har provat sätta ner foten och säga att jag inte kan äta vissa saker för att jag får värk av det, det enda det resulterade i var en massa tjatande om att det kunde inte stämma, att jag hade fel och att jag genast ska sluta med dessa dumheter. "Nä men ta en smörgås, så farligt kan det inte vara!" "Inte kommer det där att fungera i längden, du kommer att bli så less på det, ta en bulle istället!" Ett par dagar senare kom denna; "Har du inte ledsnat på det där ännu, det blir ju så enformigt utan smörgåsar!", "Men vad äter du om du inte äter smörgåsar?", "Vad tråkigt" följt av något betydde något liknande detta; "Stackars dig som är så korkad att du slutar äta bröd och du vet väl inte vad värk är!" Det var ett litet axplock av kommentarerna, tror du man orkar lyssna på det? Och tyvärr kan jag inte undvika personerna mer än vad jag redan gör, men det förstör ändå.  :mad_viking:

Har du en lösning på mitt bekymmer så tar jag gärna emot den. Ett par gånger har jag helt undvikit dessa middagar, men tjatadet/gnällandet vet inga gränser nästa gång jag är dit. Varför är du aldrig här och hälsar på, du måste komma hit oftare och kom förbi imorgon igen, helst flera gånger.  :mad_viking:

 :mad_viking: :bang_head: :mad_viking: :bang_head: :mad_viking:

Drick ett glas mjök då. Lite ost kan de väl plocka fram. Om de inte tror på någonting de inte kan se, då har de stora problem. Skulle de inte tro på någon som har, säg, migrän heller?

Eller ta med dig nåt. Det blir jobbigt, ja, men antagligen bara en gång.

Att bara ta ost och mjölk skulle jag aldrig komma undan med.  :lulz:

Eftersom ingen de känner har migrän så tror jag inte att de tror på den typen av huvudvärk, att det kan vara så illa. De tror bara på sin egen värk och sådant de är van vid. Insnöade? Ja, men det var ändå ett för snällt uttryck!  :ignore:

Vad tror du att 75-åriga tanter skulle säga om jag hade med mig egen mat?  :shock:

Jag tror nästan att de skulle antingen dö på fläcken eller tjata ihjäl mig.  :rolleyes:

Det där är bara bortförklaringar.  :whistle: Klart det kommer att bli otrevligt, men om du ger med dig varenda gång slutar det aldrig. Kan inte din man tala dem tillrätta förresten och förklara hur du mår?

Jag ar battre pa svenska an pa engelska sa jag foredrar svenska till att borja med. Sen vill jag ocksa hanga med i svenska debatten men aven kunna forklara pa hollandska i min blogg vad det hela handlar om. Bara matrevolutionen, som jag f.o. tyckte var ganska bra, ar ganska ensidig information. Jag ar nog battre pa att oversatta fran svenska till hollandska, eftersom jag da battre forstar vad det hela handlar om.  :nod-yes:

Litsfeldts forsta, vad heter boken da?   sitter med pennan i hogsta hugg!

Vad otroligt jobbigt det maste vara!!! Jag ar glad for mina svarforaldrar som accepterar helt hur vi vill ata, och anpassar maten om det behovs.

Vad jag nog skulle gora ar att saga till att om dom vill att det ska halsas pa oftare, da far dom se till att det finns mat du tal. Kanske t.om. gora ett typ doktorsbrev vari star att det inte gar att ata mjol och socker och sant. ar dom 75 och sa envisa sa tror dom sakert pa vad farbror doktor sagt om han t.om. kommer ut med ett brev.  Kanske inte sa snallt men varken ar det inte for din kropp heller. Och inte heller stressen som du far av det hela!

 :bearhug:

Den familjen kan inte ta konflikter (trots att de gärna säger att folk gör fel men man får inte säga något till dem), så att han skulle kunna säga till dem är en omöjlighet. Och även om han nu mot förmodan skulle säga något åt dem så skulle inte det hjälpa ens för stunden.  :rolleyes:
Ja det ser ut som bortförklaringar men de som inte upplevt dessa tanter vet inte hur de är. De kommer aldrig att acceptera att jag inte är som de är, de kommer att tjata så länge de lever, tjatet och oförståelsen är inbyggt i dem.

Tack!  :smooch:

De är så fettskrämda och van vid mat som består av nästan bara kolhydrater sedan länge att jag tvivlar på att ett läkarintyg skulle bita på dem. Det är just läkarna som är medskyldiga till deras tjat, en av dem är hjärtopererad och fick nog 'fina' kostråd efter det med tanke på hur maten ser ut nu. Men idén med 'läkarintyg' är annars bra och jag har själv funderat på det.

Nä, det är bara att försöka stå ut med dem så länge de lever. Det är inte bara mat- och värkfrågan som gör att jag inte står ut med dem, men det andra ska jag inte tråka ut er med nu.  :nonono:

När det gäller Litsfeldt, är det "Diabetes. Inte." du har läst? Det är väl första boken, eller? Jag har funderat på att läsa den men har inte sett den i någon affär, jag försöker ju gynna butikerna här i obygden så mycket jag kan. Ska jag bo här så måste det ju finnas affärer, annars blir jag tokig. Och då måste de ju gynnas.  :nod-yes:

Nä, det är en av de senare. Den första heter Fettskrämd.

Vad gäller tanterna, låt dem tjata då. Det gör de ju hur som vad jag förstår.

Just det ja, fettskrämd var det. Tack!  :rose:

Det är just det att de tjatar så mycket, jag orkar inte ha dem tjatande om vad jag äter utöver det andra tjatandet. Men det är ju delvis mitt fel eftersom jag så lätt tar åt mig av deras tjatande, jag vill ju egentligen vara alla till lags men jag känner att jag då inte kan vara mig själv till lags ens det minsta. Om jag inte vore så förbannat snäll hela tiden så skulle jag ju slippa lida för det, jag vill kunna säga ifrån och sedan skita i vad folk känner. Jag vill inte att det ska vara mitt bekymmer att de blir ledsna över något jag sagt, men jag kan bara inte göra så. Och jag vet att just de tanterna tar väldigt illa upp om man säger emot dem eller tackar nej till något som bjuds. Hur jag än gör så blir det fel, antingen är vi allihop ledsna eller så bara jag, då väljer jag ju att bara jag är det.   :pippi:

Jo, jag fattar. Jag var själv skitjobbiga släktingar till lags nästan hela mitt liv, bl.a. förstörde de varenda jul för mig genom att allt måste vara på deras sätt, allt från vad man åt, när man kom och när man gick till vilka julklappar man skulle köpa och för hur mycket. Jag skulle som "föräldralös" tas om hand och de tyckte säkert att de var jättesnälla mot mig. När min mormor dog för 8 år sen sa jag upp kontakten med dem (de är på den sidan). Inte rakt ut, men det blev effekten av det jag sa. Nu kan ju inte du göra så, men du kan sätta ner foten. Hade jag gjort det i tid och låtit dem förstå att jag var vuxen med ett eget liv så hade det kanske inte behövt sluta som det gjorde. Jag tycker ju trots allt om dem också, bara de inte var så förbannat jobbiga och bossiga!

Jag kan förstå det är svårare när man har familj och svärföräldrar.
När man tackar nej till socker är det alltid ok, för det vet ju alla och de skäms för att de själva äter det. :cool:
Mjöl? Jag säger att jag är glutenintolerant för dem som jag inte känner så mycket. Det är också accepterat.
De som vet att jag inte är intolerant säger jag att gluten kan man inte äta om man har en autoimmun sjukdom(och vad det är vet de inte), men är sant.
Värk och mjöl går inte alls ihop.  :so_mad:
Sätt ner den andra foten också!
Dra en vals för dem. Det har hjälpt mej.
 

Men hjälp villka jobbiga svärisar du har nizhoni!  :shock: jag tyckte mina var jobbiga... men de är ingenting emot dina!!  :shake_head: mina har fortfarande vetti skallen.. även omd e retar gallfeber på mig emellanåt  :rolleyes: men jat tycker fortfarande mycket om dem!   :inlove: men dina låter ju som om det är pest och pina att umgås med!... insnöade och förstockade och jag vet inte vad!  :thumbdown: och att maken din inte säger ifrån heller måste ju kännas jättejobbigt för dig  :sad:  :hugsmile: :bearhug:  jag skulle bli galen.  :rolleyes:
min systers svärföräldrar är lite sådär... de är nyss fyllda 70 båda två... så någonting måste hända i den åldern med follk?  :hm-hm: för när vi lärde känna dem för 10-15 år sedan var de helt normala!.. men nu blir de bara mer och mer knäppa ärligt talat!  :max-shock: förstår inte vad som är problemet?... men de är ivf de som tjatar på maken och mig om att det inte kan vara nyttigt att äta så mycket fett! och ta en kaka och jag vet inte vad  :rolleyes: ... som tur är kan jag bara ignorera dem större dlen av tiden..  :whistle: för visst har jag försökt prata förstånd med dem vid flera tillfällen och förklara varför vi äter som vi äter... men det går inte in!!... inte ens efter att maken och jag förlorat 30 kilo vadera går det in!  :bang_head:  jag har gett upp.  :cool: .. men mina egna svärisar däremot har vi snart konverterat helt  :whistle: mina föräldrar är fortfarande fast i margarin och lightträsket  :thumbdown: men de accepterar hur vi äter och ser alltid till att det finns mat till oss när vi är där!  :inlove:  jag jobbar på att konvertera dem också såsmåningom... inte nödvändigtvis till LCHF.. men i alla fall till riktiga naturliga matvaror!  :nod-yes: margarin, lätta och mellangrädde skall väck!!  :guns:

Tack för era tankar om saken.  :rose:

Jag skulle vilja göra som ni skriver att sätta ner den andra foten också, men då måste jag nog 'ljuga' och säga att jag inte tål gluten och inte gillar de där glutenfria alternativen. Fast egentligen är det ju inte att ljuga, bara det att jag inte har samma typ intolerans som andra glutenintoleranta. Jag ska forska lite om det där med provtagningar och sådant, det lär bli frågor om hur jag upptäckte det, vad läkaren sa, vilken läkare jag träffade och vilka prover som togs samt resultaten. Nä, här är det inte lätt att ljuga om man inte har de rätta svaren. MEN, svärmor är glutenintolerant och det respekteras inte av hennes syster, den andra tjatiga tanten. Jag undrar om de alls tror på det.  :hm-hm:

Nä nu får det vara slut på trådkapet.  :angrywife:

Tillbaka till böckerna!  :nod-yes:

Fortsätter, fast det skulle vara färdigt. När det kommer till glutenfria alternativ till mjöl, så är det oftast mer kolisar i dem än i vanligt mjöl. Åtminstone om det inte är mandelmjöl etc. Tänk på det om du hävdar att du är glutenintolerant!
Det kan också vara så att du inte tål vetemjöl, och det är ju visserligen gluten i det, men det innebär inte att du inte tål korn och råg.