Fetbobbas Forum

Tänkte försöka sammanfatta vad jag har kommit fram till så här långt, efter ett par veckor med mat åt lchf-hållet för det mesta, men inte alltid.
Är för tillfället inne i en period när jag bara inte har lust att planera mat, det har säkert med värmen att göra. Om jag inte planerar så äter jag heller inte lika bra, utan planering finns ju inte mycket hemma att välja på. Dessutom har jag alltid varit så att jag i stort sett bara vill ha fil och mackor när det är varmt. Men jag försöker i varje fall!

Andra veckan eller något sådant åt jag väldigt strikt i kanske 5-6 dagar  :thumbsup: , och jag mådde väldigt bra då. Kände mej pigg, och magen var inte alls lika svullen som den brukar vara. Jag är så himla less på att se gravid ut! Det var roligt när jag verkligen var gravid, då var jag mäkta stolt över magen. Nu är det en helt annan sak. Det är inte roligt att få kommentarer i stil med: Nämen vad roligt, ska Saga bli storasyster!  :shake_head: hhm nää, jag är bara svullen om magen.  Jag har äntligen förstått att det är kolhydrater som gör att magen ser ut som den gör. Åt förövrigt en jättegod kycklinggryta som maken lagade i går kväll, med cashewnötter (stavas det så) och mango chutney. Vet inte hur många kolisar det var i chutneyn, men det var 41% mango, och socker stod före mango i innehållsdeklarationen.... Senare på kvällen var det till och med så maken märkte stor skillnad på min mage, nu kanske han börjar förstå att det inte bara är svammel att dra ner kolisarna. (Hans första kommentar när jag berättade om lchf var: och du tror på allt du läser?)
Tror inte jag kommer få över honom på den här kosten, men han har ingenting emot grädde och smör i maten. Vill han koka pasta till så får han väl göra det.

Började på nytt jobb för 3 veckor sedan, och att lägga om kosten och lära sej ett nytt jobb samtidigt är inte det lättaste. Det är dessutom inte lätt att undvika kolisar när det bjuds på fika på jobbet titt som tätt, glass-säsong som det är, och smörgåstårta när en kollega slutade.

Vet dessutom att jag förmodligen kommer simma i kolisar nu i helgen, vi ska nämligen hem till svärfar. Det brukar betyda mat, mat och mat. Dessutom har min tyske svärfar nyss varit i det tyska landet och handlat tysk mat (och tyska flytande varor...) så det lär bli både maultashe (http://en.wikipedia.org/wiki/Maultasche) och spätzle (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sp%C3%A4tzle)  om jag känner honom rätt (vilket jag borde göra efter 17 år).

Så nästa vecka sätter jag igång igen, då blir det andra bullar! Får väl bli köttbullar i stället för kanelbullar.

Du lär dig snart att plocka ut det ätbara och lämna resten, ska du se. Folk har mer förståelse än man tror om man säger att man inte mår bra av vissa saker.

Det jag var mest rädd för var att inte kunna äta det som bjöds när man åt borta :sad: Men som Hemul säger: Du lär dig snart att plocka "russinen" snabbt. Jag har aldrig problem att äta borta. Senast åt vi alla på jobbet och det serverades Pasta med kyckling. Jag åt allt utom pastan :smile:

När folk ser att man mår bättre så blir de för de mesta snarast intresserade också.   :smile:

En sak som kan vara lite problematiskt är att man kan behöva en extra smörklick för att bli mätt. Mår lätt illa av äta äta mycket kött utan någonting till också. Först är det lite pinsamt att be om smör. Sedan att fråga om det är riktigt smör och inte margarin...   :lol:

En liten flaska med ghee eller kokosolja kan vara räddningen. Bättre än ett paket smör i väskan i värmen.  :tongue:

Det är lite annat läge med gäster och när man är bortrest, speciellt i början.
När vanan sitter är det mycket enklare, det kommer!

Jag tror också att det blir lättare med tiden, särskilt om det börjar märkas på mej att maten gör nytta.

Men det här helgen har jag struntat i allt sådant, vi har faktiskt inte gjort mycket mer än ätit, och ätit, och ätit, och sen var det visst lite fotboll också.
Och dottern har för första gången i sitt liv badat i sjö! Det var en riktig hit det, ännu roligare än att bada i vattenspridare.
Inte lika roligt är att jag har hostat sönder rösten, kan bara väsa nu.

Som jag skrev innan så har svärfar varit i Tyskland och handlat mat, så vi har bland annat fått korv med 95% kötthalt! Hur ofta hittar man det här?

Dags för lite uppdatering.  :wave: Hej hej, jag är fortfarande här.
Efter förra inlägget så gick allt bra till midsommarveckan.

Den onsdagen fyllde en kompis år, och hans fru ville bjuda oss på smörgåstårta. Till saken hör att hon lovat göra smörgåstårta redan när min gubbe fyllde år, i mars, men av någon anledning blev det inte av. Eftersom hon ville kompensera för det så kände jag att jag inte kunde tacka nej. Medans vi åt så berättade vi (ja vi! jag har faktiskt fått över maken på detta!) om vår nya kost, och de lyssnade och frågade: Vad ska vi då bjuda er på? Till saken hör att vi äter middag hos varandra lite titt som tätt. De insåg att hennes dögoda hemmagjorda vårrullar inte passar in i LCHF, och eftersom alla ingredienserna fanns hemma bestämde vi att det fick bli vårrullar på söndagen, så att det liksom blev avklarat. Det jag kände på onsdag och söndag var, det här var gott, men inte alls så gott som det brukade vara (har ätit bägge varianterna hos dem tidigare).

Mellan onsdag och söndag kom ju som bekant midsommar, med tillhörande färskpotatis och jordgubbstårta. Det är ju faktiskt bara midsommar en gång per år.
 
Veckan efter började vi på ny kula, och det gick bra till på torsdag, då mina föräldrar kom och hälsade på ett par dagar. Vi insåg att vi inte kunde pracka på dem en kost de inte kände sej redo för, så vi körde lite mittimellan-variant. Och när mamma ber: snälla, kan vi inte göra fläskpannkaka, det äter jag aldrig hemma (mina föräldrar bor inte ihop längre), ja då blev det ju så förstås. Det var riktigt gott faktiskt, men när jag funderade lite mer på exakt  vad det var som var gott kom jag på att det var ju fläsket som var gott, resten smakade ju inte mycket i sej.

På lördagen gick routern sönder, kul kul.

På söndagen åkte vi till Heberg, utanför Falkenberg, och åt laxbuffe i Laxbutiken (http://www.laxbutiken.se/). Det rekommenderas verkligen om ni hamnar på västkusten! Oj så gott, och oj så mycket i lax, och oj så många variander av lax.

På måndag beter sej kylskåpet konstigt, det är 17 grader varmt inuti, och vi tror att någon har glömt att stänga dörren. Några timmar senare, efter att kylskåpet garanterat har varit stängt, är det fortfarande varmt däri. Kul, kul, nästa pryl som går sönder. Jag stänger av kylskåpet och startar det igen, och då hör vi hur det går igång igen. Tänk att man inte hör när kylskåpet är tyst! Men skönt att det inte var trasigt.

Tisdag installeras ny router, och päronen installeras på tåget hem.

Under onsdagen lägger kylskåpet av igen, men efter omstart går det igång igen.

Torsdag morgon, kylskåpet börjar bli varmt igen, men nu går det inte igång längre. Försöker få tag på reparatör, men han hinner inte, ring mej i morgon kanske jag hinner då, tack så mycket.
Lägger ner vissa kylvaror i elkylväska och bär ner resten i matkällaren.

Fredag (idag alltså), nej jag hinner inte fixa till ert kylskåp idag heller, men nästa vecka blir det lugnare.

Så vi har bestämt att vi åker iväg och köper ny kyl i morgon, barnvakt är redan fixad. Bye bye skatteåterbäring som jag hade tänkt ha roligt för...  :sosad:

Det där med att planera mat utan kyl är inte alls kul. Dessutom lämnade mamma både bröd och frukt som bör ätas upp. Man slänger inte mat, det är nog hårdare inpräntat i skallen på mej än vad fettskräcken någonsin var.

Oj oj oj vad långt det blir. Men sammanfattningsvis: det är lite för strulit nu för att jag ska orka koncentrera mej på maten.

Jaha! Det finns bara en bot för såna tilltag!   :spank_u:

Ja Hemul tar till hårdhandskarna :cry:
Det är väl att bita ihop och fortsätta. Avsteg gör vi väl alla då och då. Det är bara så onödigt, tycker inte att det smakar lika gott som förut.

Vad grinar du för nu då? Har du också syndat? :goggle:

Idag har jag INTE syndat! :smile:

Jag sympatigrinade med Levis! Så de så! :tongue_wag:

Ska man tro på det? :crazy:

Jag tror på det!

Idag har jag inte syndat ett gram, så det så!!!

Igår köpte vi den nya kylen, idag har vi storhandlat och fyllt den. Sen vete tusan hur vi ska få ihop resten av månaden, men det löser sej alltid på något sätt.

Jag glömde ju skriva om mina positiva erfarenheter. Någon gång före midsommar (alltså innan allt konstigt) vägde jag mej, och vågen stannade på 72 komma någonting, kommer inte ihåg exakt. Sedan i höstas har jag vägt mej med väldigt oregelbundna mellanrum, och det har alltid legat någonstans runt 75-76 kg. Så någonting har ju absolut hänt! Nu var det ju midjemåttet som var mer intressant för mej än vikten, men där har det inte hänt ett smack. Men däremot har magen "sjunkit ner". Om jag hade mätt omkretsen cirka 6 cm under brösten, så hade jag garanterat fått fram en minskning på flera centimeter, men nu har jag inga föremått där. Det är som att magfettet smälter bort ovanifrån, så fortsätter det så här så måste det ju påverka midjan efter ett tag. Maken ser absolut att det har hänt grejer, och hans mage har minsann blivit mindre den med.

Jag har även märkt en annan väldigt positiv effekt av LCHF. Jag klarade av en hel mens helt utan minsta lilla godissug! Och jag som alltid har varit sån att det känts som att jag lätt skulle kunna smälla i mej 3 kg smågodis på nolltid såna dagar. Av erfarenhet vet jag att det i själva verket aldrig blir så mycket, men jag har aldrig kunnat låta bli godis tidigare.

Spännande det här, det händer så mycket med kroppen!!!

Det är kul det här, tycker jag.
Jag har fuskat en del under sommaren, men utan dåligt samvete för det. Jag tycker jag har rätt att unna mej något lite då och då, så länge jag accepterar att det får viktminskningen att avstanna för en stund. Det har i varje fall inte blivit någon ökning, och det är ju bra det!

Vägde mej i lördags, 71,8 kg. Det betyder att jag har kommit under den magiska gränsen på 25 i BMI, tror det blev 24.6!
Och äntligen har det sakta men säkert börjat hända grejer med midjemåttet med, och jag känner hur kläder jag hade i våras sitter lösare och lösare.

Nu ska jag äta lunch!

Men grattis!  :flowers:

Eftersom det är med mitt eksem kom upp i en annan tråd, så kan jag lika gärna skriva lite om det här.

Jag har alltså haft väldigt mycket och jobbigt eksem som barn, när jag blev vuxen blev det bättre men aldrig helt bra. Så småningom började jag intressera mej för vad det egentligen var som läkarna tyckte att jag skulle smörja in mej med. Lärde mej mycket om mineraloljor och hur dåliga de är för huden, fast de används i nästan alla hudvårdsprodukter. Började exprimentera mer med mer naturliga produkter, som vegetabiliska oljor och bivaxsalvor. Min hud har blivit så ofantligt mycket bättre sedan dess. Jag behöver fortfarande kortisonsalvor ibland, men inte alls i samma omfattning. Har en tub som är 5 år gammal nu, och inte slut än (men förmodligen dags att kassera), tidigare gjorde jag av med 4-5 sådana tuber per år.

Nu har jag de senaste månaderna blivit sämre och sämre igen. Jag vet att jag borde kontakta vården, men jag drar ut på det. Jag vill inte dränka in kroppen i deras preparat! Det blir inte bättre av att jag vet att det är en riktig hudläkare jag behöver träffa, men jag måste få remiss via vår vårdcentral. VC tycker att det är jätteviktigt med statistik som säger att alla våra patienter får vård snabbt, vilket gör att jag inte kan ringa idag och boka in en tid som passar mej nästa vecka. Alla fall räknas som lättakut och ringer man ska man få träffa en läkare samma dag. Jättebra när det är lättakut, men det gör ju att man drar sej för att kolla upp sånt som inte är fullt lika akut. Man får alltså ringa på morgonen och se om de har någon tid under dagen som passar, och finns inte det får man ringa igen dagen efter - istället för att på en gång boka en senare tid! Deras växel öppnar kl 8 och ringer man efter 8.30 finns det oftast inga tider kvar för så pass oakuta ärenden. När ska jag lämna dottern på dagis? Jo, jag går hemifrån kl 8 och är hemma igen 8.30.
Inte lätt detta.

Jag vet att det är flera faktorer som gör att jag är sämre igen. Dels har vi brist på sol. Förra sommaren var jag mammaledig och hade massor av tid att sola, men då behagade ju solen knappt titta fram alls. Jag vet att jag låg på solstolen totalt en kvart på hela sommaren. Den här sommaren har jag jobbat, så då blev det oxå för lite sol. Stressen gör även den att jag blir sämre. Min mammaledighet tog slut i våras, jag har haft ett jobb över sommaren, men nu är jag arbetslös. Med allt som händer i den stora välden nu har jag gått från hoppfull till känslan av att det är omöjligt att hitta ett nytt jobb. Det skapar stor stress.

Härom veckan läste jag om en för mej ny eksemsalva på hälsokosten, Zona heter den. Det köpte jag och har börjat testa, men än så länge har jag bara blivit sämre. Vet att det är ganska vanligt för många preparat, man blir sämre först innan man blir bättre, så jag har inte gett upp än. Och nu har ju Fjällmor så snällt rekommenderat salvan med jättenattljusolja. Eftersom jag har själva oljan påbörjade jag ett experiment igår. Allt eksem på vänster halva smörjer jag med jättenattljusolja, och allt eksem på höger sida smörjer jag med Zona-salvan. Ska köra så här två gånger per dag i två veckor, och se om jag ser någon skillnad, och framför allt om jag ser någon förbättring. Är jag inte bättre efter det så ringer jag VC, det lovar jag.

Det blev ett långt inlägg utan en enda  :smile:

Kan ju förklara varför. Jag har absolut ingenting emot smilysarna, men jag hinner helt enkelt inte.

Jag skriver så fort så det tar oändligt mycket längre tid att klämma in en   :huuh: då och då.

Har jobbat i flera år med att ta emot felanmälningar, och då lär man sej att skriva i stort sätt lika snabbt som man pratar.

