Snart ger jag upp.
Frida:
Citat från: hemul skrivet 2011.08.15 - 23:53:13
Vet inte, det är nog rätt individuellt. Du får prova dig fram. Men antagligen inte mer än 50 g. Ät en potatis eller lite andra rotfrukter till maten och se hur du mår. Det kanske räcker.
Koka en potatis på en gång och mosa med smör ska du se att livsandarna återvänder och du får rosor på kinderna och sover gott sen. :whink:
Har du mycket problem med sötsug förresten? Då kanske mitt råd ovan inte är så bra. :ignore:
Jo jag har nog problem med sötsuget. Jag började nästan gråta när jag såg att dom hade extrapris på lösviktsgodis denna vecka.
Frida:
En dag kan se ut så här.
Frukost: Turkiskt yoghurt, en finn crisp med bregott, gurka, tomat och ost. Ett ägg. Te med grädde i.
Lunch: rester som tex kyckling i vitlökssås och vatten. Kaffe med grädde i.
Mellis: stor kopp te med grädde i och fyra nötter och tre eller fyra ost skivor.
Middag: sallad med feta, fläskfilé i champinjonsås. Dricker vatten och på lördagar ett till två glad vitt vin.
När jag är sugen tar jag några nötter eller äter en baby bel ost. Håller mig till ca fyra nötter och en ost per dag.
Sorla:
Jag ser inget i ditt matintag som ser fel ut...
Om jag förstår saken rätt är du en riktig sockerjunkie. Och då förstår jag att du har det jobbigt nu. Du har ju ändå bara hållt på i 2 veckor.
För mig tog det närmare en månad innan huvudet ville vara med. Första veckorna var pest. Jag kunde somna stående nära på. Men det vara bara att sänka kraven och tempot. Vila så fort jag fick möjlighet. :sleep:
Så första månaden är en avgiftningstid och tillvänjningstid. Kroppen ska fatta att energin ska komma från fettet och inte från kolhydraterna. Det tar sin lilla tid. Något längre för musklerna än för hjärnan. Om det är någon tröst. För mig tog det som sagt ca en månad för hjärnan att fatta galoppen. För musklerna tog det lååång tid. Lårmusklerna krampade och hjärtat slog som en stångjärnshammare av några trappsteg i månader. Säkert upp till ett halvår. :wacko:
Det som hjälpte mig var målbilden jag hade satt upp. Jag ville må bra. Jag tänkte på det jag skulle göra när jag mådde så där bra, som jag ville må. Sen när övergångsperioden var över var det inga problem att fortsätta. Då gick det av bara farten. :nod-yes:
Den där tråkiga smaken och andedräkten du har, hör också till övergångsperioden. Det försvinner, och sen har man aldrig problem med dålig andedräkt mer. Inte jag i alla fall. :thumbsup:
Mynlen:
Hm i motsats till Sorla ser jag en del saker jag inte skulle äta, speciellt inte till frukost.
både turkisk yoghurt OCH finnkrisp OCH tomat OCH gurka OCH grädde skulle bli för mycket kh för mig att börja dagen med. Plus att du har ganska mycket grädde i kaffet och teet, sammanlagt över dagen alltså.
Min frukost är fetare, och väldigt litet kh, och framförallt, mindre. Men vilken linje du vill följa är upp till dig, det är så individuellt hur man mår!
Frida:
Citat från: Sorla skrivet 2011.08.16 - 12:19:44
Jag ser inget i ditt matintag som ser fel ut...
Om jag förstår saken rätt är du en riktig sockerjunkie. Och då förstår jag att du har det jobbigt nu. Du har ju ändå bara hållt på i 2 veckor.
För mig tog det närmare en månad innan huvudet ville vara med. Första veckorna var pest. Jag kunde somna stående nära på. Men det vara bara att sänka kraven och tempot. Vila så fort jag fick möjlighet. :sleep:
Så första månaden är en avgiftningstid och tillvänjningstid. Kroppen ska fatta att energin ska komma från fettet och inte från kolhydraterna. Det tar sin lilla tid. Något längre för musklerna än för hjärnan. Om det är någon tröst. För mig tog det som sagt ca en månad för hjärnan att fatta galoppen. För musklerna tog det lååång tid. Lårmusklerna krampade och hjärtat slog som en stångjärnshammare av några trappsteg i månader. Säkert upp till ett halvår. :wacko:
Det som hjälpte mig var målbilden jag hade satt upp. Jag ville må bra. Jag tänkte på det jag skulle göra när jag mådde så där bra, som jag ville må. Sen när övergångsperioden var över var det inga problem att fortsätta. Då gick det av bara farten. :nod-yes:
Den där tråkiga smaken och andedräkten du har, hör också till övergångsperioden. Det försvinner, och sen har man aldrig problem med dålig andedräkt mer. Inte jag i alla fall. :thumbsup:
Ja det är jobbigt just nu med allt socker som finns runt mig. Varje dag känns som ett test, ska jag klara ännu en dag utan godis. Känns nästan som jag straffar mig själv fast valet är helt frivilligt.
Bra med lite tips och höra hur andra hade det och att det finns en tid då jag inte kommer att känna så hära. Tackar!
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida