Fetbobbas Forum

Jag tycker det är så jobbigt när folk pratar om att min kost skulle vara farlig för det har undersökningar visat. Det handlar om hjärtinfarkt och allt möjligt. Jag måste erkänna att ibland kan jag bli lite orolig själv när jag funderar på det. Jag tror ju verkligen på den här kosten men tänk om det är fel.

Jag tycker också att det är jobbigt att alla tycker man är så tråkig när man inte vill fika med bullar, tårta osv. Jag är nästan alltid den enda som inte vill ha. Jag känner mig jättetråkig.

Jag ville bara prata av mig lite. Någon som har liknande tankar ibland?

Tur du har oss då - vi oroar oss inte ett dugg för dig!  :lol:

Om de är så oroliga över infarkter kan de väl sitta där och äta bakverk och Becel. Nä du, kära Uppsalabo, jag skulle inte bekymra mig ett dugg över något som faktiskt är bra.
Tänk så mycket skit du slipper genom att äta så här. Åtminstone när det kommer till mat...
Stå på dig, och låt inte de andra göra det!

Jag har det nog rätt problemfritt på den fronten. Jag jobbar ju inte, så det problemet är ju ur vägen. Sen är jag ju så pass tjock att folk tenderar att vara uppmuntrande för att man försöker göra nåt åt det. Jag har nog mest mött nyfikenhet. Sen har det nog märkts att jag blivit piggare och rörligare, även innan jag började gå ner.

Nu är ju lågkolhydrat så välkänt också, jag tycker alla verkar känna nån som testat eller de har själva provat. Min läkare tror inte på det, men lägger sig inte i och är ändå rätt intresserad, speciellt då jag blivit av med rätt mycket besvär. Så tyvärr, mina erfarenheter är ganska positiva. Det var väl lite "hur ska det gå med hjärta och kärl då" i början, men ingen som blev direkt upprörd eller försökte få mig att sluta.

Sorry!  :ignore:

Det är ju så intressant att de som oroar sig proppar i sig kombinationen av socker och fett i sitt fikabröd. Det är det som är den stora boven, tror jag.
Men visst är det kämpigt när man behöver försvara sig.

Och jag tror att trycket du känner är en viss avundsjuka från de andra, att du faktiskt klarar att stå emot. Om du skulle säga att du kommit på att du var glutenintolerant så skulle de inte fråga alls varför du inte äter kakor och bullar.

/LO

nej det är lite konstigt det där... det är ju ingen som försöker truga på em glutenintolerant en bulle.. men vi som "bara" inte äter kolhydrater.. oss går det bra att försöka truga med??!  :blink: .. jag brukar säga att jag mår dåligt och inte rikgtigt tål kolhydraterna. då brukar jag få vara ifred.  :nod-yes: skrämmande att det ska vara så!  :mad_roll:

även jag möter människor som är "oroliga" för mitt sätt att äta... gud vet hur många "välmenande" kommentarer jag fått sedan jag börjat... mestadels från "viktväktar troende" människor. .. och självklart även från Fettskrämda människor!  :rolleyes:

något som retar mig just nu är att jag ofta får frågan: håller ni fortfarande på med den där "dieten"?... vadå diet??! det är för sjutton gubbar ingen "diet" heller!  :mad_roll: ... Det är en Livsstil!  :nod-yes: inte går jag omkring och frågar mina Vegetarianvänner om de fortfarande äter vegetariskt??!...  :crazy:

Det kan nog vara lite välvilja också. De tycker väl man försakar. Jag brukar dra igång om allt godis med grädde, då brukar de se lite avis ut.  :tongue:

 :laugh: ja det brukar vara ett bra knep faktiskt!.. också när man berättar om alla goda gräddsåser brukar näsan bli lite längre på vissa...  :flirting:

Lite fick jag såna kommentarer i början. Men nu när de ser hur mycket bättre jag mår är det ingen som säger någonting. Tvärtom försöker de hitta alternativ till mig om de har bakat något med en massa kolhydrater i.

Men om det är någon som ifrågasätter, säger jag bara att jag inte tål kolisarna. Jag får huvudvärk av dem, säger jag. Och så har jag någon gång fnissat lite och sagt att om det var så farligt att utesluta kolisar borde jag varit död för flera månader sen. Såååå himla mycket fett äter jag ju inte heller. Jag äter bara det som man får anse är normalt nu, när jag inte är fettskrämd längre. Utan en massa light och margarin.

Nä, det är faktiskt inget stort problem.

Nej ingen är direkt orolig men jag känner igen det där med att man känner sig lite tråkig som tackar nej till kakor och annat. Däremot blir många bekymrade för om jag verkligen blir mätt när jag inte tar potatis, bulgur eller vad det nu är som serveras till maten. Jag har "turen" att vara gift med en diabetiker och han kan alltid hävda att kolhydrater inte är bra för hans sjukdom och då hänger jag på.

För mig är det ett större problem att jag bara dricker vatten. DET verkar folk bli väldigt provocerade av.

- Du vill väl ha en kopp kaffe?
- Tack, jag har slutat med kaffe. Men jag tar gärna ett glas vatten.
- Vatten!? Pfft! Jag kokar te till dig!
- Det var snällt, men jag har faktiskt slutat med det också. Det var så det började faktiskt,
  att jag la av med teet. Du vet ju hur mycket jag drack förut. Vatten blir fint. Jag gillar vatten.
- Men du kan väl inte sitta här med ett glas vatten! Vill du inte ha en läsk då? Jag har Cola och
  päronsoda. Eller saft! Hemgjord jordgubbssaft från i somras! Den är jättegod!
- Tack snälla, men jag äter ju lågkolhydrat... Ett glas vatten blir jättebra.
- Fun Light?
- ... vatten
- [TYSTNAD]
- Jag har clubsoda!
- Tack, men jag vill bara ha ett glas vanligt kranvatten. Jag gillar det verkligen.
- [TYSTNAD]
- Varsågod, ett glas kranvatten.
- Tack!
- Du tar väl en bulle till... vattnet?

 :biggrin1:

 :lmao:

Det är verkligen tufft att inte få bjuda på något annat än......vatten! Det som är gratis, och inte ens är liiiite jobbigt att framställa åt sin gäst. Vår kultur är ju så matfixerad och även drickafixerad. Man kan i princip inte umgås utan att det ska ätas och drickas hela tiden.

 :lmao: Helt underbart beskrivet!

En annan sak är om man blir törstig ute. Ibland finns inte vatten eller de blir sura när man ber om det, även om man erbjuder sig att betala. Jag brukar alltid ha en liten flaska med mig, men det är ingen höjdare nu på vintern upptäckte jag häromdan. Jag trodde tänderna skulle spricka!  :sosad:

Jag älskar dig Hemul,  :inlove:, visste du det !?!
Jag gillar inte kaffe, har ingen behov att dricka något varmt för den delen heller och resten har du beskrivit.

Om det blir kompilicerat när vi är hemma hos någon och de frågar vad vi dricker.
Styrmannen svarar: " kaffe och vatten, tack"
Då börjar ramsan ovan, med undran om jag vill ha silverté ändå?

Dom stackarna tror först, att maken skämtar.

:sex:

 :hmm:   Kan det ha någonting att göra med, att folk störar sig på ens synspunkter?
             Eller har synspunkter på ens liv?   I all välmening så klart!   


             Eller förstår jag inte ett dugg? :confused3:

     

i just detta fallet så tror jag det handlar om, som nån skrev, om att vi är "impregnerade" med att vara goda värdar/värdinnor.. och då ingår det automatiskt att erbjuda gäster kaffe/te med fikabröd... om någon sen inte vill ha något av detta.. ja då har man på något sätt misslyckats som värdinna!  :rolleyes: ...

men de som man umgås oftare med.. tycker jag brukar vänja sig.. i alla fall i min bekantskapskretts!  :lol: de söker i stället efter vettiga alternativ att bjuda på.. precis så som jag gör när jag får hem nån som är allergisk elelr vegeterian!  :smile:

Ja, om de gnäller över ens matvanor är det säkert så. Men det där med vattnet tror jag bara är att man sätter de sociala reglerna ur spel när man inte låter sig bjudas på något. Vatten räknas inte. Man är artig och vänlig men ens handlingar signalerar motsatsen. Jag blir själv väldigt störd av folk som inte sätter sig ner utan hellre står. Man kan inte hjälpa det. Hade en kompis som kunde stå och titta på TV en timme. Det tog mycket lång tid att vänja sig vid det, kändes som om han var på väg nånstans.

 :laugh: Låter rätt jobbigt faktiskt!.. det skulle nog även jag ha haft svårt för!.

men som du säger.. Vatten räknas liksom inte... om det inte är typ Citronvatten/gurkvatten eller bubbelvatten! .. men vanligt kranvatten.. Nope!

Ja det är tur att jag har er  :smile:, för bland vänner, arbetskamrater och familj är det ingen som verkar förstå sig på mig. Jag är ju varken fet eller sjuk (förutom huvudvärk och lite annat men det är ju inget som andra märker) så de förstår inte varför jag ska äta som jag gör.

Nä, huvudvärk är verkligen ett dolt handikapp. Men jag har varit väldigt tydlig sista åren, med min huvudvärk, och talar om när det börjar dra ihop sig. Därför märker även de närmaste arbetskamraterna förbättringen. Faktiskt är det en kamrat som har berättat vidare till sin kompis som kanske tänker försöka han med. Han har också migrän. Ringar på vattnet, ringar på vattnet.......  :banana:

Jag var inte heller fet, hade 5 kg som jag ville bli av med (som är fler nu efter en andra graviditet). Och folk var helt fascinerade (och jag också) över hur slim jag blev på bara några månader.
Men jag är reumatiker, hade det att "ta till". Jag har provat många matvarianter. Helt vegetariskt, mjölkfritt, fläskfritt etc. Jag är bra i perioder, dålig i perioder. Så även med LCHF.
Men det kan vara ett sätt att förklara.

I övrigt har jag mest träffat nyfikna personer. Och folk som är skeptiska är nyfikna, annars skulle de inte bry sig alls.