Esthers funderingar...
esther:
Idag när jag firar fyraveckorsjubileum som LCHF-are kan det väl vara lämpligt att börja blogga lite smått. Först vill jag säga att fetbobba-sajten och ni som befolkar den är helt fantastiska. Mycket inspiration har jag fått på annat håll, tex av att läsa Skaldeman och Dahlqvist, men mest av allt har nog ni betytt. Jag har läst allt (tror jag) och slås av vilken gedigen kunskap många av er besitter. Och självfallet hur generöst ni delar med er av den.. :bearhug: :flowers:
Sen har jag frossat i recept. Du milde, så gött det är att lyfta nyttiga matbröd och (lika nyttiga) smarriga bakverk ur ugnen..
Och sen är det inspirerande och kul att läsa om andras tankar, erfarenheter, vedermödor och framgångar.
Ni som läst min press får stå ut med en och annan upprepning. Hav överseende.. :cool:
Jag har alltid varit en vandrare. Älskat skog och mark, knatat och åkt skidor flera mil per vecka och inte haft några som helst problem med vikten. Ett par år efter 30 fick jag ont i fötterna. Efter sju sorger och åtta bedrövelser (för att göra en lång historia kort) konstaterades det att jag hade svår artros i båda. Jag fick rådet att steloperera men kände ett motstånd, och det är jag idag glad för. Sommaren -88 fick jag gå på kryckor och då pajade nacken som jag haft ont i under några år. Nya utredningar och man hittade rejäla förslitningar. Ett par år senare fick jag fibro, även om den formella diagnosen lät vänta på sig i runt 15 år. Kontentan av denna "jämmer-och-elände-utläggning" är att jag har inte kunnat motionera på åratal. Kan inte gå eller åka skidor pga fötterna, inte simma eller cykla pga nacken. Kilo har lagts till kilo.... :frown: Nämn en diet eller bantningsmetod..jag har testat den. Har ofta gått ner, och sen upp igen. Har usel karaktär och faller lätt för alla frestelser. Åtminstone den sort som har med mat att göra... :shy:
I våras testade jag LCHF i exakt fem dygn. Gick ner ett par kilo och såg att det funkade (jo, jag vet att det är vätska, men dock..) men främst pga av okunskap (vad skulle/fick jag äta?) gav jag upp. Men intresset hade vaknat och jag läste på. Har plöjt det mesta i ämnet (nåja..) men återvänder nästan dagligen till Skaldeman vars modell och livsinställning (det ska va gött att leva..) jag fallit pladask för.
Sen har min sommar varit full av glass, morotskaka och svala drinkar på altanen...
För fyra veckor sedan laddade jag om, med lite mer kunskap och hav av inspiration. Det har gått som på räls. Sötsuget försvann direkt, jag har ätit gott och aldrig aldrig varit hungrig eller missnöjd. Till en början saknade jag frukt, men det har klingat av. Jag lagar ungefär den mat vi äter i vanliga fall. Fisk, fågel, nöt och fläsk..fast tillredda med kärlek, smör och gräddiga såser. Ibland hänger familjen på helt och hållet, ibland gör jag en LCHF-variant till mig. Självfallet avstår jag från ris, pasta, potatis, bulgur, quinoa etc. Försöker ligga lågt med grönsaker så länge. Av egenodlade tomater har jag ätit en del, och så de härliga gratängerna med broccoli och blomkål..men det är faktiskt allt. Dricker mest vatten (ja, jag "bubblar" det...), men ibland oxå ett glas torrt vitt vin. För en dryg vecka sen hade vi whiskykväll med grannarna drinking_x2. Jag hade på förhand bestämt mig för att hoppa över skaklarna och sedan strunta i vägningen några dagar. Om viktminskningen bromsades eller ej vet jag därför inte.. Kaffe är en annan "synd". Där slinker ett par dagliga koppar ner, och jag hoppas kunna fortsätta så..
Har länge..åtminstone i någon mån..försökt att hitta "ren" mat. Läser innehållsförteckningar och hoppar produkter med alltför mycket skit i. Jag läste Hemliga Kocken men blev mest så trött, så trött. Att vara helt renlärig kostar mer tid och energi än jag tycker mig ha, men jag försöker ändå att dra en gräns. Hursomhelst..att minska vikten är mitt Prio Ett. Hur har det då lyckats? Jo, fyra veckor och 3,7 kg. Jag är jättenöjd och fattar att så snabbt kommer (bör) det inte gå framöver. Jag känner ingen stress och det är lite nytt. Vid tidigare bantningar har jag varit så fixerad vid vågen, och så extremt känslig för varje motgång. Vad det beror på vet jag inte, men skönt är det :yay:
Andra effekter då? Tja, det första påtagliga var att min annars så bubbliga fibro-mage blev helt lugn. Så här bra har jag inte mått sen jag blev sjuk, och nära och kära som vant sig vid att höra min mage "prata" märker skillnad. Sen har jag fått pansarnaglar..om det finns en annan tråd. Nu i helgen slog det mig att jag är piggare än vanligt. Sover färre timmar men är ändå pigg. Maken har oxå noterat det.. :thumbsup:
På tal om bieffekter.. :laugh: Jag är den enda tjocka i familjen. Både maken, den utflyttade dottern och sonen är slanka, på gränsen till magra. Nu har herrn i huset, som uppskattar "den nya gräddigheten" och hittills glatt struntat i mina varningar börjat gå upp i vikt. Min lösning är förstås att han oxå skippar kolhydraterna, men för honom är beslutet låååångt bort.