Det kan jag med, men då blir det inte en bokstav rätt!  :lamo:

Låter jobbigt det där. Eftersom sol är bra, har du testat sådana där lampor? Och D-vitamin!

Jag tänkte också föreslå D-vitamin. Särskilt om du inte hunnit med att sola. Ska vara jättebra. Men det ska visst vara 2000IE eller vad det heter. Finns bara på hälsokost tror jag. Och helst ska man ta dubbel dos 4000 IE alltså. Kolla på Kostdoktorn han har skrivit om det. :wave:

Och WAPF.

Jag äter inte såna doser, men jag äter. Det där Holistics, eller vad det heter, som de pratar om, vet du hur det framställs? Har inte lyckats hitta nåt om det. Jag äter nog hellre en lägre dos av nåt jag vet är naturligt D än nåt som kanske är syntetiskt.

Jag kan inget om eksem, men

konstaterar att vi är nog lika långa ( jag är 173 cm)  har varit där vid 71 kg som lägst, men ligger nu på 73,5 kg.
Hoppas på att ramla under 70-sträcken, då vore det bra .
Siktar du någonstans , eller är din vikt bra som det är nu ?

Jo, jag funderar om cocosfett skulle vara något att smörja utvändigt?
Ni andra verkar använda det till både det ena och andra  :rolleyes:

Jag får ibland nån slags utslag, vet inte om det är eksem. Kokosolja lindrar defintivt och så blir man ju mjuk på köpet.  :flirting:

Oj, här händer det mycket, tack allihop.

D-vitamin har jag faktiskt inte haft en tanke på, men det låter ju verkligen vettigt. Kokosoljan har jag i köket, så det ska jag oxå testa. Som mjukgörare måste det ju funka jättebra.

Det blev inte som jag hade tänkte mej med testet. Jag blev mycket sämre väldigt snabbt, så i går morse ringde jag VC, fick en tid redan kl 9 (vilket var jättebra för jag hade hela dagen uppbokad med dottern som fyllde 2, det skulle liksom bli hennes dag). Fick träffa en jättebra läkare som inte har jobbat på vår VC så länge. Hon skrev ut både stark kortison och Protopic (för jag vet sen tidigare att kortison inte funkar på eksemet runt ögonen), och hon skrev ut DermaSilk som Fjällmor tippsade om i en annan tråd. Jag hade med information om det, läkarna hade inte hört talas om det men tyckte det verkade jättebra! Hon surfade in på deras hemsida och läste på, och skrev ut på stört! Tyvärr ringde Apoteket i morse, Dermasilk är helt slut och de kan inte få något leveransdatum... Men det är i varje fall på gång.
Läkaren tyckte inte som de flesta skulle ha gjort, att vi testar detta och blir det inte bättre går vi vidare. Nej, istället sa hon att vi kör på detta i väntan på att jag får kallelse från hudkliniken, för hon skrev remiss dit på en gång! Jag har tidigare fått låna hem ett specialsolarium från hudkliniken, och det hoppas jag få nu med.

Efter 2 dagars test var i varje fall jättenattljusoljesidan bättre än Zona-sidan.

Idalinda - jag är hela 2 cm kortare än du! Vikten vet jag inte riktigt var jag vill hamna, jag satsar i första hand på ett midjemått under 85 (nästan alla mina kilon ligger runt magen...)Vi får se vad vikten hamnar på. Fast jag gick upp lite efter 2 veckor hemma hos mamma, så första målet är att bli av med det igen.

Du är också ett muminroll!  :inlove:

Hoppas det går bra på hudkliniken nu då!  :wave:

jap jag är också en ballong-mage.
För mig spelar nästan igen roll om jag har lite extra på ryggen eller låren jag vill bli smal runt naveln  :so_mad:
Och det verkar försvinna sist  :pippi:
Men men , kampen mot fettnaveln har börjat denna vecka !!

Hoppas att det löser sig för dig och du får lampan.
D-vitamin kan vara en viktig sak, såg du vetenskapsmagasinet igår ? Det handlade just om D-vitamin och hur vi Nordborna behöver en tillskott av det.
Jag funderar lite vad den här piller-d-vitamin är gjord av  :confused3:,men det är ju en annan diskussion  :whink:

Precis, det funderar jag också på. De där Holistics sida är misstänkt fri från information. Har för mig att balansen mellan A och D är viktig också. Tror jag håller mig till min naturliga torskleverolja även om den inte är högdoserad. Hoppas på att få tag i utegris igen så småningom och då löser sig D-vitaminproblemet.

Köpte min D-vitamin på hälsokosten, där fick jag en låda kapslar (20 microgram/kasel) innehållande Kolekalciferol, Olivolja, Gelatin, Glycerol, renat vatten.
Anki

"Kringingredienserna" var ju trevliga där. Är det de som heter D-Pearls?

Japp!
Anki

Jag var inne på hälsokostaffären i går och hade inte en tanke på D-vitamin... :bang_head:  :bang_head:  :bang_head:

Vi har fått mycket större problem i det här huset. Någon som är nyfiken?

 :nod:

Vår pelletspanna är på väg att ge upp allt hopp om livet. Nån gång ibland går den som den ska nu för tiden, annars väljer den att antingen stanna helt och vi har varken värme eller varmvatten i huset, eller så kokar den och vi får över 80 grader i kökskranen vilket inte alls är bra i kombination med en tvååring som tycker att det är jättekul att tvätta händerna själv titt som tätt.

Pannan är en konverterad oljepanna från 70-talet, så det känns inte lönt att lägga pengar på reparation, det blir ändå bara tillfälliga nödlösningar. Ända sedan vi köpte huset har vi sagt att pannan ska bytas ut mot bergvärme, men det är en stor investering och jag har inte fått tag på något fast jobb än. Nu har vi i varje fall tagit in offerter på bergvärme, och fått OK med banken trots att jag inte har jobb (bra med en make som tjänar så det räcker till), så nu är bytet på gång. Vi får bara hoppas, hoppas, hoppas att det inte tänker bli vinter innan allt är fixat. Under tiden har vi bestämt att vi kör pannan två gånger per dag, under kontroll, så får vi helt enkelt passa på att duscha när det råkar finnas varmvatten. På kvällarna tänder vi vedspisen, men den värmen når tyvärr inte bort till sovrummen.

Låter bra. Hoppas det inte blir alltför blodigt.  :wave:

Iiik, ingen rolig läge när värmepannan lägger av  :shock:.
Jag bävar för den stunden när det händer här, pannan har 27 år på nacken  och vi har ingen vedspis  :bang_head:


Så bra att banken är med på noterna i dessa tider !

Här har hänt en hel del i min lilla värld på sistone.

Jag har insett att jag faktiskt är sjuk.

Det har kommit smygandes under flera månader, nej snarare fler år. Men jag har inte lagt märke till det, inte kunnat lägga ihop två och två. De senaste 3 månaderna har det verkligen accelererat.
Jag är så fruktansvärt trött. Inte trött som när man bara har sovit för lite, utan trött i hela kroppen och sinnet. Nästan som i början på graviditeten, men sjutton resor värre (nej, jag är inte gravid igen). För mej är det just nu omöjligt att förstå hur någon orkar både laga mat och ta hand om disken efteråt. Det känns som om hela jag går på sparlåga, allt jag gör tar väldigt lång tid, och startsträckan för diverse projekt, hur små de än må vara, är gigantisk. Huvudet är inte med på samma sätt längre, jag är inte lika alert som jag alltid har varit, minnet är inte heller som förr. Jag är inte riktigt delaktig i mitt eget liv, jag är snarare en åskådare som ser vad som händer, men jag orkar inte bry mej, fattar inte riktigt att det är mej mitt liv handlar om.
Jag fryser som en liten tok, när maken går hemma i mjukisbyxor och kortärmad tröja och är lagom varm (vi har fått upp värmen i valda delar av huset med hjälp av några lösa element), och dottern i samma klädsel tar av sej strumporna för att hon är för varm, då tar jag på mej en långärmard tröja plus en flieströja, och ett par fårskinnstofflor på fötterna, sätter mej framför ett element och fryser. Får jag väl upp värmen går det alldeles för fort, jag blir snurrig och nästan illamående.
Ganska ofta är aptiten som bortblåst, jag kommer på mej själv med att bara peta i maten. Hur lite jag än äter så har jag ändå lättare för att gå upp än att gå ner i vikt.
Jag tappar hår, just nu har jag tre kala fläckar i hårbotten. Som tur är har jag så pass mycket hår som täcker fläckarna, så de syns inte. Fast jag vet ju likförbenat att de finns där. På fläcken som kom först har håret börjat komma tillbaks, små, små bebisfjun har tittat fram.
Jag är nästan alltid hes, och småirriterad i halsen, oavsett om jag är förkyld eller ej.
Tarmarna jobbar väldigt långsamt, även om det funkar mycket bättre när jag håller mej till LCHF. Ett snedsteg räcker för att jag ska känna av det i tarmarna.

Några idéer om vad det kan vara?
Jag har själv en väldigt stark misstanke,som jag behåller för mej själv en stund till. Ska till VC på onsdag hoppas jag, så får vi se vad de säger.

Men hu så hemskt!  :shock:

Har du kollat sköldkörteln?

Håller med, kolla sköldkörteln BUMS!

Min första tanke också när jag läste dina symtom!
Anki

Skökörteln är min starka gissning med.

Misstankarna blir ännu starkare av att underfunktion redan finns i familjen, mamma och syrran är drabbade, och det var även mormor och gammelmormor.
Ska ringa VC i morgon. Ringde dem i fredags, men då var väldigt många läkare sjuka! De tog bara emot akutfall då, och bad mej återkomma i mitten av denna vecka. Så kl 8.00 i morgon bitti ringer jag.

Ser inte fram emot det, eftersom jag vet hur hårt många får kämpa innan de blir trodda av läkarna. Proverna visar ofta resultat inom normalvärdet, fast man är sjuk. Så det handlar om ifall jag får träffa en läkare som tror mer på mina symptom än provsvaren. Testade mej för flera år sedan redan, och fick svaret att alla prover var bra. Nu är jag bättre påläst! Och inställd på att tjata!

Whish me luck!

 :bearhug: hejar på dej  :blob: :clap_jump: ge dom vad de tål :watch_it: :boxing: :kungfu: :guns: så de fattar att det är allvar

Lycka till, Levis.

Lycka till! Det är bra att du är påläst!

Levis, nu blev jag konfunderad. Menar du att man kan ha brist på sköldkörtelhormon trots att proverna visar normalvärden?  :shock:

jo, man kan vara sjuk utan att det syns på proverna. Så är det i min familj också.

Mormor mamma och syster har op för struma, och inget syntes på proverna innan det upptäcktes...

 :angry:

Jag tog prover häromveckan och tjatade - förgäves även denna gång

 :blink:

Visst kan man det! Jag läste någonstans (kommer ej ihåg var) att det kan tänkas vara så att värdena från sjuka som ej fått diagnos är medräknade i normal-värdena. Symptomen är ju så diffusa, och kommer ofta smygandes under många år, så många är sjuka utan att veta om det. Har läst om många fall liknande mammas, där personen i fråga hade normala värden, men hur många symptom som helst. När de lyckats tjata sej till rätt medicin har de börjat må mycket bättre, och värdena blir genast bättre (trots att de då alltså var inom ramen för normalt redan innan).

Normalvärden kanske inte är lika med friskvärden här. Sedan finns det visst läkare som bara går på provsaren, och andra läkare som faktiskt har fattat att patienten i fråga är en livs levande varelse, och att hur denne faktiskt mår är viktigare än diffusa provsvar. Får se vilken sort jag träffar i morgon (om jag nu lyckas få en tid...)

Jag håller tummarna för dig, Levis. Jag har nämligen liknande symtom, dock inte lika uttalade. Eftersom jag har testat sköldkörteln och proverna visade på normalvärden trodde jag att symptomen kom från min väldiga övervikt. Men nu vet jag inte vad jag ska tro.  :sad:

Måste ju vara samma sak som med feber.... en del blir jättesjuka av att få 37,1 medan andra mår hyfsat fast dom har 38°.

Läste på KIF att man skulle begära att få göra sköldkörtelprov med urinprov om det vanliga blodprovet inte visade något för det var ett mycket bättre och säkrare prov att göra.
Anki

Idag är det onsdag. Rapport!  :smile:

JA, hur gick det ? Hoppas du får någon svar och hjälp!


Är också nyfiken på detta med symptom och blodvärden.
Mina är väl testade flera gånger men blodvärden har varit ok, men frusen är jag för jämnan, iskalla fingrar och fötter, tappar hår  mycket i periodvis och är sjukskiven för utmatning och fibro , orken räcker helt enkelt inte...

Måste din syster och mamma medicineras livet ut, eller är det någon kortade behandling ?

Tack för att ni stöttar mej och håller tummar och allt sånt!

Håll i er, nu blir det ett gäng citat.

Övervikt i sej är faktiskt ett vanligt symptom, väldigt många med underproduktion har hur lätt som helst att gå upp i vikt, men jättesvårt att gå ner.
Har man överproduktion kan det istället bli tvärt om.
Sköldkörteln är den som styr ämnesomsättningen, så den har mycket att säga till om när det gäller vår vikt.

Jag har pluggat på och läst väldigt mycket inför det här, men att ta sköldkörtelprov med urinprov har jag aldrig läst något om. Ska komma ihåg det!
Tillhör för övrigt den skaran som känner mej jättesjuk även vid låg feber.

Rapporten kommer nästan här: Träffade en kvinnlig läkare som verkligen tog sej tid att lyssna. Hon kände på min sköldkörtel och tyckte att den kändes aningens förstorad. Sedan skickade hon mej till vampyrerna på labbet, de gjorde det de är bäst på, d v s snodde blod av mej. Svaret på det bör komma i morgon em, och då ringer läkaren till mej. Sedan får vi se vad som händer.

Som jag har fattat det finns det många likheter mellan fibro och sköldkörtelproblem. Vem vet, de sjukdomarna kanske hänger ihop?
Syrran och mamma måste medicineras livet ut som det verkar, det är visst det allra vanligaste.

God natt med er!

http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=69bdd079-eae9-4341-a35e-a63b165fca04&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup (http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=69bdd079-eae9-4341-a35e-a63b165fca04&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup)
Där finns det pdf-dokument bifogat som jag läste. Försökte lägga in det här men det fixade jag inte. :)
Anki

Provet ska tas fastande. Om dom tog provet direkt på labbet måste det räknas om. Och om det ser ut som det är ok, tjata om att ta om det fastande till att börja med. Om inte det räcker bör testet göras på urin, det gjorde man alltid förr. Jag har haft underfunktion sedan jag var 12 år och är nu 64. Och har ätit medicin hela tiden och det får man fortsätta med livet ut. Därför är medicinen subventionerad. Du har helt klart alla tecken på för låg ämnesomsättning dvs hypotyreos. Finns en tråd på Kif som heter hypotyres, sök på den så  finns jättemycket att läsa.
 :smack_head:

Länk ovan.
Anki

Tack så mycket för den länken, där fanns verkligen mycket att läsa.
Jag tog inte proverna på fastande mage, och inte var det urin heller.

Har fått svar på 3 av 4 prover, än så länge är alla provsvar normala (som jag tyvärr misstänkte...). Samma visa som för mamma och syrran, normala värden men en väldans massa symptom. Det fjärde provet kommer svaret på först nästa vecka.

Jag fick i varje fall känslan av att läkeran ville reda ut vad som är fel, oavsett om det är sköldkörteln eller något annat. Det blir nog fler prov tagna.

det där gör mig så ...

 :mad_roll: :so_mad:

Jag tar proverna regelbundet pga att halva släkten har, har en hel rada av symptomen, min mormor, mamma och syster har op för struma, och inget syntes på proverna innan det upptäcktes... min syster hade även tumörer som upptäcktes först när de väl öppnat...

VAD är det som är så hemskt med att få rätsida på alla kvinnors kroppar...?

 :bang_head:

Det är väl det 1,6 milj-klubben försöker ändra på. Det är gubbsen som är norm. Kvinnor är bara gnällspikar och jobbiga som ifrågasätter saker.  :mad_roll: :thumbdown: :badtongue:

Fysiken vad hemskt !
Man måste alltså fajtas :kungfu:

Ja, upp till kamp!  :angrywife: :angrywife: :angrywife:

Jag fick det fjärde provsvaret idag. Tyvärr var jag inte riktigt beredd, jag blev tagen med garden nere kan man säga.

Jag var på VC med dottern idag, och var helt fokuserad på hur hon mår, inte hur jag mår (hon mår egentligen ganska bra, men var dunderförkyld förra veckan, och det har inte släppt helt). Nu är det här inte världens största VC, och jag, maken och dottern är de enda med vårt efternamn i hela kommunen. Den doktorn vi träffade idag var inte den doktorn jag träffade förra veckan (han är en jättebra med barn och har träffat dottern ett par gånger redan, så jag är glad att det blev just han idag). Mitt provsvar hade kommit strax innan vi skulle till VC, så då fick jag svaret av honom när jag ändå var där, istället för att min doktor ringde senare.

Han sa att provet var negativt, men tyckte ändå att jag skulle boka tid för fortsatt utredning, för det kan ju vara något annat istället. Alla mina prover säger att sköldkörteln mår bra, men jag tror inte på dom. Det verkar däremot den doktorn jag träffade idag göra. Då tänkte jag tyst för mej själv så här: du är en jättebra barndoktor, men jag är glad att det inte är du som ska fortsätta med min utredning.

Så nu ska jag försöka boka ny tid med doktorn jag träffade förra veckan. Problemet med det är att hon egentligen inte har börjat jobba på vår VC än...

Fortsättning följer.

samma besked som jag fick sist - fortsätt ta proverna regelbundet men NU ärt det ju inom ramarna

 :blink:

suck...

Det känns som det var länge sen jag skrev något här. Jag har varit lite frånvarande ett tag, loggat in en stund, läst vissa trådar, men inte hunnit igenom allt. Tänk att ni ska skriva så mycket när jag håller på med annat!

Jag mår i varje fall mycket bättre än vad jag gjorde i höstas, utan att proverna har visat på något. Nu känns det inte som nån större idé att fortsätta springa på VC.

Har stora problem med maten. Eller med motivationen till maten snarare. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre av LCHF än av vanlig mat, framför allt i magen. Ändå halkar jag ideligen tillbaks i gamla vanor. Det känns som att det inte finns några LCHF-recept i min värld, men jag vet ju hur fel det är. Vem försöker jag lura?? Har precis fått hem Smörstekt, så nu börjar inspirationen hitta tillbaks.

Det där med maten blir inte lättare av att Saga har gått från att äta så gott som allt, till att vara väldigt skeptisk till allt, framför allt  sånt hon inte känner igen. Därför är det inte alls roligt att laga mat längre. Fick hon bestämma skulle hon leva på välling (nej, det gick inte att få in henne på alternativ), makaroner och bacon. Det mesta hon har gillat tidigare ratar hon nu för tiden, om hon inte är rejält hungrig. Ägg vill hon bara äta vitan av, inte gulan. Jag vet att det är typiskt tvååringar att gå igenom en sån här period, men det blir ju inte roligare för mej för det.

Vad som däremot är bra är att jag så sakteliga har börjat komma igång med träningen igen. Har bestämt mej att ta en promenad varje, varje, varje dag, på minst 1 km. Det är så kort, så när man väl är ute blir det oftast längre (i lördags blev det drygt 7 km). Förra veckan yogade jag 4 gånger.

Nu ska jag visst gå och läsa saga för en sjuk Saga.

 :bearhug:

hojta om du vill prata om det. Eller få hjälp att hitta ett förhållningssätt som funkar för er
Jag är aktiv på ett annat forum och små mattrasslare får också plats i min värld...  :flirting:

Ibland kan vägen till matglädje vara slingrig, men fram kommer man - till sist

 :rollbaby: :snowhappy:

När det gäller dig själv.
Vilken nivå mår din kropp bäst på?
Det är ju så olika för oss alla!
Har du hittat till min receptsida?
Där fylls på vartefter - kanske ngt kan inspirera eller kicka igång?

(eller smaka lillskrot till och med? *skratt)

 :smile:

/Fjällmor

Eftersom jag är ny här har jag inte följt din historia men det här med så matvägrare har jag ju brottats med. Min "metod" var att ställa fram det jag lagat på bordet och alltid något jag vet barnet tycker om. Låt barnet ta för sig själv, ja 2-åringar kan mer än man tror, förr eller senare tar nyfikenheten över bara man inte gör någon affär av det hela. Barnet dör inte av näringsbrist av att bara äta makaroner en period. Dricker hon en till två portioner välling per dag så lär hon få i sig det hon ska.

Hade precis för mej att jag skrivet ett svar här, men det ser ju inte ut så.

Vad gäller Sagas mat så är jag inte ett dugg orolig för henne, hon äter fortfarande mycket, om än inte allt längre. Men hon säger nej, tycker inte om, innan hon ens har smakat, så får man trixa lite med henne. Vi har kommit på att hon vill se vad hon äter, hon vill inte ha några röror eller såser eller grytor, tydliga bitar av allt ska det vara. Hon äter oxå en sak i taget, t ex först alla gurkbitar, sedan all paprika, därefter broccolin och först när grönsakerna är slut smakar hon på kycklingen.

Igår var jag riktigt stolt över mej själv. Maken gjorde spagetti och köttfärssås, jag hoppade över spagettin och fixade smörfräst vitkål istället. För några veckor sedan hade jag inte haft en tanke på det, utan ätit spagettin istället. Spagettin var för övrigt det enda Saga åt till middag igår...

Oj, nu fortsätter Beck, måste återgå till TVn.

 :lol:

Det låter som en alldeles fantastiskt normal gullunge  :inlove:

 :snowmob:

Hon är bäst!!

Vi har börjat förstå att det snarare är sömnproblem än matproblem hon har. Just nu verkar det som om hon så sakteliga håller på att sluta med att sova middag. Vissa dagar vill hon sova efter lunch, andra dagar inte.

När hon inte har sovit middag har hon hunnit bli så pass trött när vi äter middag (äta middag och sova middag, tänkt att samma ord kan ha så olika betydelse), så det är tröttheten som gör att hon inte riktigt vill äta. Men å andra sidan somnar hon på ett kick på kvällen.

När hon har sovit middag så länge hon vill är hon pigg och glad när det är dags för middag, och då äter hon ordentligt. Men då är det en ren pest att lägga henne på kvällen, det kan ta upp till 2 timmar från det att vi lagt henne första gången tills hon äntligen somnar. Hon kommer upp gång på gång, ibland vill hon dricka vatten, ibland har hon tappat nappen eller ett gosedur, ibland vet vi inte varför. Hon är hur trött som helst, men vill inte sova.

Så vi försöker komma fram till hur länge hon ska få sova på eftermiddagen, än så länge har vi inte hittat balansen.

Nu har det blivit lättar för mej att lyckas hålla mej till kosten, utan att fuska (fusket har kommit och gått, det erkänner jag...)

Laga LCHF-mat har aldrig varit något problem, utan problemet har varit när jag inte har haft lust att äta lagad mat två gånger per dag. När jag vill ta en macka eller två istället. Och bröd är ju som alla vet inte särskilt LC...

Min nya älskling heter Oops! Funkar jättebra som mackor. Har kommit på att det är inte brödet i sej jag saknar, utan alla pålägg. Nu har jag nåt att lägga dem på. Här har vi förutom att använda oops som macka även testat det som fläskpannkaka, vanlig pannkaka, tortilla-bröd, istället för vitlöksbröd (men jag hade för lite vitlök i smeten...). Funderar på att testa göra matmuffins av oops också.

Jag har uppdaterat min profil med en ticker, som förhoppningsvis ska visa hur fin min midja håller på att bli. Starten på 97 cm är från januari, tänker mäta mej en gång i månaden. Vikten bryr jag mej inte alls lika mycket om. Även om fläsket ska väck, så ska även muskler byggas på, därför känns den totala vikten ointressan.

Så är jag också.  :nod-yes:

Jag föll aldrig för bröd, men jag blev jäkligt trött på typ en ostbit med smör som man äter upp i ett nafs. Tror det är det där att hålla nåt i handen och att det räcker ett tag även om det inte är så mycket.

Saknade också mackan ett tag men med nötbrödet kan man ju välja dom nötter man vill ha (det blir ju inte många kolisar om man äter en skiva eller två) och det smakar lika gott som annat bröd tycker jag. Och så kan man lägga på massor av godis  :rolleyes:
Anki