Fetbobbas Forum

Insåg nyss att jag började med paleo för ganska exakt 10 år sedan.  :smile: Jag växte upp på skräp. Mina föräldrar bantade när jag föddes och lyssnade på livsmedelsverket när det gällde kostråd. Så jag är uppväxt på margarin, fiskpinnar, pulversåser, pasta, bröd, 5% lågfettsost, minimjölk, O'Boy etc.  :puke1: Jag tyckte inte ens om smör förrän jag började med LCHF, då lärde jag mig att gilla det. Innan dess åt jag bara margarin. Jag kommer ihåg en gång när jag var liten och Lätt&Lagom var slut i affären så mamma hade köpt Bregott. Jag och min syster vägrade äta det för det smakade illa. Vi hade bara ätit margarin förut.

Jag började med paleo á la Loren Cordain/Staffan Lindeberg efter att ha läst deras böcker Stenålderskost/Maten och folksjukdomarna. Alltså mycket kolhydrater och inte särskilt mycket fett. Jag hängde en del på det svenska paleoforumet och läste allt jag kom över. Jag lyckades få med mig mina föräldrar också (bodde hemma då). Vi fick en hel del hälsoförbättringar och mina föräldrar gick ner en del i vikt men jag och mamma hade ett fruktansvärt sötsug som inte gav med sig vilket ledde till kvällsfrosseri av frukt och choklad. Det gick inte att stå emot. Den hälsoförbättring som jag märkte av var att min hemska mensvärk försvann totalt. Från att ha knarkat ibuprofen, spytt och svimmat varje månad så var jag helt smärtfri.

Vi åt så ett tag men jag hade svårt att orka med träningarna på den paleo som vi åt då. Senare på paleoforumet så fick jag nys om någon som hette Sten Sture Skaldeman som skrivit en bok om lågkolhydrat/högfettskost. Jag läste boken och ville prova. Jag fick med mig mina föräldrar den här gången också (Jag är rätt duktig på övertalning och eftersom det ändå gått så pass bra på paleon så litade de på mig). Bägge gick ner mer i vikt och mammas fruktansvärda mage blev helt bra. Jag orkade med träningarna bättre efter en viss omställning naturligtvis. Min hud blev jättefin(problem med eksem, torr och irriterad hud som gör att jag blir rödflammig), inga blodsockersvängningar vilket ledde till jämnare humör osv. Men min mensvärk kom tillbaka. Inte lika illa som innan men tillräckligt för att jag var tvungen att ta ibuprofen igen.

Vi fortsatte äta LCHF under flera flera år. Jag har alltid varit intresserad av kost/hälsa/träning och fortsatte att sluka all information jag kom åt. Det ledde till att jag började plugga på universitet inom områdena biomedicin/molekylärbiologi/kemi/ekologi m.m. Jag var inte den enda, ungefär 1/4 av studenterna i min biomedicinklass äter LCHF/Paleo och en hel del av läkarstudenterna som vi läser med.  :thumbsup:

Utbildningen har gjort all skillnad i världen för mig! Nu kan jag faktiskt kolla upp och tolka de vetenskapliga artiklarna/studierna själv (och eftersom jag är aktiv student så har jag också oftast tillgång till HELA artiklarna gratis eftersom universitetsbiblioteket prenumererar på många vetenskapliga tidsskrifter). Så jag behöver inte längre lita blint på bloggare/tidningsartiklar/författare/förståsigpåare/etc utan jag kan kolla upp saken själv och bilda mig en egen uppfattning. Samtidigt så har jag lärt mig att allting är inte så jäkla enkelt. Så de som uttalar sig bombsäkert vet helt enkelt inte vad de pratar om (oftast). Enligt min erfarenhet så är de människor som är säkrast på sin sak också de som är mest okunniga och trångsynta. En forskare som uttalar sig helt säkert i en fråga måste ha fruktansvärt mycket belägg för det han/hon påstår (om de är seriösa såklart, forskare är också människor). All forskning är inte bra forskning och olika studier har olika evidensgrad, och att media oftast feltolkar studieresultat.

Jag har experimenterat en hel del under de här 10 åren. Så jag har experimenterat vilt med olika mängder mjölkprodukter, mer/mindre grönsaker, mer/mindre kött/fisk/ägg. Jag har provat fakir, HCLF Paleo, LCHF med mjölkprodukter/utan mjölkprodukter (LCHF Paleo). Jag har provat att äta de flesta kolhydraterna till frukost/lunch/middag/kvällsfika. Jag har provat att äta och träna så att jag optimerar tillväxthormonerna och stävja kortisol/stresshormoner. Jag har provat lågintensiv/högintensiv konditionsträning. Jag har provat olika former av styrketräning. Jag har provat olika typer/mängder av kosttillskott. Jag har provat olika mängder av sömn på olika tider på dygnet, delat upp sömnen i två faser samt att sova som vanligt i en lång fas. Jag har mätt hur olika livsmedel påverkar mitt blodsocker och hur mitt blodsocker påverkas vid träning beroende på vad jag har ätit.