Fortsättning följer...
esther:
För 3-4 somrar sen var jag och min goda vän Pia på en auktion. Vi ropade några "fyndlådor", och i en av dem fanns ett objekt som väckte vår munterhet så till den grad att vi snudd på skämde ut oss en aning :shy:. Det var en blå signerad keramikskål (skaparens namn förtiger jag hänsynsfullt...) vars like i vederstygglighet ingen av oss nånsin skådat. Nå´n vecka senare bjöd vi Pia med familj på middag. Skratten blev många när dom kom med en "present"..den blå skålen full av godis :lol1:
Sen har den vandrat..på olika bemärkelsedagar, nån gång som julklapp och med varierande innehåll..fram och tillbaka mellan familjerna. Det har blivit en ploj, och i lördags var det makens tur.
Vad jag egentligen vill säga är att här har den stått på vårt köksbord..fylld med de ljuvligaste gotter..och jag har inte varit sugen en endaste gång. Normalt är jag en gottegris av stora mått.. Visst är det märkligt? Och härligt... :thumbsup:
idalinda:
Grattis för fyra veckor och blogg-start! :flowers:
Jag upptäckte också det där att jag lättare förlåter mig själv, gör planerade snedsteg och kommer tillbaks på banan enligt planen.
Förut var det bantning enligt någon system några dagar , kanske en vecka och sedan hände det något och sedan var det skört.
Nutrilettkuren var väl den som jag kunde hålla längst efter barn nr.2 .
Att jaga bort tillsatser, är en utmaning som måste få ta tid, jag hade inte i allafall ens kunskap att ersätta det industriella på en gång.
Det första som jag ville bort var nog glutamat, så jag ändrade till rena kryddor ( bort med allkrydda, grillkrydda, aromat mm.) och så småningom också
väljer mer och mer kravmärkta kryddor.
Nästa steg var att börja göra egen buljong, det var förvånansvärd enkelt. Jag har en 10-liters kastrull , så jag kokar lätt 5-6 liter buljong åt gången.
Själva arbetet kring det tar kanske bara 15 minuter, men sedan kokar det hela länge.
om man sedan häller det i 2 -4 dl fryslådor, blir det rätt många lådor av 5 liter.
Jag kokar inte buljong ens varje månad, det svåraste är att få tag i färska fiskben och huvud för fiskbuljong, men tjatar man tillräckligt ofta kring fisk-vagnen så får man till slut det man vill :whistle:
Lammbuljongen har varit den som har lättast reducerad hos mig. :nod-yes:
Tja , jag vet inte om det är något mer jag behöver göra , förutom att jag måste laga mat för 5 varje dag :whink:.
Jag gör nötbröd åt barnen ( 4 limpor/ vecka) och frö-knäcke för oss vuxna en gång i veckan med, oftast på samma gång.
Det intressanta med brödet är nu att ingen kan häva i sig en hel limpa som mellanmål, för ungarna blir så mätta efter 2 skivor med pålägg att dom oooorkar inte mer.
De "klagar" också att man inte kan äta två portioner hemma för man blir för mätt :laugh:
Lita på också att munnen börjar säga ifrån sig så småningom:
Under mina 3 år med denna kost har jag märkt hur smaklökar börjar tänka om.
paprikan blir söt, köpepizzan smakade urk :puke1:, man blev inte mätt av den färdigt grillade kycklingen,
mat hos någon annan var "torrt" ( var finns fettet :confused3:, salladen var torr, köttet var torrt, inget vidare), lösgodis gav en konstig eftersmak,
man börjar smaka av hur en god choklad smakar jämfört med "vanlig".
Det senaste upptäckten var under helgen då jag testade lite olika bakelser, vi åt maten först och sedan smakade vi några olika muffins / kakor / kex ( alla lowcarb).
På kvällen märkte jag att inte var sugen efter kakorna utan fröknäcke med ost och paprika i stället.
Oj, nu har jag babblat här alldeles för länge, måste gå till min egen babbelruta för att fortsätta :lmao:
hemul:
Citat från: esther skrivet 2009.10.05 - 14:40:22
Idag när jag firar fyraveckorsjubileum som LCHF-are
:party:
esther:
Näe idalinda..du har inte "babblat för länge" :shake_head:
Jag har läst..girigt sugit i mig lixom. Det där med kryddorna och buljongen ska jag ganska raskt försöka ta tag i. Städa och rensa i kryddskåpet..frosta av och strukturera om i frysen så alla burkarna ryms.. :cool: Jag har förresten sökt efter ditt fröknäcke, men hittar inget recept. Kan du ge mig en hint om vart jag bör surfa? Härom dagen letade jag oxå efter en "nötkaka med pepparkakssmak" som du nämnde i nån tråd..
Så hela din familj äter samma sorts mat? Det måste vara himmmmla kul! Och förenkla kosthållet väsentligt..
Jag har nån slags tro på att mannen i mitt liv så småningom ska kunna omvändas. Med arvingarna är det värre. Dottern räds fett mer än hin håle och trollen och sonen är ruggigt sockertillvand. Det troliga är absolut att jag får jaga kolhydrater ensam, iaf för överskådlig framtid..
Tack för blommorna och grattiset... :party_teddy:
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida