Fetbobbas Forum

Jag vet att alla hört, but for the record...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4330862

Höll på att smälla av när jag hörde det på radio i morse! Tänk alla som fått sina ungar med ADHD, autism och så vidare bättre med kost och bara blivit skrattade åt. Grattis till er!  :wave:

Det känns som det rör på sig väldigt mycket nu. :smile:

Min son med ADHD-problematik, betingad sådan, lång historia, funkar bättre på LCHF-kost och omega3 kapslar.
Just nu medicinerar han Ritalin men ska fasas ut snart genom att "glömma" någon dag, då läkaren inte anser att hans problematik är hans egen utan skapad av yttre omständigheter....som sagt lång historia...jag tycker inte om att medicinera honom med Ritalin, utan hellre med kost. Jobbigt bara att skolan ska ha så svårt att lösa hans matsituation. Tur att de har börjat servera bregott och standardmjölk sedan en av bambatanterna hade läst A.D:s bok...  :eek: :ninja: :yay: :clapping:

Vad intressant. Jag visste inte att man kunde få samma diagnos fast det är betingat. Lite konstigt. Det kan väl inte vara riktigt samma sak även om det yttrar sig likartat?

Som sagt, det är en lång historia....det var pedagoger som skapade ett negativt beteende hos en redan vek liten kille, sedan gick det ännu mer utför med depression etc  :club:....och det yttrade sig i en ADHD-problematik som sedermera medicineras för att bryta ett dumt mönster och bygga upp en självkänsla....hemma finns inte spår av problematik men i skolan....men jag bytte skola och där finns det riktiga pedagoger som gör allt för honom och litar på mig att jag kan mitt jobb som mamma. 
Tro mig...lång och krånglig historia....men ibland längtar jag efter att det ska falla  :fridge_death:  i huvudet på de ansvariga....och nej, jag kan inte anmäla, då rektorn i den skolan står bakom och dessutom sanktionerat den typen av agerande från "pedagogerna".....så ord skulle stå mot ord. Läkaren som är ansvarig för medicineringen ser inga problem hos sonen, liksom vi eller alla anhöriga eller nära vänner....men förstår efter en psykologutredning på plats i den miljö som skapar oro hos min son att det är där problematiken finns. Min son är tvärtemot många andra extremt intelligent och detta påpekas också på flera ställen i utredningen av både nuvarande pedagoger och psykolog efter diverse tester.

Hänger du med nu då, lite mer hemulen?  :flirting: Detta är vad som betecknas av psykologen och läkaren som betingat beteende.

Jag fattade redan innan förklaringen.  :tongue: Jag menade att "vanlig" ADHD har väl fysiologiska orsaker, inte psykologiska. Det var därför jag blev förvånad över att man använder samma etikett. Men så gör man väl kanske rätt ofta när jag tänker efter.  :ignore:

Bra att pojken fått byta till en bra skola!  :nod-yes:

Ja, han har en sköterska som sköter mellanbesöken och hon benämner honom som ADHD-patient hela tiden fastän jag några gånger påpekat att det egentligen inte är det han har, men jag har ledsnat på att rätta henne.... :so_mad:
Nej, han har inte ADHD men problematiken, och det är ett väldigt brett spektra  :nod-yes:  och fullt tillåtet att medicinera om det behövs...men han får bara medicin när han ska till skolan, så då är det väl ok  :neutral:

Det var väl tredje skolbytet tror jag fast det sista var av just denna anledningen....jag var faktiskt inte nöjd med någon av de innan denna senaste.

Ah, då förstår jag. Jag trodde han fått diagnosen ADHD. Han får väl mycket smör va?  :flirting:

Oooja! Och han älskar fisk, helst fet sådan. Han kan  :eeek: tänka sig att äta en hel rökt makrill som lördagsgodis  :max-shock:
Mycket smör och gräddchoklad ibland  :dribble:

Gräddchoklad?  :dribble:

Varm choklad gjord på bara grädde med vaniljpulver och stevia....det och lchfpannkakor går hem hur lätt som helst  :biggrin1:

Tack för din berättelse  :flowers:

Som mamma till en son med npf (ADHD och drag av autismspektrum) och en som mår dåligt är det alltid skönt att läsa om andra i liknande situation.