Att experimentera själv är jätteviktigt enligt min åsikt. Eftersom forskningen är i sin linda inom de här områdena så vet vi egentligen inte så mycket om "vad som är bäst" och varför och hur stor variationen faktiskt är bland alla människor. Därför får var och en prova själv tills vetenskapen hinner ikapp, det ramlar in intressanta studieresultat hela tiden.  :smile:

En sak som jag verkligen gillar är att jag har lärt mig att laga mat! Jag har lärt mig att göra majonnäs-såser från grunden (när jag skulle prova att utesluta grädde). Jag har lärt mig att tillaga olika typer av grönsaker, kött, fisk, grytor. Stekning/fritering/kokning/ugnsbakning/ångkokning etc. Olika kryddningar eftersom jag slutade använda färdiga kryddblandningar utan valde att lära mig krydda mat från grunden. Det är KUL att laga mat och lära sig att använda nya ingredienser!  :smile:

På senare tid så har jag gått tillbaka mycket till paleo men håller fortfarande kolhydraterna rätt lågt. Jag äter mer sötpotatis, nötter och någon banan ibland så kolhydraterna ligger lite högre än när jag åt LCHF men det verkar fungera. Jag har fått tillbaka hungerkänslorna som försvann helt på strikt LCHF. Den enda mjölkprodukten som jag har behållit är smör. Livet är inte värt att leva utan smör.  :flirting: Jag har kommit fram till att jag mår bäst när kolhydratmängden ligger lite lägre men jag äter ändå rejäla mängder grönsaker. Jag mår bäst när jag äter kolhydraterna på kvällen för de tenderar att göra mig lite dåsig (bra på kvällen men dåligt efter frukost/lunch). Jag har insett att mjölkprodukter ställer till det för mig eftersom jag mår bättre utan dem (jag är inte laktosintolerant eller mjölkproteinallergiker). Jag har mer energi, blir av med "hjärndimman" nästan helt och får NOLL sötsug (jag misstänker mekanismen med opiatutsöndring men har inte läst in mig i detaljerna än). Något jag har märkt är att även fast jag blir vrålhungrig så blir jag inte sötsugen. Brödet och godiset i affären lockar inte mer när jag är hungrig än när jag är mätt och det är jätteskönt! Jag märkte dock att om jag äter för mycket sötpotatis i ett mål så kommer sockersuget krypande även om jag tagit bort mjölkprodukterna. Det är klart mer pyssel och krångel att inte äta mjölkprodukter men för mig är det värt det.

Enda problemet jag får vara uppmärksam på är att jag har lite svårt att få i mig tillräckligt med mat och fett. Så jag brukar klämma i mig mandelsmör med banan(gott!!) och/eller varm choklad(1 msk kakao, ca 25g smör, hett vatten sedan mixar man samman allt med en stavmixer) på kvällen om jag känner att det blivit för lite mat. Jag har också insett att jag mår bäst av att äta ganska lite och ofta.

Jag har också kommit fram till att jag gillar kort men intensiv träning, gärna på eftermiddag/tidig kväll. Samt att jag behöver mer sömn än jag trodde och att sömn i två faser definitivt inte är något för mig.

Det är min historia och funderingar efter 10 år.  :smile: Det blev långt inlägg...  :whink:

Wow! Det var mycket om dig man inte visste. Vad kul att du berättar. :inlove:

Och jag hade glömt att du fanns på paleodiet! Fan vad sur jag blev att han bara tog bort forumet förresten! Så får man inte göra.  :shake_head:

Härligt att läsa Leonie! och härligt med folk som tycker man ska hitta sin egen nivå och inte fara blint på forskning!

Tyckte det var dags för en redogörelse efter 10 år.  :whink:

Ja det var synd att han plockade bort det! :/ Det fanns en del intressanta trådar där som jag gärna hade haft tillgång till.

Fast jag tycker ju att man ska lita på forskning.  :whink: Bra utförd forskning! Problemet är ju att det finns mycket dålig forskning och orimliga tolkningar och slutsatser av forskningsresultat. Ett annat problem är att det är väldigt mycket som det inte forskats på än så vi får lita på kvalificerade gissningar och egna experiment.  :smile:

Ja och han portade WaybackMachine också, så det finns inte arkiverat på archive.org heller. Fattar inte varför man gör så. Han försökte ju få folk att bidra med pengar till domän och webhotell. Kanske blev han stött för att så få ställde upp? Jag tyckte hela den grejen kändes konstig. Och sen försvann det bara utan förvarning. Jag hann i alla fall inte se någon.

Jag missade att han bad om pengar jag hade nog dragit vidare till LCHF-forumen då.  :smile:

Jo, det gjorde han. Och ett par stycken var villiga. Men det kändes inte riktigt som om han menade det. Fick en känsla av att han ville bli av med forumet och efter det blev det konstig stämning.

Det var verkligen intressant att läsa om dig Léonie!

Jag har oftast sagt i olika sammanhang att jag äter "gammaldax mat" till folk: maten från grunden ( från trädgården)och att jag lär mig hela tiden.
Att förklara för folk jämt vad vi inte äter är lite jobbigt ( nästan panikkänslan i ögonen : " äter ni ingenting?" )  när man säger att vi inte äter
mjölk ( men som du har kvar smör och lite ost då och då), inte gluten, inte socker, väldigt lite frukt.
Men man själv upplever att vi äter mer varierat än förut, man blir mer uppfinningsrik och vågar pröva själv mer och mer, eller hur?!

Alltså, nu när LCHF blivit så känt har det blivit jobbigt tycker jag. Det tyckte jag inte förut. Jag har aldrig sagt LCHF, utan använder low carb, lågkolhydratkost, begränsat med kolhydrater o.s.v, anpassar lite efter publiken. Aldrig varit något problem. Men nu...

-Jag äter inte bröd. Jag försöker hålla igen på kolhydraterna.
-Jaha! Äter du LCHF alltså? Det ska ju vara bra, flera som äter så på jobbet.
-Nja, det gör jag inte riktigt, men något åt det hållet. Du skulle kanske se det som samma sak, men det är inte riktigt det. Olika varianter av low carb, kan man säga.
-OK. Tror jag fattar.
-Bra.
-Men nu tog du ju en potatis! Det får du väl inte äta?
-Jodå. Jag äter kolhydrater, bara i begränsad mängd. Det enda jag undviker helt är nog spannmål, för jag tror att det kanske är det som är det viktiga.
-Jaha, jag förstår. Men oj!!! Jag hade ju tänkt vi skulle äta fruktsallad och grädde till efterrätt! Det är inget socker i, men du får väl inte äta det ändå va? Vad ska jag hitta på nu då? Har inte så mycket hemma som inte innehåller kolhydrater. Tror jag.
-Men det går jättebra! Jag äter gärna fruktsallad. Men jag kanske tar mer grädde i förhållande till frukt än vad du gör.
-Öh... men du verkar ju äta precis som vanligt. Var kommer det där med lågkolhydrat in? Fattar ingenting!!!!

 :lulz: förstår det är jobbigt men... precis så är det.

Om jag är bortbjuden äter jag väl litet enklare av vad det är, försöker undvika spannmål men ibland finns det inte så mycket annat så då får jag väl ta det ändå. Att äta en lunch bestående av 2 skivor skinka och äggröra på ett halvt ägg står jag mig inte på. Då behöver jag brödet som det ligger på.

Jag brukar iallafall säga " jag FÅR äta allt men jag VÄLJER att inte äta vissa saker" när folk säger att det får du väl inte äta? . För det är ju samma som med typ en glutenalergiker eller mjölkallergiker. dom får men dom väljer att inte göra det för dom mår dåligt av det....

Jag har ätit en glass idag. Och jag kommer antagligen att äta en till. Ska ut med en ny bekantskap och jag tror inte det finns annat att välja på dit vi ska, inget som är bättre i alla fall. Man vill ju inte verka för konstig så här första gången. Det är ju också så att det är lättare att prata när man har nåt att pyssla med. Inget kul för den andra om jag sitter där och suger på tummen. Ack ja.

Jag brukade säga att jag inte tyckte det var något problem socialt att äta avvikande, men har börjat inse att det faktiskt är det. Beror på att jag är mer social kanske.  :tongue:

Jag åt litet pasta idag. Det var pasta och en slags svampostsås, jättegod men ganska tunn. Att bara hälla sås på fatet var litet konstigt :) så litet pasta tog jag men gav 90% till min son sen :)

och jordgubbar och melon åt jag. Glassen skippade jag. BRA VA!..

Att äta avvikande är inte problemet men att inte äta alls... det är jobbigare!

Jo, precis. Och asocialt. Det blev en glass till. Jag hade inte behövt äta något alls, men då hade jag ju varit otrevlig och det hade blivit svårt att prata också tror jag eftersom jag skulla ha förstört, lagt sordin på stämningen.

Ibland går det bra ibland går det svårare, är helt olika i olika sammanhang. är man bara två eller tre -och inte så himla bra bekant än- då är det skitjobbigt.

Håller med att inte äta ses nog som anstötligt... Jag brukar också äta vad som serveras så länge det inte är komage eller så. Är det kolhydratsbomber äter jag väldigt måttlig men tar extra grönsaker.  :biggrin1:

Det jag har börjat upptäcka. Jag var dum, jag kunde ju ha tagit med mig något. För jag tror det viktiga, rent socialt sett, är att man äter med de andra, inte nödvändigtvis att man äter samma sak och köper det ihop.