Det här med barn och grönsaker... och vuxna och grönsaker också...

Sidor: (1/4) > >>

Monkan:

Jag äter LCHF, maken kolhydratreducerat och barnen äter "vanlig mat".

Det betyder att middagen för mig och maken består mest av kött/fisk/kyckling + lite grönsaker + smörklick eller sås. Barnens mat består mest av kött/fisk/kyckling + potatis + smörklick eller sås. Ibland äter de inte grönsaker alls, ibland en del (beroende på vad som serveras). Frukt äter barnen en del (dom skulle säkert gärna mera, men jag vill ha viss begränsning på fruktätandet (särskilt det som tenderar att äga rum alldeles innan middagen.....). Jag tror visserligen inte att frukt är farligt till smala friska barn, men obegränsade mängder är nog inte lämpligt.

Hur mycket skall man tjata på att dom äter grönsaker i detta läge? Köttet (fisken) måste de alltid äta upp. Potatis måste de aldrig äta upp (men gör det nästa alltid självmant). Kan man inte tro att dom får i sig dom vitaminer dom behöver via animalisk föda (och potatis och frukt...). Eller bör man skapa en god vana av att äta grönsaker eftersom det kan komma väl till pass i vuxen ålder när dom kanske inte ostraffat, dvs. utan att gå upp i vikt, kan äta potatis längre.

Själv har gått från att äta mycket grönsaker till att minska ner det en del. Det är helt enkelt köttet/fisken + smöret/såsen som känns viktigast (och godast). Lite grönsaker vill jag gärna ha på tallriken inte minst för att det blir vackrare och mera variation, men mängden har minskat och det känns mindre viktigt. Tänker jag helt galet här?

Ett visst mått av lathet finns ju förstås här. Till vardags är det oerhört praktiskt att ha kött i frysen att ta fram (färsk fisk inhandlas ibland förstås) och att ha en stor påse potatis i kylen, samt att handla ett gäng paprikor och lite gurka per vecka (+ den obligatoriska burken med surkål).Med det är skönt att slippa handla en hel drös med olika grönsaker och variera och greja och dona.

Fjällmor:

Hej!

Mina barn behöver aldrig äta upp  :whistle:

Jag serverar mat på bordet
Var och en tar för sig efter förmåga och äter tills man är mätt i magen.

 :cool:

hemul:

Jag är upppväxt i ett ganska grönsaksbefriat hem. Hade vi tomat till maten när det var säsong så delade vi på en tomat. Och se så bra jag blev! :king:

Skämt åsido så var jag väldigt frisk tills jag blev sjuk vid drygt 30, hade inte ens hål i tänderna och de enda sjukdomar jag hade haft var förkylningar, inte ens barnsjukdomar. Det var ingen bristsjukdom jag fick då heller, utan ett elekt virus som ställde till mycket skada.

Nu på lowcarb äter jag nästan aldrig grönsaker. Stuvad spenat till makrill kanske en gång i månaden och så har jag ärtor i frysen som jag tar en sked av ibland. Äter lite mer rotfrukter, men det är minsann inte varje dag det heller. Har inte fått några brister än. Men jag äter ju potäter förstås, och de innehåller faktiskt lite av varje även om inte så mycket av varje sak.

Inte för att jag är nån förebild, men det visar väl i varje fall att man inte dör av det. Trots allt tror jag att man kan få i sig lite nyttigheter från grönsaker, men inte att det är så himla viktigt. Om man kan odla som idalinda eller köpa lika fina, så kanske man kan vinna nåt på det. De där grönsaker man köper som odlats direkt i näringssubstrat, sprutats, inte ens fått mogna och gud vad vad annat elände de varit utsatta för... näe, jag tror inte man behöver dem.  :nonono:

Tina:

Med barn har vi kört principen liknande Fjällmors. Jag tycker att barnen blir nyfikna och vill prova när man utan dramatik presenterar olika sorters mat. Nu är dom nästan vuxna och äter det mesta. Ge dom sådant de tycker om, morotsstavar innan maten att knapra på brukar vara poppis t ex.

Fjällmor:

Citat från: Tina skrivet 2010.09.05 - 21:00:57
--
Jag tycker att barnen blir nyfikna och vill prova när man utan dramatik presenterar olika sorters mat.

--

instämmer.
Och jag har både storätare och den lite petigare sorten representerad i barnaskaran

 :nod-yes:

Sidor: (1/4) > >>