Hur mår sonen idag?

Hur gammal är han?

(om det blir för privat att skriva om öppet får du gärna maila/pm'a mig)

Han är 10 snart 11 och mår nu så bra att vid nästa läkarbesök så ska jag ta upp läkarens tidigare förslag med att 'glömma'' en tablett någon morgon...
I vårat fall var det ju att bryta ett dåligt mönster. Att på det sättet få upp ett bättre mående hos min son.

Det har varit en jobbig tid med mycket tårar från mig och dålig sömn....en ständig oro för hur han mår.
Jag tog ett beslut vid den här tiden förra året för att göra det ultimata av situationen - jag stannade hemma på heltid efter semestern som studieledig. Detta har ju givetvis snabbat på 'tillfrisknandet' så trots dålig ekonomi känns det som att det var mitt livs bästa beslut!

Min dotter som är drygt 3 år äldre har också börjat må bättre, det som var tonårstrots i mina ögon visade sig bara vara brist på mamma :whistle: det var den snabba förändringen, på bara två veckor över semestern blev hon min dotter igen... :blush: innan hade jag nästan börjat fundera på om någon bytt ut henne någon natt... :smack_head:
Vad som egentligen gör mig som mest förbannad är det eviga snacket om 'kvinnofällan', om ens barn behöver en, ska man behöva avstå från halva livet bara för att man vill vara hemma med sina barn? Eller hitta en förmögen karl som kan försörja en.... Mina barn är mina inte samhällets, men de kommer med en mors (och givetvis en fars) omsorg bli fullvärdiga samhällsmedborgare. Problemet som jag upplevt det är att man som förälder inte anses kompetent nog att kunna ta hand om sina barn - 'Vi vet och känner dina barn bättre eftersom de vistas här minst tre timmar varje dag' är attityden.... Jag har alltid sett till att jobba så att mina barn har vistats så lite som möjligt på dagis tex. Det har aldrig setts med blida ögon. Barnen ska vara på dagiset när personalen anser det lämpligast, men det passar inte mina tider, då fick jag en anmälan på mig med påhittade anklagelser....jag trodde barnomsorg var för mig och mina tider, för att jag behövde det? Inte för personalen?????

Usch det blev ett långt och gnälligt inlägg....och hade inget med kost att göra  :glare:

Fy vad jobbigt att inte bli trott som föräldrer! :guns:

Vi har en och annan problematik här med, bla. en son med grav språkstörning.
Han har gått i en specialskola sedan när han var 5 år och är nu 13år.
Nu är det dax att börja i en vanlig skola till hösten.

Nu hör och ser jag att han är mogen för det  och är evigt tacksam för den möjligheten
som han har fått att gå i en liten , trygg grupp med KUNNIG personal hela vägen!

Vi pratade om precis i förmiddags med honom hur det hade sett ut om han hade fått börja i en vanlig
skola i vanlig ordning. Jag vågar inte ens tänka tanken :shock:.
Maten, mor-epa och D-vitamin gör susen här!

Javisst gör kosten skillnad!
Här kör vi då med Efalex som har visat sig vara dubbelt så bra jämfört med det mycket dyrare EyeQ + D-vit och kostförändring.

Vilken tur du haft för din son, varför ska det vara så svårt för många av oss att bli sedda som föräldrar som faktiskt känner våra barn bäst??? Att en läkare eller psykolog kanske uttalar sig i sin proffession med väl uppbyggda fakta bakom må vara en sak, men när den sk pedagogiska personalen börjar och tala om för mig hur jag ska sköta mina barn???  :fork_off: